Vissa föds med guld i mun...

...och vissa föds inte alls...

Nejdå jag är inte bitter utan väldigt glad för det jag har men ibland slås jag av orättvisans vanmakt. Vissa människor lever ett så smidigt liv åtminstone på ytan och "allt" bara händer. Jaha vad menar jag nu då, ja det kan jag nog inte riktigt svara på...utan detta är bara en ur luften tagen reflektion.

Idag på bussen hem så tar chauffören ordet och jag fick en olustkänsla - ånej säg inte att det är problem med bussen eller liknande, jag vill ju bara hem. Men ack så fel jag hade, han ville bara tacka för att vi valt att åka med "honom", varna oss för halt underlag när vi skulle av bussen samt även önska oss ett riktigt Gott Nytt År! Snacka om överraskande handling!

Jag ville ju inte vara sämre så på väg av bussen så tog jag en omväg fram till honom och lyckades med konststycket att "ge igen". Överlämnade helt sonika över ett fyrpack med Läkerol och det var så härligt att få glädja tillbaka.

Nu börjar vi närma oss årets ände och summa summarum så har ju detta året gått minst lika snabbt som åren innan. Höll på att skriva att inget speciellt har hänt men ack ack det är ju felaktigt. Vi har ju varit i landet over there och mannen/hjälten min har ju sprungit sitt första (dock ej sista) maraton. Och lilla jag har ju börjat jogga...inte på någon högre nivå men iallafall.

De sista två åren har vårt liv haft en hälsosammare inriktning och vi har varit mycket positivare och piggare. Allting började med Daniels MS diagnos vintern 07 och hans bestämda vilja att fortsätta leva som vanligt men ännu bättre. En diagnos behöver inte alltid bara innebära ont utan kan föra med sig även gott.

Daniel & jag - nyårsafton -08

Nu har jag skrivit hyfsat mycket och länge och jag vill därför avsluta med att önska alla,

Ett riktigt GOTT NYTT ÅR!

See you soon