Det är verkligen inte lätt att se och uppleva någon annans sorg och ledsamhet. För mig är det mycket värre än mina egna känslor och jag har gjort mitt bästa för att låta honom vara, dvs. jag har lyckats låta honom vara ledsen, arg och besviken utan att jag har försökt göra honom glad...och detta är något som jag aldrig har varit bra på.
Jag vill alltid att ALLA och skall vara glada och mina närmaste är absolut inte något undantag.
Hur jag själv mår har alltid varit av sekundär betydelse och det viktigaste har alltid varit att mina nära och kära har det bra.
Vet ju att man egentligen skall sätta syrgasmasken på sig själv först innan man hjälper andra...och jag skall jobba vidare med "egoutmaningen".
Sakta men säkert känns det som om den värsta & tuffaste tiden börjar lägga sig bakom oss. Kvar lämnas en bitter eftersmak & en känsla av att ha förlorat något STORT medan det fortfarande var så litet.
Att "alla" andra lyckas och att behöva se STORA magar och barnvagnar överallt underlättar inte för oss. Men jag är iallafall inte avundsjuk på magarna längre då jag tyvärr bara förknippar dessa med ångest och vemod.
Nu börjar vi vår andra resa mot ett lyckligt slut men vi vet att det inte kommer bli lätt men jag tror att den komma bli givande, intressant och att den förhoppningsvis kommer sluta med att vi också går med barnvagn....
Jag hade föreställt mig att jag de närmaste månaderna skulle träna måttligt och mysa mycket. Men helt plötsligt fick jag inse att nu var det bara att ta tag i sitt liv igen. Förra måndagen började jag därför se över kosten och startade även igång med träningen igen. Nu skall jag komma i god form och jag satsar även på att gå ner i vikt istället för upp.
Eftersom jag tyvärr trodde att jag kunde börja där jag slutade för drygt två månader sedan så fick jag grymt ont i stora delar av kroppen efter joggingpass, pulspromenerande och spinningpass. Denna veckan tar jag det lite lugnare och satsar på att komma ännu bättre igång från och med nästa vecka. Tror att jag skall satsa på ett "kom igång med jogging" upplägg från ToppHälsa och mitt mål kommer vara att klara jogga "endast" 5 km. Dvs. inga STORA mål för året såsom 1 mil eller så lååååångt som en halvmara. Vill inte få ont i knäna och vill hellre kunna jogga lite än inte alls...
See you soon
6 kommentarer:
Syrgasmasken på sig själv först... Har aldrig tänkt på att applicera det på andra områden - makes sense.
Hoppas att ni snart mår bra!
Känner så väl igen mig på att min egen lycka är av sekunder art. Har fått lära mig att den behöver frodas också för att kunna överleva.
Men att det slutar lyckligt är det verkligen att gå med barnvagn.
Fundera på det.
Håller med anneliten att det var ett bra utryck.
Ta hand omer och hoppas ni hittar till en bra vardag igen, en bra grund att stå på för att kunna ta ev fler törnar i livet.
Tänker på er ofta.
Är precis likadan. Jag har så lätt för att ta in andras känslor och vill alltid att alla andra ska må bra.
Hoppas kroppen mår bättre efter första mördarveckan :) Ta det försikigt nu! Stor kram
Ta det försiktigt och långsamt. Man vill ju alltid för mycket i början. Jag har tänkt mycket på dig och Daniel de senaste veckorna. Ta hand om dig.
Det är en otroligt god egenskap att kunna "känna in" hur andra mår men den kan vara förgörande om man inte får/kan andas själv emellanåt...
Då kvävs an till slut. Så din association till syrgasmasken är klockren!
Jag lider med er och önskar av hela mitt hjärta att ni väldigt snart får gå med (minst) en barnvagn. För så blir det! Förr eller senare! KRAM fina Sofie!
Hej alla,
jag hade precis skrivit klart mina kommentarer till var och en av er och när jag skulle publicera dessa så gick det åt pipan och allt försvann....så himla less jag blir när tekniken strular ; (
Jag återkommer med ett nytt försök...
Kramar till er
Skicka en kommentar