Otålig väntan och stor förväntan

I fredags för två veckor sen när mailet om IN PROCESS kom från BV så kändes det faktiskt som om barnbeskedet därefter kunde komma vilken dag som helst men nu har ju dessa 10 arbetsdagarna gått och de har INTE ringt.

Innan IN PROCESS mailet så var jag i en behaglig väntan där jag visste att det skulle ta sisådär 2-3 månader tills vi blev godkända och det var lättare att förhålla sig till. Dessutom blev jag riktigt överraskad när mailet plötsligt oväntat kom... 

Nu däremot är jag väldigt medveten om varje dag som går och jag väntar väldigt aktivt. Kommer inte bli sååå överraskad när det efterlängtade samtalet kommer.

Förra veckan fick jag plötsligt klart för mig vilken känsla det var som jag bär på. Jag trodde att jag var orolig men det jag var och är, är kort och gott otålig. 

Utöver otålig så är jag väldigt förväntansfull och längtar så otroligt efter att få åka och krama om lilla killen och ta honom med hem!

Denna veckan har jag som mål att tänka så lite som möjligt på vår väntan. Det är ju naturligtvis helt omöjligt med nollvisionen att inte alls tänka så jag gör så gott jag kan istället. 

Skall jobba fokuserat, träna motiverat och ockupera mig med konstant aktivitet.

Plötsligt kommer samtalet och då ska vi köra igång med slutspurten :-)

See you soon

Värsta och bästa loppet någonsin...

Idag var det dags att se om de senaste 12 veckornas träning gjort någon nytta. Målet var tydligt om ej helt självklart...skulle försöka springa milen under 55 minuter på Trelleborgsloppet.

Jag vaknade laddad men ändå ganska avslappnad trots allt. Desto närmare loppet vi kom i tid räknat så blev jag dock mer stressad men när skottet smällde av kändes det rätt så lugnt...

När vi började springa så var det allt utom lugnt och jag sprang snabbare än jag någonsin gjort. Med springsällskap och draghjälp av Kicki så skulle tempot ligga på 5.30 men det gick visst lite snabbare emellanåt och jag drog ner lite på farten...det visade sig en bra bit in i loppet att Kicki trodde att hon skulle hålla mitt tempo medan jag trodde att om jag sprang i samma tempo som henne så låg vi på typ 5.30...Jag kämpade som tusan någonstans vid 6 km kände jag att nu var det nog bäst för Kicki att hon fortsatte utan mig.

Hon sprang iväg på avundsvärt lätta ben medan jag kände att jag hade bly i benen och en andning tung som en trött 100 åring. Jag stretade på i ett makligt tempo tills jag kände att nu får nog den gamla damen med bly bli ny - så jag stannade upp, hämtade andan och bestämde mig för RESTART. Sen sprang jag igen i mitt eget tempo helt medveten om att jag inte skulle klara 55 minuter men jag skulle ha en roligare resa de sista kilometrarna (Kicki, detta är INTE riktat till ditt sällskap utan bara till hur plågsamt första delen var). 

Började närma mig parken och visste med besked att i år (förra gången trodde jag nämligen att nu är det över....)när jag kommer in i parken så är jag inte precis invid målet utan jag ska få den STORA glädjen att springa ut ur parken, runt om den och sen in igen i mål.

Trots att jag hade ett för mig bättre tempo än tidigare i loppet så strålade jag inte av lycka när jag sprang förbi Daniel som då glatt hejade...

Så igenom parken, ut och runt om OCH sen var målet inte långt bort. Jag drog på för kung och fosterland - spurtade som om jag hade ett farligt lejon flåsandes i nacken ;-)

Persade med två minuter och arton sekunder. Klarade inte målet på 55 minuter och kom istället in på 57.50. 

MEN jag är mycket nöjd ändå, så det så ;-)

See you soon

Long time....

Nämen, nu är det väl ändå dags för ett inlägg på denna väldigt stilla plats!? Har gått många månader då


jag inte har haft minsta uns av energi eller lust för att sätta mig och skriva och det har ju en hel del att göra med att jag sitter vid datorn hela dagarna.

Men nu så fick jag plötsligt ett ryck och kände att bättre ett litet inlägg än inget alls.

Vad har då hänt sen sist? Ja, det är ju ganska mycket men jag är rätt så säker på att de flesta faktiskt redan vet då de säkert följer kära makens blogg som ju uppdateras sisådär 100% bättre än min :-)

Vad gäller mål, välmående osv så har det varit ett antal bra månader. Jag har hållit min vikt och ligger därmed kvar på 65 kg vilket är 13 kg ifrån samma tid förra året.

Jag springer mycket och desto snabbare än jag gjorde förra hösten. Satte mål inför Malmömilen att jag skulle komma in under 1 h och kom in 8 sekunder därifrån. Ansåg därmed det målet som avklarat och togs sats mot nästa....vilket är 55 min på milen på Trelleborgsloppet på lördag ;-)

Har tränat för detta sen början av juli med tre pass i veckan och det SKA gå vägen! Men jag erkänner jag är nervös....och har lätt ångest.

See you sooner or later

- Posted using BlogPress from my iPad

Backe upp och backe ner...

Jag var med om något magiskt igår och upplevde ett lyckorus - jag joggade inte utan sprang och i mina mått gick det fort. Och inte gick jag en enda meter inte ens i den låååånga räliga backen! Wooow, jag kan ju!

4 km på 23,07 min vilket resulterade i att jag hamnade i mitten av motionsklassen, dvs en bra bit från sista platsen....

See you soon

Nu sååååå....

Nu har vi fått vårt förmedlingsbeslut från orga

nisationen och vi kan nu sätta igång med vår ansökan till Kina.

Skönt nog så har vi redan väldigt mycket av de papper/handlingar som krävs så jag tror inte det kommer ta så lång tid att färdigställa den.

Det som behövs är nu bland annat arbetsgivarintyg, foton och ett brev riktat till Kina med våra intentioner och löften. När allt är insamlat så skall det till översättning, Notarius publicus osv.

Såååå himla härligt - nu är vi på G

och nu såååå kör vi igång på allvar.

Det är VÅR tur nu, så är det bara!

See you soon

Status quo

"Allt" står helt stilla medan jag står och hoppar upp och ner på samma ställe. Ivrig att komma igång, ivrig att komma vidare, få svar och känsla för hur vårt liv skall bli framöver.

Intalar mig själv att jag ska koppla av, ta det lugnt & leva i nuet, vilket jag tycker att jag klarat ganska bra fram till nu...att det börjar bli svårt tror jag har att göra med att nu närmar det sig men inte tillräckligt snabbt. Snart snart snart vet vi om vi får lov att bli föräldrar till ett barn från ett land långt långt bort.

Och det är inte en fråga om om utan om när, vi skall bli en till i familjen. Men jag vill att "när" skall vara greppbart, nära och helst av allt så klart typ nu....

Lite frustrerad och lätt ångestfylld fortsätter jag tänka positivt och realistiskt.....det är vår tur nu....det är vår tur nu....det är vår tur nu....

See you soon

- Posted using BlogPress from my iPhone

Dags för uppdatering...

.....tiden springer fram och allt sittande framför datorn dagtid är en dålig kombo för bloggandet. Detta

tillsammans med det faktum att jag ogärna skriver här om jag inte har "något" att säga....vilket jag inte riktigt känner....

Men nu är det då ändå dags för en liten liten uppdatering i "punktform";

~har faktiskt börjat medverka vid lördagarnas backträningar i Bokskogen och det är så himla roligt. Idag var jag rent ut sagt hög efteråt och pratade sår i öronen på Daniel om hur nöjd och glad jag var! Längtar till nästa lördag!

~håller vikten och har till och med gått ner ett kilo till. Att jag nu väger under 65 kg är nästintill overkligt men sanslöst skönt! Jag som aldrig trodde att jag skulle kunna komma under 70....

~adoptionsresan går framåt och på måndag lämnas utredarnas utlåtande över till nämnden som kommer ta upp vårt ärende på sitt sammanträde i mitten av februari. Utsikterna är extremt goda och vi vet att utredarna kommer rekommendera oss, vilket känns underbart.

~livet rullar på och jag gör mitt bästa för att det ska kännas så bra som möjligt. Tränar på att verkligen njuta av varje ögonblick och glädjas åt livet; ) här och nu. Ser med tillförsikt fram emot vad detta året ska föra med sig!

See you sooner or later....