Har ett uppdämt behov av att skriva av mig. Bär på en massa bagage som jag känner tynger ner mig. Runt omkring är det så mycket mörker och jag försöker så gott jag kan hålla det undan men det kryper närmare och närmare.
Om världen vore lika frisk som jag vore allt perfekt men så är det inte. Det råder så mycket sjuka överallt. Inte bara tiden är urled utan det mesta. Det är lättare att säga vad som är bra i världen än att räkna upp allt som är dåligt.
Är gemene man och kvinna medveten om allt, känner de att de kan påverka, känner de förhoppningen om bättring eller är det så att gemene person inte vet, inte förstår och/eller inte bryr sig.
Vilket ansvar till egen förändring är man villig att ta, vilka uppoffringar kan man tänkas vilja göra, vilken vilja kan finnas för att inse att det är NU och inte SEN som vi måste tänka om?!
Vad är meningen med allt och vad är allts mening? Är meningen att vi bara skall ha roligt mest hela tiden och njutningsfullt inmundiga det som vi själva vill? Eller skall vi inse att vi måste börja tänka mer på våra barn, deras levnad och framtida överlevnad? Äta för att bli mätta på ett hållbart sätt och inte bara för att njuta! Inte köpa den senaste mobilen, de modernaste skorna och den nya snygga jackan! Nöja oss med att nyttja begagnat, gå i någon annans skor och klä oss i en redan använd jacka.
Känner att det finns ökad förståelse, ökad medvetenhet och det är NU vi måste få de som inte har vaknat att inse och sedan få alla att börja göra de första möjliga förändringarna! Det är med små små steg man lär sig att till slut ta stora stora kliv mot ett bättre och hållbara liv!
