Är lite sur på mig själv för att jag inte är mer envis det vill säga att jag börjar gå innan jag verkligen behöver det men det är väl det som är intervall träning, eller? Mannen min, har sagt att jag måste träna hjärnan och att jag slutligen kommer att kunna springa ihållande... Jag ser framemot detta och tills dess så är jag fortsatt imponerad av alla som springer både långt och kort! Jag tycker inte att det är lika tråkigt som tidigare och jag tror att Ipod:en har en positiv inverkan. Igår berättade ju Lance Armstrong för mig när jag var klar att det var min längsta distans hittentills och det vill man ju höra igen även om det nog tar ett tag innan det sker. En annorlunda morot att springa efter onekligen.
Men det slutade med att jag ändå har frisshåret i nacken men nu i bättre harmoni än sist.
See you soon
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar