Jag förstår verkligen att det inte är lätt att förändra de STORA sakerna i livet men det är inte omöjligt att ändra en del av de små sakerna.
På bussen hem träffar jag nästan dagligen en nästan 50 årig kvinna som jag tycker riktigt synd om. När vi hade setts ett par gånger så släppte hon plötsligt på sin integritet och började stötvis berätta om sitt liv. Berättelsen visade skadade fragment av en olycklig och ensam barndom, en tråkig tonårstid och en flytt hemifrån först som 27-åring. Hon hade velat flytta tidigare men fick inte för sin mamma. Då mamman gick bort för ett par år kände sig kvinnan äntligen lite friare men inte helt fri eftersom hennes pappa fortfarande lever....
Det mest tragiska som hon nämnde i detta samtal var att hon ville leva om de senaste 20 åren och detta uttalande gjorde så ont i mig.
Hon vill byta jobb, hon vill flytta och hon vill inte vara så hårt knuten till sin pappa. Att byta jobb är ju inte så lätt men att försöka flytta, det är ju i alla fall inte helt omöjligt men pappan vill absolut inte att hon skall lämna byn och som hon gång på gång upprepar - han bestämmer....
Jag har vädjat till henne att hon skall försöka göra revolution mot pappan och inte göra ALLT som han vill utan försöka göra åtminstone något av det som hon vill göra.
Man skall inte jämföra sig själv med någon annan och alla har någon svårighet och skelett i garderoben. Men kvinnans liv och inställning får mig ändå att själv reflektera....
- Visst saknar jag EN väldigt viktig "del" i mitt liv
men jag saknar inte ALLT som är viktigt.
- Jag skulle gärna leva om de senaste 15 åren
och det inte för att de varit helt förfärliga
utan för att de har varit MEST POSITIVA.
- Hur man väljer att leva sitt liv är
upp till var och en men det viktiga är:
Att man försöker leva livet NU och inte sen...
See you soon
3 kommentarer:
Så otroligt sant Sofie! Inget liv är väl "perfekt" men vi som lever här har verkligen alla förutsättningar för att ha det bra! Om vi bara vill och tillåter oss. Jag tror, tyvärr, att allt för många "fastnar" i det där destruktiva beteendet för hur det än är så vet man vad man har men inte vad man får. Att drömma kan ibland vara en slags tillflykt men att våga LEVA den drömmen är en helt annan sak för tänk om det inte blir så bra som man tror? vad ska man DÅ drömma om? Samma med många sjukdomar. Personen "blir" sin sjukdom. Sorgligt och så onödigt. Jag vill med leva om mina senaste 45 år. Men helst med den kunskap jag har nu. :-)
Så sant det du skriver.
Var och en är ansvarig för sin egen lycka, sa någon till mig.
Jag tog tag i mitt liv efter min mamma dog. Hennes bortgång fick mig att fundera över livet( hon hade inte någon påverkan på mitt liv såsom damen du berättar om) och bestämde mig för att göra saker jag tycker om själv och inte för någon annan. Det hela slutade i viktminskning, träning(löpning)och en skilsmässa. Men vad bra jag mår idag och jag har verkligen utvecklats som person och medmänniska. Vill heller inte göra något annorlunda av mina sista 20 år för det är ju de som gjorde att jag är som jag är idag. Livet ler mot mig och jag är lycklig.
Ha det gott
Kram
Ingmarie, visst finns alla förutsättningar att göra oss ett så bra liv som möjligt - vi som dessutom har haft turen att bli födda i Norden och i Svea rike.
Men just därför är det nog så att många är för bekväma och precis som du skriver så vågar de inte släppa taget även om det som de klamrar sig fast vid är dåligt. Och dessutom så känns det som om vissa "gillar" att ha det dåligt för vad skulle de annars prata om.... ; ( högst troligt är de rädda för att misslyckas.
Peter, visst är det så att var och en är sin lyckas smed och du har då verkligen tagit tag i ditt liv och förändrat mycket. Att du dessutom mår riktigt bra och gjort en intressant resa dit du är idag det är super!
Är helt eniga med er båda om att det är livets erfarenheter och kunskaper som har tagit oss dit vi är nu och det är ju det som är att LEVA LIVET.
Kramar Sofie
Skicka en kommentar