Jag trodde inte att jag skulle ta avskedet så hårt eftersom hon är gammal och faktiskt inte vill leva längre. Men ack så fel jag hade....när jag kramade om henne verkligen insåg jag att detta med största tänkbara sannolikhet var sista gången jag träffade henne.
Med mig hem från Småland har jag fått en del små minnessaker som kommer påminna mig mer eller mindre dagligen om min stilfulla och inspirerande mormor. På bilden ovan är den andra kvinnan från höger min mormor.
Min kloka omtänksamma mormor som alltid haft problem med värk sade med eftertryck - Sofie, var nu rädd om dina knän och spring inte sönder dem....
Men på lördag är det dags för mitt livs andra 10 k lopp och då skall jag springa
för dig mormor och mig och livet
som måste fortsätta trots att älskade medmänniskor som du måste gå vidare....
See you soon
1 kommentar:
Beklagar sorgen! Usch och fy vilken förlust! Men samtidigt en glädje över att förmånen att ha haft en sån underbar människa i sitt liv..
Spring så bra som bara Du kan imorgon!
Go Sofie, Go Sofie, Go Sofie!
Kramar
Skicka en kommentar