Laddad!

Jag känner mig superladdad och sugen på att ge järnet vad gäller träningen. Vi skall öka upp våra träningskort så att vi även skall kunna gå på pass och power plate.

Det skiljer bara 60 kr för att få tillgång till allt och jag kan inte riktigt förstå varför vi har tränat i två år utan detta....men men bättre sent än aldrig.

Är inte så mycket för det där med nyårslöfte men måste nog ändå lägga ett inför nästa år och det är något som jag tjatat om förut men som jag dock inte lyckats riktigt med än....

Jag måste tänka mer på mig själv och gärna börja skämma bort mig själv mer. Det innebär inte att jag skall bli en shopaholic utan snarare tidsaholic och mysaholic.

Löftet blir alltså att jag nästa år skall ge mig själv mer egotid, ompysslande, träning och mys!

Idag fick jag till ett riktigt bra träningspass, inledde med styrketräning och avslutade med kondition uppdelat på rask backgång, crosstrainer och slutligen cykel. Tidsmässigt så blev det väl ca 40 min styrka och 45 min "rörelse".

Nästa veckans träning blir upprepning av ovan på tisdag och söndag samt Bosu på F&S på torsdag dvs. om inte det blir ett nytt snöoväder som sätter käppar i hjulen

See you soon

Glada & mycket mindre glada...

För en vecka sedan så fick jag en riktigt otrevlig överraskning. Min mamma ringde och jag hörde direkt att något hade hänt.

Mycket riktigt - hon hade dagen före blivit påkörd på ett övergångsställe i Växjö. Innan jag fick höra det otroliga dvs att hon var "relativt" oskadad och obruten så bultade mitt hjärta hårt. Hon hade konstigt nog inte brutit något alls men var kraftigt mörbultad, "vingabruten" och trött.

Några dagar passerade då mina tankar nästan oavbrutet var hos mamma. En väninna till mamma såg till henne och ordnade det viktigaste och igår kväll lämnade jag en kaosartad Malmö station bakom mig. På mindre än ett dygn skulle jag avklara mycket och dessutom skulle jag lyckas ta mig hem igen...

Har både per telefon och öga mot öga mött så mycket välmenande och vänliga människor. Det borde inte behöva vara en glad överraskning men även om jag är en optimistisk realist så kan jag ej låta bli att oroa mig för att saker o ting inte ska lösa sig. Men tack vare vänliga människor så verkar "allt" lösa sig!

Och det bästa av ALLT - min mamma mår bättre!

Önskar ALLA en riktigt God Jul med sina nära o kära!

See you soon

- Posted using BlogPress from my iPhone

Njuta av livet...

...det är fina grejer det - att kunna luta sig tillbaka och njuta av det goda framför en, utan alltför mycket stark karaktär som sätter fällben....

Igår var det en riktig höjdarnjutardag som inleddes med chokladkaksbuffé på jobbets förmiddagsfika. Där fanns 5 olika sorter och alla med en känsla av kladdkaka men med lite olika topping och smak. Jag var bara tvungen att prova åtminstone 3 sorter och det var sååå gott.

Jag kände mig mätt ända upp i hårfästet och när lunchen gjorde sitt intåg var jag fortfarande inte hungrig. Var ute och försökte få gjort några ärenden som inte lyckades men jag fick i mig en liten cheeseburgare i farten från BK och den tillsammans med ett äpple fick mig att klara eftermiddagen.

På kvällen avnjöts god köttbit med potatissnurror, enorm spenathög (för att väga upp det onyttiga) och till det en inte alls nyttig men fantastiskt god bearnaisesås från Lohmanders och det hela ackompanjerades av rött vin.

Ikväll skall vi på kalas hos min fina söstra som själv fyllt år samt även mitt gudbarn dvs. ena sonen som tillsammans firar. Detta är en njutarfamilj i STORA mått och i deras hem lagas det alltid fantastiskt god mat men i alldeles för STORA mängder. De har tydligen varit med om att maten tog slut på en bjudning och det har de lovat sig själva att de aldrig skall råka ut för igen....

Så med andra ord fortsätter jag njuuuuta ikväll och jag hoppas att förkylningen har gett vika tills imorgon så att jag kan göra ett väldigt välförtjänt besök på gymmet för att försöka att träna bort lite av allt det goda!

See you soon

Snön yr & tankarna flyr

Vilken tidig och kall vinterstart vi har, snön bara vräker ner och lite mer är att vänta innan kylans grepp släpper.

Nästa vecka väntas det plusgrader igen och jag funderar över vad meningen är med snön om den inte skall få ligga kvar? Och om den skall ligga kvar varför har jag inte några skidor?

Idag åkte jag med grannen in på morgonen och följde med mannen min hem på eftermiddagen. Fick med mig datorn och kunde jobba hemifrån ett par timmar.

Jag fick så himla mycket gjort när jag fick sitta här i lugn och ro och dessutom kunde ackompanjera jobbet med GLÖGG och pepparkakor.

Imorgon är det banne mig fredag igen, hur gick det till? Men ack så skönt det ska bli! Middag ute med vänner väntar imorgon kväll på vietnamesisk restaurang och på lördag kväll kommer tre väninnor till mig på middag och mannen min skall ha en heldag med grabbarna.

Denna veckan har jag tagit tag i min arbetsmiljö och talat med min närmaste chef. Jag berättade för henne att jag har en väldigt låg stresströskel och att den "bullriga" miljön som vi sitter i är ohållbar för mig... Förhoppningsvis skall jag därför få byta plats, lite mer avsides om det nu kan bli det i ett öppet landskap. Jag kommer åtminstone bort från de som pratar mest och det tror jag kommer hjälpa.

Jag vågade dessutom berätta för chefen att hon är en av de som pratar FÖR MYCKET och det kan jag säga krävde en hel del mod. Man vill ju inte gärna kritisera en annan människa och allra helst inte sin chef....

Jag var väldigt noga med att betona att jag verkligen gillar att hon är så sprudlande pigg, glad och inspirerande men att hennes stämma hörs lite väl mycket. Det kändes verkligen som att hon tog det på rätt sätt och hon tackade för att jag var rak och ärligt. Dessutom kan jag med glädje konstatera att hon är tystare nu.....

Veckans lite hemliga men nu offentliggjorda dröm är.... att skriva en bok....och titeln den skulle vara "liten blir STOR".

See you soon or later ; )

Statusuppdatering

Nu är vintern i antågande även i de sydligaste delarna av vårt avlånga land och jag ser framför mig en lika hård vinter som förra året.

Försöker verkligen intala mig att det skall bli åtminstone lite mysigt med de kommande kalla och troligtvis vita månaderna med mycket varma kläder, kryddade elräkningar och innemys.

Man kan verkligen inte påstå att jag är aktiv på bloggen just nu och jag är beredd på att maken min kommer flytta mig från kolumnen med träningsbloggar....till blandade bloggar.

Nu är det ju "bara" gymmet som gäller och det tycker jag inte är så spännande att skriva om. Så med andra ord så kommer nog detta forum få en annan inriktning fram tills våren gör intåg.

När det blir varmare uteväder igen så är mitt mål att besöka supernaprapaten igen för att få rätt på löpsteget - dvs. börja om och göra rätt.

See you soon

Bra "passat"

Fick till ett riktigt bra pass på gymmet idag, hann med nästan alla maskinerna tre ggr och avslutade på crosstrainern. Svettigt värre må jag säga men mycket skönt!

Vaknade imorse med lätt värk i knä och höft och kände mig lite bedrövlig men det gör jag minsann inte nu!

Nu är jag på väg till äggmackor och mycket kvällsmys på liten tid...synd att man inte kan teleportera sig från gymmet till hemmets lugna vrå ; )

See you soon

- Posted using BlogPress from my iPhone

Mamma & jag - helg

Denna helgen har jag spenderat hos min fina mamma i de småländska skogarna och vi har haft det så mysigt!

Jag valde att åka upp just denna helgen eftersom kära maken skulle viga helgen till sin favoritsyssla och vad kan det vara ; )?

Han har varit ute och sprungit ett helt dygn och jag har i princip "bara" varit inne...detta då det regnat nästan hela tiden.

Detta är mitt första inlägg gjort från iphonen så jag vet inte hur det blir. Men läsbart bör det bli om än inte läsvärt ; )


- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Gasverksgatan,Lund,Sverige

Gott & blandat

Den gångna helgen var aktiv, social och mycket trevlig!

Den har innehållit styrketräning med mannen, löpträning med ett gäng mycket trevliga hurtbullar....

...kallbad utan bad, supergod linssoppa med tillhörande gott surdegsbröd...

...grillat kött, god glögg, en väldigt skön skogspromenad och mysig fika vid statarmuseet i Torup.

Har även hunnit med att städa, fått mannen min till att klättra på taket, plockat ner och upp ett antal tavlor och jag har även fått en lång stund i mitt mysiga maxihörn med min skönlitterära historiska bok om New York och den lite mer faktabetonade boken om samma stad...

See you soon

Nu sååå....

...är jag ordentligt mätt, efter en väldigt matig sallad med bl a matvete...

...vill jag krypa upp i soffan med filt och läsa...

...är jag beredd på vinter, kyla och mörker...

...mår jag bra...

See you soon

Mindfulness....

...har sedan ett par veckor tillbaka gått på meditation en gång i veckan. Det är inte någon andlig meditation utan det är en närvarande och inkännande form.

En omtänksam kollega hörde mig prata om mina stressade känslor och lätta ångest och berättade därför om UM = Uppmärksamhetsmeditation som tydligen hade hjälp henne.

I denna meditationsformen riktas uppmärksamheten mot andning, kroppsrörelser och tankar. Jag hoppas att jag på detta sätt kommer få sinnesro och en bättre förmåga att hantera mig själv....

Visst är det vackert ute nu med alla fina höstfärger?! Och visst är det mörkt, blött och blåsigt?! Men det ena väger upp det andra!

Det kan också hjälpa att vända sig inåt - se sitt eget ljus, allt vi kan glädjas åt och därmed inse att vi nog inte har så mycket att klaga på utan snarare att tacka för!

Avslutningsvis så vill jag repetera sinnesrobönen som jag tror att många skulle kunna ha glädje av i sitt liv;

Giv mig sinnesro att acceptera

det jag inte kan förändra,

mod att förändra det jag kan

och förstånd att inse skillnaden.

See you soon

Trötter...

...jag är ganska så trött...

Jag känner att dygnsrytmen inte riktigt som den skall än, sover dåligt,

har svårt att komma ur sängen och att komma av bussen där jag passar på att få en liten lur....

Men jag har faktiskt tagit mig till gymmet

både i måndags och idag & det känns riktigt bra!

Längtar till lördag för då skall jag sova tills jag vaknar!

See you soon

Skön vecka i New York

Nu är vi hemma igen efter den bästa semestern vi haft på länge och då dessutom i den bästa storstaden i världen. Vi har haft det så mysigt, roligt, trevligt, soligt & gott!

Mina orosmoln för vad som kunde ha hänt på resan infriades så klart inte och allt gick smidigt och bra. Det enda minus:et var att vi på vägen till hotellet kom på tunnelbanan i rusningstrafik med vår "stora" resväska och det kändes lite jobbigt. Så på vägen till flygplatsen då lyxade vi till det och tog taxi hela vägen...

Min kära make har varit lika duktig som alltid och uppdaterat sin blogg varje dag men jag har (med ett undantag) sparat mig till detta inlägg....så nu skall jag med bilder visa lite av det vi hittat på och med text beskriva vad vi gjort under veckan;

Semestern sparkades av med en dyr men mycket trevlig frukost på Kastrup. Vi visste om att det inte skulle vara billigt men hade inte räknat med att kaffet skulle kosta hela 70 kr per person...å andra sidan så var det ju väldigt gott men ändå.Har man semester så har man och frukosten är ju dagens

viktigaste mål...

Den medtagna guideboken var väldigt användningsbar och studerades noggrant och ingående.

Första dagen dvs. fredagen inleddes med en relativt tidig jogg i Central Park, första och bästa bagelfrukosten och sedan inleddes första långa promenaden i staden, genom East Village och Lower East Side.

Kartan vändes och vred på och stadsdelarna genomskådades ganska grundligt innan vi gick vidare.

Vi hann prova knish (ingen höjdare), se på Chinatown, synagoger och flera gamla deli:s mm.

På lördagen hade vi vår första planerade lunchdate med Ingmarie och Anders. Den skulle intagas nere i Chelsea på en supermysig vegorestaurang som heter Blossom.

Innan dess hann vi bland annat med vistelsens första men inte sista besöket i Nikes STORA Niketown och en av mina favvofynd affärer Filene´s Basement. Jag hann med att göra mitt första fynd och lyckan var total.

Efter lunchen så promenerade vi tillsammans mot WTC och sedan ner mot Hudson och Battery Park. Det blev latte och väldigt god brownie med utsikt mot frihetsgudinnan.

Vi fick gå upp riktigt tidigt på söndagen eftersom vi skulle ta båten över till Staten Island redan 6.30. Jag brukar inte vara nervös inför lopp men det var jag nu och trött....

Vädret var strålande och det myllrade av löpare. Starten gick 08.30 och jag startade långt bak, typ näst sista gruppen. Jag trodde att jag skulle bli sist men det blev

jag inte....

På kvällen gick vi till en väldigt trevlig restaurang på West Side som heter Gabriela´s och där intogs goda chimigangas och öl därtill.

Vi var trötta, mätta och lite slitna och skulle egentligen kunnat trilla i säng men då klockan bara var runt 18 så fick vi ju lov att hålla oss på bena ett tag till.

När måndagen anlände så hade jag planerat att vi åter skulle ta oss ner till Chelsea och äta frukost på den gamla dinern Empire Diner.

Vi gick och gick och gick och när vi väl kom fram, ja då var det inte längre öppet. Nu var vi väldigt hungriga och tyvärr så blev det en nödfrukost på Subway (inte den bästa....).

Vi utforskade sedan staden vidare och kom förbi en gammal fd. kyrka som nu var omgjord till galleria, Limelight Marketplace. Kyrkan hade även under 90-talet innehållit en otroligt populär och välbesökt nattklubb, ; ).

Jag gick först in själv men var tvungen att hämta Daniel så även han fick uppleva detta lilla men mysiga ställe. Det var uppdelat i många små "rum" med olika innehavare och bland annat så fanns det en massa goda cupcakes. Vi kunde inte stå emot frestelsen och var tvungna att köpa med oss två godingar.

På vägen ut blev jag hejdad av en trevlig man som ville demonstrera en organisk hudvårdsserie, Om Aroma & Co. Jag tänkte - varför inte...och gick en stund senare därifrån med en söt liten påse.

Vi tog oss därefter över till Brooklyn och styrde stegen mot parken runt Brooklyn Bridge. Där blev det en skönstund i solen med latte och god utsikt ; ).

Daniels sötsug var inte riktigt mättat så han köpte sig även god glass från den lilla glassfabriken på plats.

När glassen hade landat så gick vi tillbaka mot Manhattan över Brooklyn Bridge.

En lite lätt farlig promenad om man inte såg sig för, eftersom cyklisterna var fartdårar...

När vi åter var på Manhattan så letade vi reda på The Dumpling Man och köpte med oss några godingar. Väldigt billigt och gott! Kan varmt rekommenderas!

Efter en mysig kaffeträff Ingmarie och Anders vid Union Square så tog vid tunnelbanan ut till Coney Island.

Detta var ett väldigt konstigt ställe - nästan helt öde, fallfärdigt och vindar från 50-talet kändes tydliga... När jag hade gått i sanden, tittat på de gungande attraktionerna och mörkret hade fallit, ja då ville jag därifrån så fort som möjligt.

Tisdagmorgon då tog vi det säkra för det osäkra och gick till vårt favorit bagelställe igen. De undrade om vi var hungriga, konstigt?!

Välfyllda till bristningsgränsen var vi redo för en ny dag som skulle innehålla besök på Naturhistoriska, fin promenad i Central Park, shoppingfynd och trevlig lunch på East Side med Ingmarie, Anders och den spännande mannen Toby som hade så mycket att berätta!

På onsdagen så hade vi siktet inställt på Highline Park som är en park gjord uppe på ett gammalt järnvägsspår. Parken färdigställs i etapper och än så länge så kan man gå i luften från Gansevoort Street upp till 20:e gatan.

Det var en väldigt trevlig och solig stund vi fick där uppe. Därefter gick vi ut till Chelsea Pier och intog lunch och god öl på Chelsea Brewery. Solen gassade och det var hur skönt som helst!

Daniel skulle därefter göra en grundlig tur på Interpid som är ett gammalt hangarfartyg med mm. Detta fick jag glädjande nog hoppa över och gick istället till Macy´s för att gotta ner mig i deras väskavdelning som är förvånansvärt liten med tanke på hur stort stället är för övrigt....

På torsdagen så bands säcken ihop och de sista shoppingfynden blev funna. Vi träffade Ingmarie och Anders för lunch på Gust Organics. Jag åt god sallad med palmhjärta (första gången) och mycket groddar, kändes nyttigt och framförallt väldigt grön...

Kom tillbaka till hotellet tidigare än någon annan dag eftersom vi hade en del packning att få till. (Jag trodde inte att jag shoppat så mycket....men motsatsen bevisades vid hemkomsten.)

När vi kände oss klara med den packningen så gick vi ut i ösregnet, fann ganska snabbt ett intressant middagsställe, Toast. Där åt vi riktigt god mat och vistelsens första efterrätt som så klart var alldeles för stor...

Vi damp sedan i säng och kunde konstatera att vi var väldigt väldigt nöjda med vår vistelse i denna STORA stad med sitt enorma utbud av ALLT.

Nu är frågan, när skall vi åka tillbaka? Kanske för att springa Brooklyn´s halvmara i maj 2012?

See you soon

Sååå himla lång en halvmara är...

Ja, att ta sig 21,1 km var verkligen en utmaning och jag är så himla glad för att jag klarade det.

10.10.10 - en minnesvärd dag med en halvmara som jag sent kommer glömma!

Jag var mer nervös än vad jag brukar vara och detta troligtvis för att jag i min enfald trodde att jag skulle vara ensam om att behöva gå emellanåt.

Tanken var ju att jag skulle jogga i början för att inte sticka ut och sen skulle jag gå...men det gick ju inte när jag väl var igång. Det är ju tråkigt och långsamt att gå även om jag försökte göra det snabbt.

Så resultatet blev ett enda långt "intervallande" som aldrig tog slut...och jag var långt ifrån ensam om detta. Inte heller kom jag sist i mål så ännu en gång hade mannen min rätt.

Det var häftigt att få uppleva lite mer av USA eftersom loppet inte var på Manhattan utan på Staten Island och där fick man en annan känsla av samhälle, bebyggelse och miljö. Loppet gick längst med vattnet men även genom lite industriområde, bostadsområde och stadsmiljö.

Riktigt häftigt var det att springa tillbaka efter vi vänt halvvägs och se Manhattan på andra sidan Hudson och ha den mäktigt Verrazano Bridge i ryggen.

Då stannade jag upp och såg bakåt, framåt och njöt av att vara just där just då.
Och tiden - ja jag hade bestämt mig för att ramla över mållinjen senast efter 3 tim men klarade det med hyfsad marginal och det hela slutade på 2.47.49.

Jag var mäkta berörd över att ha klarat det och tårarna rann över i takt med att stegade över mållinjen, snacka om lättnad!

See you soon

Packad & glad...

...är jag snart men ack ack ack vad jag har resfeber!

På torsdag bär det ju av till staden som aldrig sover för åtta dagars skön semester med allt vad det innebär i "födointag", motion och avkoppling.

Packningen ger mig huvudbry eftersom vi inte skall ha med oss så mycket dit och desto mer med oss hem. Det var vi nämligen helt överens om förra året, att nästa gång skall vi ha mer plats för shoppingfynden, som man faktiskt ju kan använda på plats också.

Men vad skall jag då satsa på? Jag som brukar vara garderad med många skor, många ombyten och därmed mycket variation - skall jag nu bara ha med mig två par skor, nästan inga nederdelar och väldigt få överdelar....

Ja, det får väl bli så men jag använder makens klädhögar som mått för hur mycket jag ändå "får" ta med. Har konstaterat att hans hög med träningskläder är högre än min så då kan jag ju öka på något bland de vanliga kläderna ; ).

På söndag så skall mannen min satsa på pers på Staten Island Half Marathon och lilla jag skall satsa på att ta mig oskadd i mål. Eftersom jag inte har tränat tillräckligt på sista tiden så har jag inga ambitioner på att springa hela eller halva vägen utan jag kommer jogga i starten (för att inte sticka ut för mycket...) och sen bitvis.

Naprapaten har ju visat mig hur jag skall springa rätt för att inte få ont i knät, men detta nya korrekta sätt är tyvärr långt ifrån inövat och jag vill verkligen inte bli hindrad i min framfart till fots nästa vecka.

See you soon

Tiden må gå, vindar må vända men minnena de består...

Imorgon skall det vändas blad i min livsbok eftersom en av mitt livs viktiga vägledare skall begravas - min kära mormor!

Mormor somnade lugnt och fridfullt in för en vecka sedan och det efter flera veckors sängliggande, månader av försämrad hälsa och år med värk och krämpor.

Mormor uppnådde den höga åldern 88 år men hon trodde själv aldrig att hon skulle leva längre än till 60 och levde som hon själv uttryckte det på övertid.

Min mormor var en härlig inspirationskälla och hon var en mästare på att matcha färger och stilar. Hon hade verkligen öga för det hela och klädde sig alltid väldigt piffigt! Hennes garderob innehöll en otrolig mängd sjalar, scarfsar och så klart en väldig massa kläder.

Mormor var väldigt noga med att poängtera att vi inte skulle sörja när hon "äntligen" fick somna in och eftersom hon så gärna ville ha frid så känns det skönt att så blev fallet till slut.

Jag har i flera dagar letat efter ett speciellt fotografi föreställande mormor sittandes på en mur under ett rosa blommande träd i Spanien. I Spanien vet jag att hon trivdes och mådde riktigt bra! Jag ser framför mig att hon kanske sitter på samma ställe nu och "tittar ner" på oss...

Under mitt sökande har jag hunnit se många andra bilder från livets gång vilket har givit härligt uppfriskande minnesvindar - man borde verkligen gå på nostalgitripp oftare!

Till slut fann jag bilden och nu står det framme tillsammans med en gammal försilvrad ljusstake som var mormors och ljuset brinner vackert!

Jag vill härmed hylla dig kära mormor,

ditt liv, all kärlek och omtanke du gav

samt tacka dig för att jag finns - du var ju faktiskt vår familjs "urmoder"!

Så länge minnena finns, bevaras och vårdas

- så finns du kvar hos mig & dina nära kära!

Slapp söndag

Gårdagen var ganska arbetsam, intensiv och avslutningsvis mycket trevlig. Mannen min åkte iväg för att springa Skanörsmilen medan jag valde att stanna hemma och feja, dona och baka den godaste kola/chokladkakan jag någonsin ätit.

Ståhejet innanför hemmets väggar berodde på att vi skulle ha rysk middag tillsammans med fyra goda vänner.

Menyn bestod av; Ryska blinier, Borsjtj och rysk/svensk kaka med kolakräm och valnötter.

Det inmundigades "några" cl rysk vodka och det tillsammans med vinet gjorde huvudet lite tungt men inte värre än att jag efter vännernas hemgång kunde gå över till goda grannen som hade 50 års fest och där avrunda kvällen. Tillbaka över tröskeln hemma klev jag strax efter 03.00 och då var jag nästan för pigg för att sova....

Idag har jag bara tagit det lugnt, myst med lång frukost och sen har jag bläddrat igenom hela guideboken NEW YORK som ramlade ner i brevlådan i veckan. Kan inte fatta att vi om tre veckor kommer befinna oss där igen och det skall bli så himla roligt.

Denna gången så måste vi inte pricka av några sevärdheter utan vi skall "bara" se till att "uppleva och vara"! Inte behöver vi stressa heller eftersom vi nu kommer ha åtta dagar till vårt förfogande - härligt!

Denna veckan skall jag införskaffa gummiband och tanken är att jag skall komma igång med min rehabträning både i joggingdojjor och användande av gummiband....

Måste erkänna att den skånska vinden inte lockar mig ut men däremot det välbefinnande som fram tills för några veckor sedan fanns i mitt liv och det skall få ett återintåg - så är det bara!

See you soon

Glädjen tillbaka...

Dagen idag kan sammanfattas med återfunnen glädje till löpningen och något så oväntat men gott som chili con carne.

Besöket hos naprapaten Jimmy var riktigt intressant och jag ser fram emot att ta itu med min rehabträning som skall mynna ut i att jag börjar springa på rätt sätt. Gör om och gör rätt!

Han gav mig mycket att tänka på och som tur var skulle han maila en sammanfattning. Jag är så glad för att han inte sa att jag inte skulle springa utan endast att jag måste göra det annorlunda.

Firade detta positiva besöket med att laga en efterlängtad chili con carne. Mannen min tycker att jag har spårat ur lite vad gäller mängden bönor och han har inte direkt längtat så mycket som jag...därför passade jag på att göra den nu när han jobbar kväll...

See you soon

Till fots...

Har inte snörat på mig dojjorna efter förr förra tisdagen då jag var ute på min misslyckade runda och jag känner mig såååå inaktiv. Jag behöver ett nytt program och efter onsdagens naprapatbesök så skall jag be kära maken/PT:en att välja ett passande upplägg.

Som det känns nu så kommer jag nog inte att jogga mig igenom 1/2 maran i NY utan istället gå den i rask takt. Anledningen till att jag känner mig osäker är för att jag inte har varit ute och "rullat" benen på längre rundor som det var tänkt och dessutom för att jag efter de senaste knäproblemen anar att jag kommer ha svårt att gå dagarna efter loppet. Och om det är något som jag vill att vi skall kunna göra i NY så är det att ta oss fram till fots....

See you soon

Steget är taget....

...och min första tid hos naprapaten Jimmy är bokad.

Fick nämligen problem med höger knä iallafall och det dök upp förra tisdagen när jag skulle jogga en liten runda på 4 km. Jag haltade mig genom rundan dock utan smärta. Hade ju varit så himla glad för att jag var problemfri men icke sa nicke...

Så nu har jag avhållit mig från denna form av rörelse och har istället varit på gym och cyklat. I söndags blev det istället för långpass i joggingkläder, en cykelrunda fram och tillbaka till Bokskogen - nästan 4 mil kom jag upp i. Det var så himla vackert väder och jag njöt i fulla drag. Jag cyklade igenom mina gamla kvarter i Svedala och mindes svunna tider.

Ser fram emot nästa veckas besök och det skall det bli spännande att se om naprapaten kan få rätt på mig eller om han kommer säga - men herrejisses inte skall du jogga inte.....

See you soon

Yepp!!!

Yepp yepp yepp, mina knän känns bra och jag har inte ont! Så himla roligt då det innebär att jag kan fortsätta träna (utan besök hos den omtalade naprapaten) och jag se fram emot att ta mig igenom den planerade halvmaran om lite mer än en månad.

Borde firat ovanstående med en runda ikväll men den är planerad till imorgonkväll istället och nu sitter jag bara och myser i soffan och är ensam om fjärrkontrollen.

Mannen min jobbar nämligen första kvällsveckan på si så där 9 veckor så ett par dagar framåt så kan jag äta bruna bönor, rotmos och kåldolmar....och byta kanal var femte minut utan att det stör. Å andra sidan så saknar jag honom supermycket redan och jag längtar till helgen då vi träffas igen.

I december i år har jag haft den stora glädjen av att vara hans flickvän/sambo/fru i totalt 16 år. Under nästan alla år så har han jobbat skift och det har gjort att vi aldrig har träffats konstant. Det känns nyttigt att få sakna varandra och därmed uppskattar vi varandra än mer när vi väl ses.

Har funderat lite på min motivation och jag är förvånad över att jag inte tvekar vad gäller att anmäla mig och dessutom springa 1 mil och snart även 2,1 mil. Jag är inte speciellt orolig innan loppen men visst lite nervös precis innan start. Tror nog att det är pga att jag har lagt min prestation på en tillåtande nivå dvs jag tillåter mig själv att gå några meter om det verkligen behövs. Jag tycker det känns helt okej och skäms inte för det men jag skulle bra gärna vilja pressa mig själv mer så det skall jag försöka göra framöver....

Denna veckan är sista veckan i programmet jag följt och jag skall be min kära PT om hjälp att finna ett nytt upplägg.

See you soon