Yepp!!!

Yepp yepp yepp, mina knän känns bra och jag har inte ont! Så himla roligt då det innebär att jag kan fortsätta träna (utan besök hos den omtalade naprapaten) och jag se fram emot att ta mig igenom den planerade halvmaran om lite mer än en månad.

Borde firat ovanstående med en runda ikväll men den är planerad till imorgonkväll istället och nu sitter jag bara och myser i soffan och är ensam om fjärrkontrollen.

Mannen min jobbar nämligen första kvällsveckan på si så där 9 veckor så ett par dagar framåt så kan jag äta bruna bönor, rotmos och kåldolmar....och byta kanal var femte minut utan att det stör. Å andra sidan så saknar jag honom supermycket redan och jag längtar till helgen då vi träffas igen.

I december i år har jag haft den stora glädjen av att vara hans flickvän/sambo/fru i totalt 16 år. Under nästan alla år så har han jobbat skift och det har gjort att vi aldrig har träffats konstant. Det känns nyttigt att få sakna varandra och därmed uppskattar vi varandra än mer när vi väl ses.

Har funderat lite på min motivation och jag är förvånad över att jag inte tvekar vad gäller att anmäla mig och dessutom springa 1 mil och snart även 2,1 mil. Jag är inte speciellt orolig innan loppen men visst lite nervös precis innan start. Tror nog att det är pga att jag har lagt min prestation på en tillåtande nivå dvs jag tillåter mig själv att gå några meter om det verkligen behövs. Jag tycker det känns helt okej och skäms inte för det men jag skulle bra gärna vilja pressa mig själv mer så det skall jag försöka göra framöver....

Denna veckan är sista veckan i programmet jag följt och jag skall be min kära PT om hjälp att finna ett nytt upplägg.

See you soon