Det är dags nu, ja det är dags att beskådas, synas, bedömas och slutligen godkännas. Något annat kan jag inte tänka mig att utredarna skall komma fram till. Det är klart att vi kommer godkännas som adoptivföräldrar!
Låter nog lite väl självsäkert men nu måste vi ju våga tro på oss själva och lita på att utredarna ser att vi är i allra högsta grad lämpliga.
Föräldrarutbildningens sista gång är på måndag och det sörjer jag då dessa träffar har gett så mycket i såväl diskussioner som reflektioner med de andra kring etik, moral, känslor, förväntningar, farhågor mm. Man kan plötsligt ändra sig i en fråga som man tidigare haft en något annorlunda ståndpunkt i...
T ex när vissa blivit föräldrar har vi lite bittert sagt: -ack ack vad de har blivit uppslukade. Barnet är ju inte en del av deras liv utan barnet är plötsligt hela deras liv. De bryr sig ju inte om något annat och allra minst bryr de sig om sig själv. - Så vill vi inte ha det när vi får barn...nej barnet kommer bli en del av vårt liv....
Förstår om ni tycker detta är konstigt, visst måste man väl förstå att barnet blir ens ALLT och ja det förstår jag på sätt och vis men för mig har det alltid varit viktigt att hålla fast vid att VI, Daniel och Jag, både tillsammans och på var sitt håll måste fortsätta vara - vara man & hustru, ta hand om oss själva och varandra även om vi blir en till i familjen. Det ena utesluter givetvis inte det andra men...
Under de många årens långa längtan efter "barnet" har vi i största möjligaste mån inte låtit denna längtan ta över hela oss och vårt liv. Längtan har inte fått sluka oss och det har varit av yttersta vikt att vi har levt livet till fullo under tiden.
...nu tillbaka till barnet som faktiskt plötsligt kommer VARA vårt liv. Barnet kommer bli vårt ALLT. Barnet är så otroligt efterlängtat och eftersträvat.
Barnet är så älskat långt innan vi ens vet vem det är och VI kommer vara barnets ALLT. Det är så det skall vara och det är så det kommer bli.
Jag inbillar mig inte att denna resan fram till barnet kommer bli lätt men jag räknar kallt med att den kommer bli spännande, utvecklande och slutligen helt fantastisk.
Vi skall bli föräldrar och vår kärlek skall fortsätta övervinna ALLT!
See you soon
8 kommentarer:
Lycka till med allt! Ert barn kommer att vara tacksamt för att det får komma just till er! Fortsätt ta hand om varandra under resan och under utredningen som jag förstått kan vara lite jobbig! Kram på er båda!
Sant att kärleken, om den är rätt, övervinner allt.
O det är den i ert fall. Ni har fått den prövad så många gånger att ni inte ens behöver fundera på det.
Jag tror nog att utredarna ser de på er också.
Hoppas verkligen att det går fort för er i utredningen.
Kram
Oj, vad du går igenom. Jag tror dock att det stärker, både dej som person och er som par. Och tänk vilken tur det lilla ensamma barn ni kommer att få har. Efterlängtad är bara förnamnet!
Stor kram och lycka till!
Åh vad roligt att höra ! Kramar till er
Anna, tack för dina gulliga ord! Lovar att vi skall ta hand om varandra - det är vi väldigt duktiga på! Utredningen kommer bli mer eller mindre jobbig men i vilket fall så är den väldigt viktig både för oss och för "vårt" barn.
Peter, nog känns vår kärlek helt rätt och det är den som har tagit oss igenom en hel del...Vad utredarna får för bild av oss är svårt att säga men man hoppas ju verkligen att det i slutändan är RÄTT bild iaf...
Maribella, hmmm...ja nog får man gå igenom ett och annat i livet men visst stärker det oss. Man blir ganska härdad av motgångar och väldigt tacksam vid framgångar...
Mon amie, visst är det roligt ; )!!! Kramar tillbaka
Önskar er alla en strålande helg,
Kramar Sofie
I andra änden av spektrat finns tonårsgraviditer och oönskade barn - tänk vad olika livet kan vara. Att ni tar er ann ett barn som av någon anledning var oönskat eller omöjligt tycker jag är fint. Men kom alltid ihåg att det var ni som ville - inte barnet. Vet inte hur jag ska förklara, men låt aldrig barnet tro att ni "räddat det" - det ger konstiga känslor. Jag vet för jag har levt nära en adopterad vuxen. Men sådant lär de säkert ut på kursen.
Ni är så värda ett barn och ni är så värdiga föräldrar. Tänk om alla föräldrar, även biologiska, skulle granskas så!
All lycka önskas dig och din man Daniel. Det värmer när du skriver att kärleken övervinner allt. Jag känner dig inte utan är bara en läsare av din blogg men dina personliga rader gör att man får känslan av att känna dig lite. I alla fall känner man MED dig. Många kramar Annika, Tjörn
Känner igen alla tankar. Vi har sagt som så att vår längtan inte ska få bli vår identitet. Det vore förödande för vårt förhållande.
Det finns faktiskt ett liv utanför längtan. Om vi glömmer bort den vi lever tillsammans med kommer vi inte bli bra föräldrar heller.
Vi (jag och min fru) har väntar nu på det just det samtalet som berättar om att vi blir föräldrar.
Vi kommer att adoptera från Colombia.
Önskar er all lycka
Skicka en kommentar