Lilla Miss Lyckad

Idag har jag funderat på orden lyckad, misslyckad & lycklig, olycklig...orden som är motsatser med enkla små medel såsom ett litet "o" eller ett "miss".

Kan man vara lycklig men ändå misslyckad kan man vara lyckad men ändå olycklig?

Vad är lyckad och vad är lycklig?

Jag har alltid sett mig själv som en raktigenom lycklig person som trots motgångar och svårigheter alltid har sagt....- jag är lite ledsen just nu men egentligen är jag GLAD och i grunden är jag lycklig.

Det finns så ofantligt mycket att vara just lycklig för och det startar i det "enkla" att jag får lov att vakna varje dag och jag kan själv sätta ner fötterna på golvet och säga godmorgon till en ny dag. Vid min sida har jag min alldeles underbara make och på golvet sover vår fina hund. Vi har tak över huvudet, mat på bordet och tack och lov även kläder på kroppen.

Att jag tror mig vara frisk och att min man trots att han har MS är friskare än någon annan jag känner är det absolut viktigaste.

Så trots att inte allt i mitt liv lyckas så är jag lilla Miss Lyckad och väldigt lycklig!

See you soon

Bitter eftersmak...

Snart har två veckor passerat sedan vi fick det slutgiltiga och tråkiga beskedet om att vårt sista försök hade gått förlorat. Eftersom jag aldrig hade vågat glädjas och hoppas så innerligt som mannen min så föll jag inte fullt så hårt och tungt som han gjorde.

Det är verkligen inte lätt att se och uppleva någon annans sorg och ledsamhet. För mig är det mycket värre än mina egna känslor och jag har gjort mitt bästa för att låta honom vara, dvs. jag har lyckats låta honom vara ledsen, arg och besviken utan att jag har försökt göra honom glad...och detta är något som jag aldrig har varit bra på.

Jag vill alltid att ALLA och skall vara glada och mina närmaste är absolut inte något undantag.

Hur jag själv mår har alltid varit av sekundär betydelse och det viktigaste har alltid varit att mina nära och kära har det bra.

Vet ju att man egentligen skall sätta syrgasmasken på sig själv först innan man hjälper andra...och jag skall jobba vidare med "egoutmaningen".

Sakta men säkert känns det som om den värsta & tuffaste tiden börjar lägga sig bakom oss. Kvar lämnas en bitter eftersmak & en känsla av att ha förlorat något STORT medan det fortfarande var så litet.

Att "alla" andra lyckas och att behöva se STORA magar och barnvagnar överallt underlättar inte för oss. Men jag är iallafall inte avundsjuk på magarna längre då jag tyvärr bara förknippar dessa med ångest och vemod.

Nu börjar vi vår andra resa mot ett lyckligt slut men vi vet att det inte kommer bli lätt men jag tror att den komma bli givande, intressant och att den förhoppningsvis kommer sluta med att vi också går med barnvagn....

Jag hade föreställt mig att jag de närmaste månaderna skulle träna måttligt och mysa mycket. Men helt plötsligt fick jag inse att nu var det bara att ta tag i sitt liv igen. Förra måndagen började jag därför se över kosten och startade även igång med träningen igen. Nu skall jag komma i god form och jag satsar även på att gå ner i vikt istället för upp.

Eftersom jag tyvärr trodde att jag kunde börja där jag slutade för drygt två månader sedan så fick jag grymt ont i stora delar av kroppen efter joggingpass, pulspromenerande och spinningpass. Denna veckan tar jag det lite lugnare och satsar på att komma ännu bättre igång från och med nästa vecka. Tror att jag skall satsa på ett "kom igång med jogging" upplägg från ToppHälsa och mitt mål kommer vara att klara jogga "endast" 5 km. Dvs. inga STORA mål för året såsom 1 mil eller så lååååångt som en halvmara. Vill inte få ont i knäna och vill hellre kunna jogga lite än inte alls...

See you soon