Värsta och bästa loppet någonsin...

Idag var det dags att se om de senaste 12 veckornas träning gjort någon nytta. Målet var tydligt om ej helt självklart...skulle försöka springa milen under 55 minuter på Trelleborgsloppet.

Jag vaknade laddad men ändå ganska avslappnad trots allt. Desto närmare loppet vi kom i tid räknat så blev jag dock mer stressad men när skottet smällde av kändes det rätt så lugnt...

När vi började springa så var det allt utom lugnt och jag sprang snabbare än jag någonsin gjort. Med springsällskap och draghjälp av Kicki så skulle tempot ligga på 5.30 men det gick visst lite snabbare emellanåt och jag drog ner lite på farten...det visade sig en bra bit in i loppet att Kicki trodde att hon skulle hålla mitt tempo medan jag trodde att om jag sprang i samma tempo som henne så låg vi på typ 5.30...Jag kämpade som tusan någonstans vid 6 km kände jag att nu var det nog bäst för Kicki att hon fortsatte utan mig.

Hon sprang iväg på avundsvärt lätta ben medan jag kände att jag hade bly i benen och en andning tung som en trött 100 åring. Jag stretade på i ett makligt tempo tills jag kände att nu får nog den gamla damen med bly bli ny - så jag stannade upp, hämtade andan och bestämde mig för RESTART. Sen sprang jag igen i mitt eget tempo helt medveten om att jag inte skulle klara 55 minuter men jag skulle ha en roligare resa de sista kilometrarna (Kicki, detta är INTE riktat till ditt sällskap utan bara till hur plågsamt första delen var). 

Började närma mig parken och visste med besked att i år (förra gången trodde jag nämligen att nu är det över....)när jag kommer in i parken så är jag inte precis invid målet utan jag ska få den STORA glädjen att springa ut ur parken, runt om den och sen in igen i mål.

Trots att jag hade ett för mig bättre tempo än tidigare i loppet så strålade jag inte av lycka när jag sprang förbi Daniel som då glatt hejade...

Så igenom parken, ut och runt om OCH sen var målet inte långt bort. Jag drog på för kung och fosterland - spurtade som om jag hade ett farligt lejon flåsandes i nacken ;-)

Persade med två minuter och arton sekunder. Klarade inte målet på 55 minuter och kom istället in på 57.50. 

MEN jag är mycket nöjd ändå, så det så ;-)

See you soon

Long time....

Nämen, nu är det väl ändå dags för ett inlägg på denna väldigt stilla plats!? Har gått många månader då


jag inte har haft minsta uns av energi eller lust för att sätta mig och skriva och det har ju en hel del att göra med att jag sitter vid datorn hela dagarna.

Men nu så fick jag plötsligt ett ryck och kände att bättre ett litet inlägg än inget alls.

Vad har då hänt sen sist? Ja, det är ju ganska mycket men jag är rätt så säker på att de flesta faktiskt redan vet då de säkert följer kära makens blogg som ju uppdateras sisådär 100% bättre än min :-)

Vad gäller mål, välmående osv så har det varit ett antal bra månader. Jag har hållit min vikt och ligger därmed kvar på 65 kg vilket är 13 kg ifrån samma tid förra året.

Jag springer mycket och desto snabbare än jag gjorde förra hösten. Satte mål inför Malmömilen att jag skulle komma in under 1 h och kom in 8 sekunder därifrån. Ansåg därmed det målet som avklarat och togs sats mot nästa....vilket är 55 min på milen på Trelleborgsloppet på lördag ;-)

Har tränat för detta sen början av juli med tre pass i veckan och det SKA gå vägen! Men jag erkänner jag är nervös....och har lätt ångest.

See you sooner or later

- Posted using BlogPress from my iPad