söndag 17 januari 2010

Textila spår...

När jag hälsar på min mamma så brukar jag ofta fråga henne om hon har något klädesplagg i sina gömmor som jag kan få låna. Varenda gång så vet jag egentligen att svaret är nej men jag ger inte upp. Jag har nämligen genom åren funnit riktiga guldkorn som jag tagit med mig hem och som sällan har återvänt till mamma. Kan ju vara en av anledningarna till att mamma inte ”har” något mer…

I min "låneägo" har jag en underbar kofta stickad av mormor, en superfin päls som mamma köpte på 60-talet, en snygg trenchcoat från 70-talet, en snygg blus m m. Kläder som har sitt ursprung årtionde tillbaka men som är så fina, ovanliga och tidlösa.

I fredags hade jag på mig blusen, som mamma själv sytt och som hon bar tillsammans med en matchande kjol under sin graviditet med mig. Att bära kläder med lite historik ger en extra touch & tänk att de kan få ett nytt liv i nästa generation.

På mitt & makens bröllop så bar mamma samma klänning med tillhörande kappa som hennes mor, min kära mormor, hade på sig när mamma gifte sig med pappa 30 år tidigare. Och hon var så himla fin, kläderna satt som handen i handsken.

Härligt att spåren av svunnen tid följs, saker återanvänds och minnen hålls vid liv...

See you soon

4 kommentarer:

Anonym sa...

Ja det där ger ju en dimension till på tillvaron. När man vet att det har använts länge tillbaka. Något som är vanligt är dopklänningar. Vi ska på ett dop nu där en gammal klänning ska användas och det var nästan panik om bäbisen skulle bli förstor för att kunna ha den.
Ha det gott.

Pernilla Hult sa...

Du är så vacker på bilden Sofie!

Skrattar lite åt att Din kära mamma inte har något att låna ut till Dig.. Var rädd om lånegarderoben - det är inte alla som kan låna sin mammas kläder, speciellt inte kläder med speciell historia..

Kramar

Sofie sa...

Peter; Livet har ju många dimensioner och garderoben likaså & historiken däri gör livet ännu mer klädsamt. Att bebisen kanske är för stor är ju ett delikatare problem än om den hade varit för liten...hoppas att klänningen håller måttet...& att dopen blir fint!

Pernilla; Ja, jag är rädd om lånegarderoben och vårdar den ömt. Mamma vet om att jag använder dem mycket och hon är glad för att de används. Hon är också väldigt glad för att hon och jag inte drar riktigt samma storlek för då hade hon fått STORA problem...

Mamma är numera ganska "petit" men när hon var i min ålder så hade hon ungefär samma "STORA" strl som mig...

Söndagskramar ; )

messan sa...

Vilken fin bild på dig! Det måste vara tacksamt att kunna få gamla kläder som innehåller minnen och en känsla. Tänk att allt passade dig så bra också!
Tulpanerna står här så fina och viskar vår:).
Kram
Ha en fin kväll!