onsdag 28 oktober 2009

Atjoo prosit...

Idag har det varit en "atjoo prosit snörvel snörvel" dag. Är allergisk mot bland annat damm och med jämna & ojämna mellanrum så rinner bägaren över och då är det inte roligt.

Trots min droppande kran så har jag lyckats packa det mesta och det är i princip endast det omfattande handbagaget som skall läggas i någon form av väskor...

Jag har för engångsskull inte lagt ner så mycket kläder o skor utan endast 1 kjol, 1 par jeans, 1 par "vanliga byxor", 3 skjortblusar, 2 kortärmade tröjor och en långarmad tröja samt ett par snygg skor. Och till mannen så ser det ungefär likadant ut, tror jag bestämt.

Det känns nog bra tror jag...brukar ha beslutsångest vad gäller packning men det har jag inte...konstigt!

Jag kommer inte att skriva något den kommande veckan utan ger min datortid till min goa make som kommer vara desto flitigare i sitt krypin = (http://mina-utmaningar.blogspot.com/)

See you soon

måndag 26 oktober 2009

Skönt förväntansfull men...

Inledde kvällen med ett besök hos frisören i Svedala, min "hjälm" är borta och det är mindre att få ordning på från och med imorgon bitti - skönt!

Det tråkigaste på hela månaden är också gjort, räkningarna är betalda. Tycker att det är bläää och är nästan alltid sur när detta skall göras ; ( men idag kändes det okej - skönt!

Pengar är som gödsel, till ingen nytta om de inte sprids. (Francis Bacon)

Nu är det bara två arbetsdagar kvar och jag läääängtar efter semestern. Jag borde börja kolla vad vi skall ha med oss och kanske sätta igång en maskin tvätt men jag kommer ju inte ur soffan - sitter ju skönt!


Imorgon när jag kommer hem så skall jag fara fram igenom huset och greja med "allt". Känner hur jag laddar batterierna nu och det skall bli så skönt att få gjort en massa - imorgon...


See you soon

lördag 24 oktober 2009

Söstra mi

Söstra mi - detta är en hyllning till dig!

Du är en sådan go & fin person med ett STORT hjärta & jag tycker så mycket om dig!

Du avskyr att bli fotograferad men jag är rätt säker på att denna bild är okej då du har din stora son i famnen.

Ett STORT grattis till dig på din födelsedag!

Kramar från söstra di

C är inte min syster på riktigt, hon är min goa kusin. Men sedan år tillbaka så är vi söstrar. Hon har ingen syster och jag har inga syskon. Inte behöver man vara det på riktigt för att det skall betyda minst lika mycket.

See you soon

fredag 23 oktober 2009

In och ut


Utåt är jag en lättsam person som ser ljust på tillvaron med en viss realism och glimt i ögat. Ser lösningar på problem och möjligheter i svårigheter.

Känner att en annan sida kommer fram här men det kanske är så det är. Ens djupare inre kommer fram i ljuset mer eller mindre avsiktligt....

En skön höst dag förra året skulle vi ta min mormor på en promenad runt Växjö sjön. Min kära mamma hade packat ner kaffe och mormor hade tagit med kakor. Innan vi åkte hemifrån mamma så frågade jag om hon hade kommit ihåg att stoppa ner allt, dvs. koppar mm. 

Jodå det hade hon gjort.....men men när vi gått halvvägs och funnit en mysig fikaplats då upptäcker vi att kaffekopparna rymt ur väskan. 


Vad gör vi? Jo, vi är ju inte så knussliga utan vi tog tillvara på det som fanns med....en plastburk (för kakorna) och en fd tablettburk (för mjölken) fick fungera som kaffekoppar och vi fick dricka kaffet i skift.

Problem är ju till för att lösas...

See you soon

torsdag 22 oktober 2009

Jag kan flyga...

Under många många år så drömde jag att jag kunde flyga och då menar jag, bara sträcka ut armarna och flyga iväg.

Jag använde min fantastiska egenskap när jag behövde "fly"/flyga ifrån något jobbigt. Minns att jag alltid kände mig väldigt nöjd när jag svävade iväg över de i många fall "dumma" människorna...


Vet inte alls hur detta går ihop med min flygrädsla som bara har blivit värre och värre ju äldre jag har blivit. Min kära make behöver bara sätta sig i flygstolen så somnar han medan jag måste ha med mig en väldigt bra och engagerande roman som jag helhjärtat kan rikta hela min uppmärksamhet mot.


Nu är det snart dags att ge sig iväg över Atlanten och jag känner mig förväntansfull men så klart också ängslig. Att jag inte är ensam om min flygrädsla gör ju inte mitt liv enklare.


Men jag får väl köra lite positiva affirmationer, typ den gamla klassikern; Jag kan flyga - jag är inte rädd!

Och kanske följa något av råden som skrivs i artikeln
"Dölj inte din flygrädsla"

Sannolikheten att det skall inträffa något överhuvudtaget som kommer öka på min ängslan är dock
inte stor, se nedan.

Hur stor är sannolikheten för ett flyghaveri?
  • Enligt en amerikansk undersökning är sannolikheten för att du ska råka ut för ett flyghaveri 1 på 8 miljoner. (Filmen "Att våga flyga.")
  • Du måste flyga dygnet runt i 86 år för att det ska bli hög sannolikhet att något livshotande ska hända dig. (Flygtrygg.nu)
Mitt uppdrag är nu att finna minst en ljudbok som jag kan lägga in i min ipod samt minst två tjocka pocketböcker som är tillräckligt bra för att jag skall kunna "glömma" var jag befinner mig under tiden som jag lyssnar/läser. Bra tips tar jag ödmjukt gärna emot?!

See you soon

tisdag 20 oktober 2009

Gott och glädjande i var dag!

Vackert & fridfullt står de fast förankrade i marken med fin utsikt. Man kände sig nästan lite religiös när man beskådade de båda korsen som finns nedanför Kyrkostallarna och invid kyrkan i Rättvik.

Det känns viktigt att man tror på något...jag tror på godhet. Tänk om alla i sin vardag kunde dela med sig av sin godhet och göra något extra för en annan människa.

Kanske som i filmen Pay it forward; 12-årige Trevor McKinney (Haley Joel Osment) bor i Las Vegas lite fattigare kvarter, med sin mamma Arlene (Helen Hunt). Arlene försöker vara en bra mamma samtidigt som hon har två jobb och sliter för att ge sin son ett bättre liv. Trevor och hans klass får en uppgift av sin SO-lärare, Eugene (Kevin Spacey), att tänk ut ett sätt att kunna förändra världen. Trevor är den som kommer på den bästa idén. Om alla hjälps åt så kan idén förändra världen, men tyvärr blir det inte så om en del inte vågar... Detta är en mycket bra och sevärd film!



"Skylta med sin godhet"
är en intressant artikel från Sydsvenskan, skriven av Peter Singer. - Vi måste komma över vår tveksamhet att prata öppet om det goda vi gör....

Godhet och glädje kan man ju dock ge ännu enklare och det kan bara handla om att man ser andra och visar att man ser. Om man t ex tycker att någon har klätt sig snyggt så kan man ju oftare säga det. Personen i fråga behöver inte nödvändigtvis vara någon man pratar med dagligen och kanske är han/hon inte innehavare av ett gott självförtroende.

Hur man än gör det så är det härligt att få "berika"andras liv och då även få glädja sig själv. Hjälp till självhjälp!

See you soon

söndag 18 oktober 2009

Sinnesro...

Giv mig sinnesro att acceptera
det jag inte kan förändra,
mod att förändra det jag kan
& förstånd att inse skillnaden...

See you soon

fredag 16 oktober 2009

TGIF

Ikväll lagade vi jordärtskocksoppa med blomkål och den blev mycket lyckad. Till det hade vi "rostad" serranoskinka och bröd.

Under min Smålandsvistelse hos Mamma förra helgen så skulle vi egentligen ha gjort denna soppa men de två affärerna som vi besökte kunde inte uppbringa några jordärtskockor och då slutade det med morotssoppa, vilken var mycket god den också!


Vad är jag sugen på att göra för att fira av hösten som helt plötsligt blivit vinter? Jo, jag vill rosta kastanjer. Detta är något som jag velat göra länge men som aldrig blivit av. Det bör inte vara så svårt, det är väl bara att finna några kastanjer, rosta dem...lätt som en plätt - kastanjett! Jag vet att jag inte kan plocka de som ligger här ute på landsvägen utan jag måste ta mig till en välsorterad livsmedelsbutik och finna dem och ja det kommer bli första utmaningen.

Det är såååå himla skönt med helg och att vi dessutom inte ha något bestämt är till och med ännu skönare. Fast i och för sig tre saker är ju bestämda;

1. sova tills vi vaknar imorgon
2. efter den ev. sena frukosten åka till skogen och springa=mannen/jogga=jag.
3. söndag fm = äta brunch i den lilla stora (numera mer danska) staden Malmö

Annars i helgen så borde jag kanske börja planera för vår kommande New York tripp. Vi är ju inte där mer än 6 nätter och det går ju bort en dag till själva målet för resan dvs. mannens deltagande i DET Marathon:et.
D är så fokuserad, vilket är ytterst logiskt, och han lämnar därför med trygg hand över planerandet till mig....klokt vet jag inte om det är men roligt, det är det!!!

Vet att det finns mycket som vi inte bör missa och en oändlig massa saker som vi kommer att missa. Det viktigaste är att vi utöver loppet - hinner uppleva staden, gå mycket och dricka minst en Manhattan på Manhattan.

Nej nu är det nog dags för dagens sista hundpromenad och sen kallar sängen - måste ju ladda för vår ganska lugna helg med sköna rostade inslag.

See you soon

torsdag 15 oktober 2009

Det förgångna, framtiden och nutiden...

Förr så strävade människan för att överleva nu lever många människor för sin strävan. Sin strävan efter ett så enkelt liv som möjligt utan så mycket prövningar men gärna med mycket bekvämligheter...

När svårigheter kommer så flyr många och de stannar inte kvar och kämpar för det goda, för kärleken och för det liv de själva skapat sig.

Jag beundrar därför de som verkligen lägger manken till, de som söker hjälp och som ber om hjälp. De som vågar säga att de har problem och de som vågar ta itu med det.

Själv är jag många gånger en mussla som mannen min får "trilskas" med för att jag skall berätta vad som tynger mig. Och när jag väl öppnar mig så kan halva oceanen komma flytande. Men när det skett så är det så skönt och lätt att andas igen.








Det sägs att jag är lik en av mina förmödrar och om jag inte minns fel så är det min morfars mor och annars är det min mormors mor.


Men iallafall så kan jag väl hålla med om
att vi är lika till utseendet. När jag hälsar på hos mormor så brukar jag alltid stanna upp och titta fotografiet och då tänka några snabba tankar... - då på den tiden när du levde, hur var det då, var du nöjd, vad längtade du efter, vad var viktigt för dig?

See you soon

onsdag 14 oktober 2009

En till vanlig onsdag

Så var det då onsdag igen, ja nu har den ju nästan passerat men dagen har varit och är bra. Sitter bara här och kopplar av efter veckodagens stående träningspass - innebandy!

Idag gjorde jag 5 mål på raken - så härligt! Har spelat i många år nu och det är enbart för konditionens och för skojs skull som jag & de andra möts för klubbfäktning. Jag har dock blivit bättre och vågar mer än vad jag gjorde de första åren då jag nästan enbart höll mig i närheten av (eget) mål och försvarade det efter bästa förmåga.

Det är verkligen ett härligt sätt att röra sig på, man blir alltid väldigt väldigt varm och timmen går så fort
.

På vägen hem ikväll konstaterade jag som alltid väldigt kort och koncist att - ja, då det är torsdag imorgon igen...

Tiden går ju så fort!
Jag är ju dock tacksam för det när det är jämna veckorna och det därför att min kära man jobbar kväll varannan vecka. Det är så ensamt och man vill bara att det skall bli fredag igen. I år har vi varit tillsammans i 15 år och jag är så käääär och lycklig!

Även efter alla dessa år så upptäcker jag nya sidor hos honom, inte hade jag anat att han är så himla målinriktad som han är nu med löpträningen. Han imponerar och inspir
erar!

Man vill verkligen inte längta bort sitt liv och det hinner man ju inte heller göra!

See you soon

måndag 12 oktober 2009

Vilja & ork

Jag vill mycket men vet inte riktigt vad men vill mycket vill jag...

Skulle vilja utöka dygnet med någon mer timme eller min energidepå med lite dynamit. Har längtat hem hela dagen och tänkt att ikväll skall jag göra något kreativt eller vettigt. Typ antingen ta fram ritpapper o pennor eller dammsugaren.

Nu sitter jag ju istället med datorn i knät...dock är det ju inte omöjligt att jag går en trappa upp o hämtar min kreativitet om en stund. Dammsugaren däremot tror jag får stå till imorgon. Inte kommer grus och damm rymma från mig av sig själv?! Är helt säker på att min kära make förstår mig då han verkligen avskyr det hemska städmonstret.

Imorgon skall jag träna och det lutar mot styrketräning men jag skulle ju hellre vilja jogga. Mitt gymkort bör användas och jag börjar känna att mina små muskler börjar tyna bort. Så kanske bör man kombinera lite & ta en uppvärmningsjogg på löpbandet innan styrketräningen. Men jag tycker ju inte att det är så roligt att använda löpbandet längre, nu när jag har fått smak för utsidan istället.

Ässch, idag känner jag att min framtoning i texten ovan är lite negativ och det är ju faktiskt inte så jag känner mig. Jag känner mig positiv, viljestark, lite ambivalent med ett stänk av mindre ork men mycket lust.

Att göra vad jag känner mest för, för stunden är viktigt, så nu sitter jag "bara" här...


See you soon

lördag 10 oktober 2009

En vacker höstdag...

...vaknar jag upp i Småland och solen skiner, höstlöven sprakar och livet är skönt. Är uppe hos min kära mor över helgen och blir bortskämd.

Tiden går fort & mycket i livet svischar förbi men vissa saker kommer aldrig förändras. Jag som hoppar av tåget och på perrongen står en parant & nätt kvinna - min mor, vi kramar om varandra och jag utbrister alltid - vad snygg du är mamma! Min mamma blir inte äldre till utseendet, hon ser yngre ut varje gång jag träffar henne.

Hennes mor, min mormor är en förebild för oss i matchning och mode. En kvinna som alltid legat steget före sina yngre avkommer. En kvinna vars garderob sedan åratal tillbaka har varit en källa av intresse för barn och barnbarn. Min mormor börjar bli gammal nu, fyllde 87 år senast, hennes kropp gör henne arg men hennes sinne är ungdomligt och hennes klädstil är skönt snygg.

Min mor och mormor är härliga & snygga kvinnor som är jag mycket stolt över!

See you soon

onsdag 7 oktober 2009

Kluven...

Vill så gärna ut och jogga och få bättre kondis men "tyvärr" så har man ju annat man "måste" träna. Har träningskort på gym samt tränar innebandy och så skall man även hinna med 2-3 joggingpass...

Men idag blev innebandyträningen inställd och jag gav mig väldigt glad och peppad ut på en oplanerad tur i den lilla byn Svedala. Bestämde mig för att jag skulle vara ute en timme, medan mannen plågade löpbandet inne på gymmet, och se hur långt jag kom. Det gick riktigt bra och jag avverkade nästan 6 km innan min Ipod låste sig. Så himla irriterande och jag avbröt i vrede mitt pass och försökte avslappnat ta mig tillbaka till gymmet och mannen.

Min kära man/hjälte återställde den dumma manicken och passet som jag just avverkat försvann.

Skall försöka ge mig ut igen imorgon och då hoppas jag att den inte tänker reta upp mig...

See you soon