måndag 11 oktober 2010

Sååå himla lång en halvmara är...

Ja, att ta sig 21,1 km var verkligen en utmaning och jag är så himla glad för att jag klarade det.

10.10.10 - en minnesvärd dag med en halvmara som jag sent kommer glömma!

Jag var mer nervös än vad jag brukar vara och detta troligtvis för att jag i min enfald trodde att jag skulle vara ensam om att behöva gå emellanåt.

Tanken var ju att jag skulle jogga i början för att inte sticka ut och sen skulle jag gå...men det gick ju inte när jag väl var igång. Det är ju tråkigt och
långsamt att gå även om jag försökte göra det snabbt.

Så resultatet blev ett enda långt "intervallande" som aldrig tog slut...och jag var långt ifrån ensam om detta. Inte heller kom jag sist i mål så ännu en gång hade mannen min rätt.

Det var häftigt att få uppleva lite mer av USA eftersom loppet inte var på Manhattan
utan på Staten Island och där fick man en annan känsla av samhälle, bebyggelse och miljö. Loppet gick längst med vattnet men även genom lite industriområde, bostadsområde och stadsmiljö.










Riktigt häftigt var det att springa
tillbaka efter vi vänt halvvägs och se Manhattan på andra sidan Hudson och ha den mäktigt Verrazano Bridge i ryggen.

Då stannade jag upp och såg bakåt, framåt och njöt av att vara just där just då.

Och tiden - ja jag hade bestämt mig för att ramla över mållinjen senast efter 3 tim men klarade det med hyfsad marginal och det hela slutade på 2.47.49.


Jag var mäkta berörd över att ha klarat det och tårarna rann över i takt med att stegade över mållinjen, snacka om lättnad!

See you soon

7 kommentarer:

anneliten sa...

Underbart Sophie! Be din man ta med dig till Campbells apartment (ovanför Grand central station, http://nymag.com/listings/bar/campbell_apartment/) för en drink - det är du värd!

Petra sa...

Grattis!! Jattebra jobbat! En halvmara ar en riktigt lang och jobbig distans sa du ska vara stolt over den fina prestationen!! Roligt att ni gor sanahar saker tillsammmans dessutom. Onskar jag kunde locka med min man pa lopp...

Ingmarie sa...

Det är ju helt galet bra! Nästan en kvart bättre än du tänkt! Wow! Som jag skrev till Daniel, det måste ha varit vegomaten som gjorde det. ;-) KRAM

Anna sa...

Grattis till din första halvmara. Och visst kan det vara jobbigt med den distansen! Ni är så grymma båda två och jag blir så glad när jag läser om era lopp. Faaan vad kul helt enkelt!

Sara sa...

Grymt! Grattis, inte illa att springa en halvmara, och inte illa att göra det en kvart snabbare än du tänkt! Jättebra intervallat :)

Sofie sa...

Tack tjejer för era gratulationer!

Det känns väldigt bra att "vara på andra sidan av loppet" och även om många delar av kroppen fortfarande värker så är jag nu mer positivt inställd till att göra om det än vad jag var direkt efteråt...då sa jag - ALDRIG MER!

Med mer träning och bättre löpsteg så kan det nog till och med vara ännu roligare.

Jag tyckte verkligen att det var riktigt riktigt långt och jag är såååå imponerad av er som springer längre, frivilligt och gärna. Woow ; )

Kramar Sofie

Pernilla Hult sa...

Vilken prestation! Bra jobbat!!!! :)
21 km är inte helt lätt att springa första gången, undrar om det blir lättare.. Men man känner sig otrolig när man sprungit klart!
Njut av att Du fixade det!
Kramar i stora lass