Så lite tid...

.....& så mycket annat

De senaste två veckorna har bara försvunnit men jag har haft roligt och det är ju viktigt.

Idag skulle jag egentligen spelat innebandy men det blev inte av pga brist på folk o intresse. Istället skulle jag egentligen ha cyklat, sprungit eller gymmat men istället skall jag städa.

Det kryper under huden på mig när jag trampar på grus och trivs som de flesta allra bäst när huset är nystädat. Tråkigt nog så förblir det inte så och med vår fina hunds hjälp så tar det inte alls lång tid tills man måste dammsuga igen.

Men tänk vilken tur vi har som bor i ett land med golv inomhus och att vi har dammsugare - tänk om vi haft jordgolv och kvast. Då hade vi ju å andra sidan inte haft så mycket fönster att putsa, föremål att damma och golv att våttorka.

Men ack ack vad skönt det skall bli när jag har städat...

See you soon

New York - Malmö T/R

Idag pratade jag med en tjej som nyss gått ut gymnasiet. Hon hade två jobb och stora drömmar - klart för sig vad gäller mål och vad hon skulle ha hunnit med innan 30...

Hennes andra jobb dvs. det som hon gick till efter det första...är McDonalds. Där jobbar hon oftast fram till 24.00 och när hon slutar så kommer hennes pappa och möter henne på cykel därför att hon inte vågar cykla hem själv.

Hon hade varit en vecka i New York i somras tillsammans med sin kusin. I en enormt stor bullrig stad långt långt bort kände hon sig tryggare än i lilla Malmö. Skrämmande!

Mer än en gång under samtalet sa hon - var är världen på väg? Och ja det undrar man ju...

See you soon

Ösa & Pösa

Mannen min, är iväg och springer Prinsens Minne (halvmara) och jag hoppas och håller tummarna för att hans knä inte bråkar med honom.
Han bara springer och springer, lite Forrest Gump varning och jag beundrar verkligen hans inställning och envishet.

Han lägger verkligen in slutstöten i träningen inför sitt livs första maratonlopp i november. Han är underbar och lite galen och han har nu fått för sig att han skall anmäla mig till Sydkustloppet till våren.

Jag vägrar så klart, varför skulle jag vilja springa 2,1 mil...jag får väl börja med att klara Yddingeloppet på 6 km. Visst man skall ha mål men....

Idag hade jag ju tänkt att jag skulle ut och springa men jag är inte så entusiastisk att jag vill göra det när regnet öser ner. Nej då föredrar jag att sitta inne i soffan med en kopp kaffe och mysa istället. Men imorgon då skall det bli av dvs. om det inte regnar så mycket. Lite lätt duggregn går jag med på och skulle det börja medan jag håller på så gör det inget men....

Idag är det kalas, mitt goa kusinbarn K skall fira sin trettonde födelsedag. Det skulle bli ett brännbollskalas men frågan är om det inte blir ett inomhuskalas istället. Så tråkigt för honom ; ) och oss också för den delen.

See you soon

Sann lycka

Idag när jag kom till hållplatsen för buss nr 7 som skulle ta mig från Mobilia till Triangeln då ser jag en kille som står och ser lite stirrig ut. När vi kommer på bussen så frågar han chauffören om han har hans väska. Busschauffören tittar först lite oförstående på honom men lämnar sedan över väskan.

Killen blev så otroligt glad - ja rent av överlycklig. Han gick ner på knä och lovordade chauffören och han tackade och tackade och tackade.

Han gick genom bussen och bad om ursäkt för att han hade sinkat bussen men det gjorde absolut ingenting därför att han gjorde starten på allas vår dag bra - tänk att få se sann och äkta lycka så tidigt på morgonen...

See you soon

Mor & Far

Vilken tur man har som har en mor och en far, det är det inte alla som har...

De sitter bredvid mig här i soffan och myser med kaffe & Sommar med Ernst. Mamma skall vara här under helgen och det skall bli så mysigt att få rå om henne. Då hon bor ca 20 mil härifrån så ses vi ju inte jätte ofta, jag/vi hälsar på henne ett par gånger per år och sedan kommer hon till oss ungefär lika ofta. Vi har så bra kontakt och jag är så glad o stolt över henne och vad hon har åstadkommit.

Pappa min han är gó han mé med en förmåga att återhämta sig gång på gång. Han har en stark vilja och jag beundrar hans envishet.

Jag tackar mina föräldrar för mycket och för att de gjort mig till den jag är...

See you soon

Tränad & klippt

Jag tog mig igenom min jogga/löpa/gå träning igår, 3,5 km 3 varv runt Torups slott, och jag är ganska nöjd. Valet av runda gjorde att jag slapp alla de jobbiga backarna som är inne i skogen och fick till och med se något som såg ut som stora getter.

Är lite sur på mig själv för att jag inte är mer envis det vill säga att jag börjar gå innan jag verkligen behöver det men det är väl det som är intervall träning, eller? Mannen min, har sagt att jag måste träna hjärnan och att jag slutligen kommer att kunna springa ihållande... Jag ser framemot detta och tills dess så är jag fortsatt imponerad av alla som springer både långt och kort! Jag tycker inte att det är lika tråkigt som tidigare och jag tror att Ipod:en har en positiv inverkan. Igår berättade ju Lance Armstrong för mig när jag var klar att det var min längsta distans hittentills och det vill man ju höra igen även om det nog tar ett tag innan det sker. En annorlunda morot att springa efter onekligen.

Ikväll har jag varit på gymmet och gjort av med lite energi och därefter bar det av till frisören för att bli av med lite hår. Efter förra frisörbesöket i Mora med påföljd raggarklipp så var jag sugen på att bli av med nackhåret och få en ganska kort frisyr.

Men det slutade med att jag ändå har frisshåret i nacken men nu i bättre harmoni än sist.

See you soon

Söndag

Idag är det söndag igen, hunden ligger på min ena fot och pga lite lathet dricker jag dagen-efter kaffe dvs. värmt i micron. Solen skiner nog ute idag också så det blir kanske stranden...

Söndagar är fulla av möjligheter, sköna stunder men ingen ångest alls. Det är så skönt att ha ett jobb, ett jobb man trivs med och ett jobb man får vara ledig från.

Framåt kvällen skall vi ut i skogen igen (2:a v), mannen min hjälte skall SPRINGA en mil och jag skall försöka att ta mig igenom 3-4 km i ett tempo som nog kommer skifta mellan spring/jogg/gång.

Mitt första delmål är att jag skall kunna springa 3 km utan att stanna/gå innan augusti är slut och mitt andra mål är att genomhärda Yddingeloppet med min kära vän M och mitt sista mål i år är att kunna ta "morgonjoggar" med mannen i Central Park i november (utan att svimma). Känns långt tills slutmålet men tiden springer iväg och snart sitter man och biter på naglarna över Atlanten.

Jag har ju egentligen ett mål till i år men det har jag varit lite dålig med att ta itu med...jag köpte en ny cykel i början av året och tanken var att jag skulle cykla till & från jobbet (2,6 mil x 2) minst en gång i veckan från och med att det började bli varmt/vår. Men det har bara blivit en gång och då hade jag motvind nästan hela vägen hem.

Förra sommaren hann jag nog med 4-5 gånger men i år har det blivit kvälls/helgrundor istället. Har liksom inte passat in i mitt liv samt den där motvinden var så jobbig så jag har precis kommit över den....

See you soon

Vanlig dag

En helt vanlig dag i mitt vanliga liv är en ovanligt bra dag...

Vissa dagar kan man känna sig omotiverat hopplös, som om det saknas något väsentligt att hänga upp sig på.

Kanske är det att det är för enkelt helt enkelt.
Van vid problem som skall lösas, tankar som måste gå runt i evighetsåttor men
när alla byrålådorna är inskjutna så känns det märkligt lugnt.

See you soon