Otålig väntan och stor förväntan

I fredags för två veckor sen när mailet om IN PROCESS kom från BV så kändes det faktiskt som om barnbeskedet därefter kunde komma vilken dag som helst men nu har ju dessa 10 arbetsdagarna gått och de har INTE ringt.

Innan IN PROCESS mailet så var jag i en behaglig väntan där jag visste att det skulle ta sisådär 2-3 månader tills vi blev godkända och det var lättare att förhålla sig till. Dessutom blev jag riktigt överraskad när mailet plötsligt oväntat kom... 

Nu däremot är jag väldigt medveten om varje dag som går och jag väntar väldigt aktivt. Kommer inte bli sååå överraskad när det efterlängtade samtalet kommer.

Förra veckan fick jag plötsligt klart för mig vilken känsla det var som jag bär på. Jag trodde att jag var orolig men det jag var och är, är kort och gott otålig. 

Utöver otålig så är jag väldigt förväntansfull och längtar så otroligt efter att få åka och krama om lilla killen och ta honom med hem!

Denna veckan har jag som mål att tänka så lite som möjligt på vår väntan. Det är ju naturligtvis helt omöjligt med nollvisionen att inte alls tänka så jag gör så gott jag kan istället. 

Skall jobba fokuserat, träna motiverat och ockupera mig med konstant aktivitet.

Plötsligt kommer samtalet och då ska vi köra igång med slutspurten :-)

See you soon