När svårigheter kommer så flyr många och de stannar inte kvar och kämpar för det goda, för kärleken och för det liv de själva skapat sig.
Jag beundrar därför de som verkligen lägger manken till, de som söker hjälp och som ber om hjälp. De som vågar säga att de har problem och de som vågar ta itu med det.
Själv är jag många gånger en mussla som mannen min får "trilskas" med för att jag skall berätta vad som tynger mig. Och när jag väl öppnar mig så kan halva oceanen komma flytande. Men när det skett så är det så skönt och lätt att andas igen.
Det sägs att jag är lik en av mina förmödrar och om jag inte minns fel så är det min morfars mor och annars är det min mormors mor.
Men iallafall så kan jag väl hålla med om att vi är lika till utseendet. När jag hälsar på hos mormor så brukar jag alltid stanna upp och titta fotografiet och då tänka några snabba tankar... - då på den tiden när du levde, hur var det då, var du nöjd, vad längtade du efter, vad var viktigt för dig?
See you soon
5 kommentarer:
Vad snygg Du är i håret :)
Livet förändras hela tiden.. Undrar hur det kommer att vara för de människor som lever om 100 år?
Ha en skön helg tillsammans med D!
Kramis
Ni var verkligen lika.Jag brukar tänka att jorden bär oss som vi är oavsett vad vi är, så vi kan lika gärna våga strida för det som är viktigt utanför och inom oss. Flummigt men det funkar för mig ;0)
Tack Pernilla, har hunnit ändra frisyr ett par ggr sen det fotot... Hur livet ser ut om 100 år - ja det kan fundera en del över. Troligtvis och förhoppningsvis så finns det inga bensindrivna bilar iaf...
Everyday Matters - helt enig med dig, man måste våga kämpa och det var inte alls flummigt formulerat.
Önskar er en superskön helg!
Kramar ; )
Jag är superlik min farfars mor när hon var i min ålder, nästan kusligt... Hoppas det kommer att stämma på åldern också. Hon var frisk och pigg till 102 års ålder när hon dog =)
Jessica, visst är det allt lite kusligt - jag menar det har ju varit lite andra gener med i spelet och ändå så slutar det med att vi är lika någon så långt bakåt...102 år det var minsann inte dåligt!
Soliga höstkramar ; )
Skicka en kommentar