Här och nu & Då och sen

Plötsligt är vi föräldrar till världens finaste gulligaste & underbaraste lilla kille. 
Ja efter många många år av längtan så är han äntligen här. 

Vad gjorde vi innan, var vi var då, vad skall vi göra nu och sen? Eller kanske inte VI utan snarare JAG.

Jag har nog en mindre kris nu när jag äntligen är det jag längtat så länge efter att få vara.

Ja nu är jag - MAMMA. Mamma så in i norden, från morgon till kväll. Jag älskar det och att få vakna upp till hans glada leende varje morgon värmer och gläder oss så mycket. 

Men jag är inte bara MAMMA utan jag är även fru och vän. Så självklart - men det jag inte vill glömma är mig själv.

Vad nu då? Behöver jag ha ett nytt mål eller det räcker nu. 
Nej - det gör det inte!

Jag har ett nytt viktigt mål och det är: 
INGEN 40-års kris. När jag fyller 40 år så skall jag vara i mitt livs bästa form. Jag skall vara starkare och springa snabbare. Jag skall vara klokare och inte ångra ett endaste dugg. 

Imorgon är det 2 månader tills min 37:e födelsedag och därmed har jag lite mer än 3 år på mig. Och jag skall lyckas & jag skall vakna varje dag och lägga mig varje kväll så nöjd som jag kan vara.

Vad gäller löpningen...

Det kändes viktigt för mig att sköta löpträningen och utföra Sydkustloppet (halvmaran) på ett tillfredsställande sätt. Jag har tagit hjälp av fantastiska Katarina som coachar mig med bra program och övningar. 

Inför min andra halvmara genom tiderna så hade jag satt upp fyra officiella mål och ett hemligt. Jag klarade alla fem!

Det sista officiella målet var att klara tiden 2.15 och det gjorde jag eftersom jag kom in på 2.14.44.

Ett av målen var att jag skulle springa hela vägen och jag gick inte en endaste meter utöver de steg jag tog under tiden som jag drack vid de tre vätskestationerna.

Jag är MYCKET nöjd med mig själv och lite överraskad över att jag klarade målen. Tänk att jag faktiskt har så mycket pannben och att lilla jag faktiskt kan vara så pass uthållig.

Nu skall jag fortsätta springa och ventilera mig, lämna utrymme för min själ att "sväva" fram ovanför asfalten eller gruset. 

Jag skall fortsätta framåt mot nya löpmål och i augusti skall jag springa årets andra halvmara, Malmö Halvmaraton. 

See you sooner or later....

Summa summarum 2012

2012 var verkligen vårt år och vilket år det blev - helt ooootroligt!

Året började bra och vår utredning hos socialförvaltningen blev godkänd av nämnden i slutet av februari. Vårens kommande månader var fyllda med papper som skulle ordnas, skrivas under, kopieras och skickas hit och dit och tillbaka igen....

I mitten av maj så var vår adoptionsansökan till Kina helt klar och skickades till Kina. En otålig väntan började strax därpå men den varade inte så länge som tur var. Redan den 27 juli ringde Barnens Vänner med ett barnförslag. Vi kände genast att detta är vår pojk och svarade JA!

En ny tid av väntan inleddes för det viktiga barnbeskedet men inte heller det tog lång tid. Den 27 september fick vi nästa viktiga samtal - vi var godkända av Kina & skulle bli föräldrar!

Den 14 november gick vi på planet mot Beijing och den 29 november äntrade vi hemmets lugna vrå igen och då var vi TRE :-)

På minussidan

Det enda riktigt tråkiga som skett under året är att bara några dagar efter vi fick barnförslaget var vi tyvärr tvungna att ta farväl av vår fina hund Sako som inte blev frisk från sin livmodersinflammation.

Sako hann bli 11 år och vi fick många friska och fina år med henne. En helt underbar hund - mycket älskad och mycket saknad!

Vikt och träning

När jag summerade 2010 så skrev jag följande: "inför 2011 har jag ett lite märkligt mål, antingen skall jag gå ner 5 kg eller så skall jag gå upp minst 15 kg och vad jag menar med detta får ni själva fundera över..."

2011 slutade med att jag hade gått ner nästan 15 kilo och det bästa för 2012 är att jag klarat hålla vikten med ett litet plus på ca 2 kg. Det var många många år sedan jag vägde så "lite" som nu och att jag dessutom håller mig inom mina ramar är så underbart.

Givetvis så hjälper ju det faktum att jag tränat regelbundet men den superba 17-dagars dieten som innebar en livsstilsförändring har verkligen gjort susen. Inget hokus pokus utan rent och sunt förnuft.

Under 2012 sprang jag mer än någonsin, jag satte mål som jag i princip klarade av och det var superkul och sååå jobbigt. Första målet var milen under en timme och jag tangerade timmen med 8 sekunder och ansåg målet avklarat. 

Nästa milstolpe var 1 mil på Trelleborgsloppet under 55 minuter...jag kämpade och kämpade men klarade det inte riktigt trots att jag hade draghjälp och sällskap nästan hela vägen så kom jag stället in på tiden 57.50. Jag var dock suuuupernöjd! 

Summa summarum är så klart årets och livets viktigaste händelse 

att vi har blivit föräldrar till världens finaste lilla kille 

NOAH 

Posted using BlogPress from my iPad