måndag 14 februari 2011

Vilja & Klara

Som två envisa och högljudda tvillingar ljuder de två orden i mitt huvud;

VILJA & KLARA

Jag vill och skall klara
de närmaste veckornas STORA utmaning och jag ser med
skräckblandad spänning fram emot åt vilket håll livet skall gå
(eller jogga eller cykla......)

Lever i ovisshet, oklarhet och osäkerhet
men försöker vara lugn, hoppfull och optimistisk!

---------------------

Efter en superduper trevlig och skön helg med härliga människor, god mat och bra träning så känner jag mig fylld av kraft, energi och inre styrka.

Minuset i helgen var att inte härliga Ingmarie kom ner från huvudstaden men jag hoppas innerligt att DU väldigt snart lyckas ta dig ner till Skåneland och att våren snarast gör intåg med STORA steg så att vädret inte sätter några fler käppar i hjulen.

See you soon

tisdag 1 februari 2011

Leeeeeeev livet nu...

Av någon anledning så drar jag till mig människor som behöver mina öron och jag lyssnar väldigt gärna på mina vänner och familjemedlemmar men....jag blir så frustrerad å andra människors skull när de inte gör något åt det i livet som är möjligt att göra. Jag blir olycklig å deras vägnar när de inte kommer till skott utan bara pratar....

Jag förstår verkligen att det inte är lätt att förändra de STORA sakerna i livet men det är inte omöjligt att ändra en del av de små sakerna.

På bussen hem träffar jag nästan dagligen en nästan 50 årig kvinna som jag tycker riktigt synd om. När vi hade setts ett par gånger så släppte hon plötsligt på sin integritet och började stötvis berätta om sitt liv. Berättelsen visade skadade fragment av en olycklig och ensam barndom, en tråkig tonårstid och en flytt hemifrån först som 27-åring. Hon hade velat flytta tidigare men fick inte för sin mamma. Då mamman gick bort för ett par år kände sig kvinnan äntligen lite friare men inte helt fri eftersom hennes pappa fortfarande lever....

Det mest tragiska som hon nämnde i detta samtal var att hon ville leva om de senaste 20 åren och detta uttalande gjorde så ont i mig.

Hon vill byta jobb, hon vill flytta och hon vill inte vara så hårt knuten till sin pappa. Att byta jobb är ju inte så lätt men att försöka flytta, det är ju i alla fall inte helt omöjligt men pappan vill absolut inte att hon skall lämna byn och som hon gång på gång upprepar - han bestämmer....

Jag har vädjat till henne att hon skall försöka göra revolution mot pappan och inte göra ALLT som han vill utan försöka göra åtminstone något av det som hon vill göra.

Man skall inte jämföra sig själv med någon annan och alla har någon svårighet och skelett i garderoben. Men kvinnans liv och inställning får mig ändå att själv reflektera....

- Visst saknar jag EN väldigt viktig "del" i mitt liv
men jag saknar inte ALLT som är viktigt.

- Jag skulle gärna leva om de senaste 15 åren
och det inte för att de varit helt förfärliga
utan för att de har varit MEST POSITIVA.

- Hur man väljer att leva sitt liv är
upp till var och en men det viktiga är:

Att man försöker leva livet NU och inte sen...

See you soon