Lättare i fysik o sinne...

Jag var lite tveksam till gymaktivitet idag och kände nog mer för att stanna och utföra en väl behövd storstädning men maken min lyckades dock med inte allt för mycket energi övertyga mig om att en tur dit var en mycket bättre idé.

När jag kom in i lokalen styrde jag bestämt stegen mot löpbandet med tanken att nu skall jag värma upp med lite lugn jogg innan styrketräningen men så blev det inte. Jag började istället gå mycket mycket fort och ökade lutningen, först bara lite typ till 5% och sen efter en liten stund till 10%. Det var riktigt roligt att gå fort och brant och jag "fastnade". Lite grann hade det nog att göra med boken som jag hade i min ena hand. Visst det är inte speciellt sportsligt att ha med en bok till löpbandet men ack så utvecklande det kan vara...jag läste nämligen Kay Pollaks "Att växa genom möten".

När jag en dryg timme senare steg av löpbandet så var jag några gram lättare av all förlorad vätska och sinnet mitt det hade också fått sig en omgång och jag kände mig ännu gladare än innan....

Boken inhandlades lite oväntat på Konsum igår när jag försökte slå ihjäl lite tid i väntan på bussen. Jag började genast praktisera och gav mig i kast att prata med en främmande person. Det är något som jag "faktiskt" är bra på, att våga prata och jag kan oväntat snabbt öppna upp och berätta både det ena och det andra. Det var länge sedan jag gav mig hän till ett sådant samtal och jag fick en givande pratstund som jag kände mig väldigt upplyft av. (Kunde till och med glömma bort att jag egentligen hade KTH problem...)

Det är spännande att möta nya människor, höra om deras liv, växla åsikter och på många sätt därigenom upptäcka sidor hos sig själv. Att man utvecklas genom möten med andra känns mycket logiskt.

See you soon