måndag 7 juni 2010

Wooooooow...

I fredags så styrde vi kosan mot Stockholm och mannens mål, hans andra maraton. Vi innefattade även mina kära svärföräldrar och vi såg fram emot att få agera hejarklack. På lördagen vaknade vi upp i ett Stockholm med klarblå himmel och ett fantastiskt bra väder ackompanjerade hela dagen!

Vi i hejarklacken följde med stor spänning Daniels tider och hoppade högt varje gång vi fick ett sms som visade att han sprang helt enligt plan. När han passerade oss vid 1,6 mil så såg han lika oförskämt pigg ut som alltid och vi trodde inte att han hade några större problem.

Vi tog oss sedan till stadion och fick se ett antal hundra, närmare bestämt 631 innan han, mannen i mitt liv syntes i fjärran. Han klarade sitt mål, att komma under 3:15 och slog sin tid från New York med 26 minuter.

3.12.10...wooow var vi imponerade eller var vi imponerade? Vi var vääääldigt imponerade!!!


En stund innan Daniel kom in i mål så fick jag gråta en skvätt då en löpare sträckte ut en hjälpande hand till en annan som inte hade en chans att klara av att ta sig den sista biten mot mål.

Hejarklacken tog sig tillbaka till det väldigt väl belägna hotellet på Karlavägen och beställde sig var sin öl samt en extra till vår löpare.

Efter en som det kändes evighet så kom han gåendes och då insåg jag med ens att det nog hade varit svårare än vad vi trott. Inte för att jag för ett ögonblick skulle tro annat än att 42 195 meter måste vara fruktansvärt att ta sig igenom men han hade ju sett så pigg ut vid målgången.

Att springa två varv och inte en enda runda hade en negativ inverkan och jag har lovat att jag inte skall säga GÄRDET på länge då detta inte ger honom några sköna associationer....

Jag erkänner, jag har en STOR idol
och inte helt oväntat så är det min kära make.

See you soon

3 kommentarer:

Pernilla Hult sa...

Han är grym på att springa din man! =) Önskar man hade en liten pytte-bit av hans driv..
Tråkigt att det tog honom hårdare än tänkt.. Hoppas han snart vilar/repat på sig!
Fint när en hjälper en annan.. På TV såg man löpare som langade vatten till den som sårang bredvid och inte riktigt kom åt drickat själv - fint det med.
Hoppas helgen varit bra i övrigt!

KRAM

Staffan sa...

Ja, han är grym den där grabben. Jag hade det mycket stora nöjet att umgås med Daniel, att starta loppet ihop och att vara den som väntade på honom och kramade om honom när han gick imål. Mitt pladder på Östermalms IP är nog en av anledningarna till att hans öl nog hann bli ganska avslagen! ;)

Vi följer varandras löparbloggar nära och det var otroligt kul att ses IRL!

Kul att ni också har börjat springa ihop, min fru är "periodare" och joggar helst bara på sommaren.

Mvh
Staffan

Sofie sa...

Pernilla, visst är det fantastiskt med medmänsklighet och hjälpsamhet! Helgen i Sthlm var helt super! Gott sällskap, god mat och vackert väder. Och till även det en nöjd men trött man....Vad mer kan man önska?

Staffan, hörde fr Daniel om era "träffar" innan, under och efter loppet. Tycker det är super att ni fick träffas IRL och visst är det fantastiskt att löpningen utöver det egna välmåendet även ger möjlighet att lära känna nya människor!

Att vi har börjat springa ihop känns lite som en överdrift med tanke på att mitt tempo är så mkt långsammare än Daniel...men en vacker dag så skall det bli bättre....

Ha det bäst!

; ) Sofie