Samma procedur som förra året.....

Ett nytt år har börjat. Livet rullar på. Väntan finns där som en ständig följeslagare. 

Har länge tänkt att jag skulle börja skriva igen men inte haft den rätta inspirationen. Har väl kanske inte det nu heller men kände ändå plötsligt för att göra ett litet inlägg. 

Vill snart påbörja bloggen "Resan till Lxx Cleo Klara" eller "Resan till Lxx Leo Karl"

Den som väntar....

Förstå & förändra

Har ett uppdämt behov av att skriva av mig. Bär på en massa bagage som jag känner tynger ner mig. Runt omkring är det så mycket mörker och jag försöker så gott jag kan hålla det undan men det kryper närmare och närmare. 

Om världen vore lika frisk som jag vore allt perfekt men så är det inte. Det råder så mycket sjuka överallt. Inte bara tiden är urled utan det mesta. Det är lättare att säga vad som är bra i världen än att räkna upp allt som är dåligt. 

Är gemene man och kvinna medveten om allt, känner de att de kan påverka, känner de förhoppningen om bättring eller är det så att gemene person inte vet, inte förstår och/eller inte bryr sig. 

Vilket ansvar till egen förändring är man villig att ta, vilka uppoffringar kan man tänkas vilja göra, vilken vilja kan finnas för att inse att det är NU och inte SEN som vi måste tänka om?!

Vad är meningen med allt och vad är allts mening? Är meningen att vi bara skall ha roligt mest hela tiden och njutningsfullt inmundiga det som vi själva vill? Eller skall vi inse att vi måste börja tänka mer på våra barn, deras levnad och framtida överlevnad? Äta för att bli mätta på ett hållbart sätt och inte bara för att njuta! Inte köpa den senaste mobilen, de modernaste skorna och den nya snygga jackan! Nöja oss med att nyttja begagnat, gå i någon annans skor och klä oss i en redan använd jacka. 

Känner att det finns ökad förståelse, ökad medvetenhet och det är NU vi måste få de som inte har vaknat att inse och sedan få alla att börja göra de första möjliga förändringarna! Det är med små små steg man lär sig att till slut ta stora stora kliv mot ett bättre och hållbara liv!

Dags igen!

På tok för lång tid har gått sedan jag skrev något sist och det har mesta dels att göra med att jag haft fullt upp med fokus på så mycket annat. Eller kanske inte så mycket annat men något och någon helt annat.

Sen Noah kom in i vårt liv så är mycket annorlunda och allt mycket bättre. Till och med de få saker som skulle kunna ses som mindre bra (t ex mindre tid för mig) är ändå bra. Efter alla år då det bara var jag och Daniel med överskott av tid så är stunder som denna jag har nu sällsynta.

Min fina mamma är på besök och Noah är som uppslukad och mormorn lika så. Plötsligt kan jag sätta mig ner och skriva ett inlägg.

Här och nu & Då och sen

Plötsligt är vi föräldrar till världens finaste gulligaste & underbaraste lilla kille. 
Ja efter många många år av längtan så är han äntligen här. 

Vad gjorde vi innan, var vi var då, vad skall vi göra nu och sen? Eller kanske inte VI utan snarare JAG.

Jag har nog en mindre kris nu när jag äntligen är det jag längtat så länge efter att få vara.

Ja nu är jag - MAMMA. Mamma så in i norden, från morgon till kväll. Jag älskar det och att få vakna upp till hans glada leende varje morgon värmer och gläder oss så mycket. 

Men jag är inte bara MAMMA utan jag är även fru och vän. Så självklart - men det jag inte vill glömma är mig själv.

Vad nu då? Behöver jag ha ett nytt mål eller det räcker nu. 
Nej - det gör det inte!

Jag har ett nytt viktigt mål och det är: 
INGEN 40-års kris. När jag fyller 40 år så skall jag vara i mitt livs bästa form. Jag skall vara starkare och springa snabbare. Jag skall vara klokare och inte ångra ett endaste dugg. 

Imorgon är det 2 månader tills min 37:e födelsedag och därmed har jag lite mer än 3 år på mig. Och jag skall lyckas & jag skall vakna varje dag och lägga mig varje kväll så nöjd som jag kan vara.

Vad gäller löpningen...

Det kändes viktigt för mig att sköta löpträningen och utföra Sydkustloppet (halvmaran) på ett tillfredsställande sätt. Jag har tagit hjälp av fantastiska Katarina som coachar mig med bra program och övningar. 

Inför min andra halvmara genom tiderna så hade jag satt upp fyra officiella mål och ett hemligt. Jag klarade alla fem!

Det sista officiella målet var att klara tiden 2.15 och det gjorde jag eftersom jag kom in på 2.14.44.

Ett av målen var att jag skulle springa hela vägen och jag gick inte en endaste meter utöver de steg jag tog under tiden som jag drack vid de tre vätskestationerna.

Jag är MYCKET nöjd med mig själv och lite överraskad över att jag klarade målen. Tänk att jag faktiskt har så mycket pannben och att lilla jag faktiskt kan vara så pass uthållig.

Nu skall jag fortsätta springa och ventilera mig, lämna utrymme för min själ att "sväva" fram ovanför asfalten eller gruset. 

Jag skall fortsätta framåt mot nya löpmål och i augusti skall jag springa årets andra halvmara, Malmö Halvmaraton. 

See you sooner or later....

Summa summarum 2012

2012 var verkligen vårt år och vilket år det blev - helt ooootroligt!

Året började bra och vår utredning hos socialförvaltningen blev godkänd av nämnden i slutet av februari. Vårens kommande månader var fyllda med papper som skulle ordnas, skrivas under, kopieras och skickas hit och dit och tillbaka igen....

I mitten av maj så var vår adoptionsansökan till Kina helt klar och skickades till Kina. En otålig väntan började strax därpå men den varade inte så länge som tur var. Redan den 27 juli ringde Barnens Vänner med ett barnförslag. Vi kände genast att detta är vår pojk och svarade JA!

En ny tid av väntan inleddes för det viktiga barnbeskedet men inte heller det tog lång tid. Den 27 september fick vi nästa viktiga samtal - vi var godkända av Kina & skulle bli föräldrar!

Den 14 november gick vi på planet mot Beijing och den 29 november äntrade vi hemmets lugna vrå igen och då var vi TRE :-)

På minussidan

Det enda riktigt tråkiga som skett under året är att bara några dagar efter vi fick barnförslaget var vi tyvärr tvungna att ta farväl av vår fina hund Sako som inte blev frisk från sin livmodersinflammation.

Sako hann bli 11 år och vi fick många friska och fina år med henne. En helt underbar hund - mycket älskad och mycket saknad!

Vikt och träning

När jag summerade 2010 så skrev jag följande: "inför 2011 har jag ett lite märkligt mål, antingen skall jag gå ner 5 kg eller så skall jag gå upp minst 15 kg och vad jag menar med detta får ni själva fundera över..."

2011 slutade med att jag hade gått ner nästan 15 kilo och det bästa för 2012 är att jag klarat hålla vikten med ett litet plus på ca 2 kg. Det var många många år sedan jag vägde så "lite" som nu och att jag dessutom håller mig inom mina ramar är så underbart.

Givetvis så hjälper ju det faktum att jag tränat regelbundet men den superba 17-dagars dieten som innebar en livsstilsförändring har verkligen gjort susen. Inget hokus pokus utan rent och sunt förnuft.

Under 2012 sprang jag mer än någonsin, jag satte mål som jag i princip klarade av och det var superkul och sååå jobbigt. Första målet var milen under en timme och jag tangerade timmen med 8 sekunder och ansåg målet avklarat. 

Nästa milstolpe var 1 mil på Trelleborgsloppet under 55 minuter...jag kämpade och kämpade men klarade det inte riktigt trots att jag hade draghjälp och sällskap nästan hela vägen så kom jag stället in på tiden 57.50. Jag var dock suuuupernöjd! 

Summa summarum är så klart årets och livets viktigaste händelse 

att vi har blivit föräldrar till världens finaste lilla kille 

NOAH 

Posted using BlogPress from my iPad

Otålig väntan och stor förväntan

I fredags för två veckor sen när mailet om IN PROCESS kom från BV så kändes det faktiskt som om barnbeskedet därefter kunde komma vilken dag som helst men nu har ju dessa 10 arbetsdagarna gått och de har INTE ringt.

Innan IN PROCESS mailet så var jag i en behaglig väntan där jag visste att det skulle ta sisådär 2-3 månader tills vi blev godkända och det var lättare att förhålla sig till. Dessutom blev jag riktigt överraskad när mailet plötsligt oväntat kom... 

Nu däremot är jag väldigt medveten om varje dag som går och jag väntar väldigt aktivt. Kommer inte bli sååå överraskad när det efterlängtade samtalet kommer.

Förra veckan fick jag plötsligt klart för mig vilken känsla det var som jag bär på. Jag trodde att jag var orolig men det jag var och är, är kort och gott otålig. 

Utöver otålig så är jag väldigt förväntansfull och längtar så otroligt efter att få åka och krama om lilla killen och ta honom med hem!

Denna veckan har jag som mål att tänka så lite som möjligt på vår väntan. Det är ju naturligtvis helt omöjligt med nollvisionen att inte alls tänka så jag gör så gott jag kan istället. 

Skall jobba fokuserat, träna motiverat och ockupera mig med konstant aktivitet.

Plötsligt kommer samtalet och då ska vi köra igång med slutspurten :-)

See you soon

Värsta och bästa loppet någonsin...

Idag var det dags att se om de senaste 12 veckornas träning gjort någon nytta. Målet var tydligt om ej helt självklart...skulle försöka springa milen under 55 minuter på Trelleborgsloppet.

Jag vaknade laddad men ändå ganska avslappnad trots allt. Desto närmare loppet vi kom i tid räknat så blev jag dock mer stressad men när skottet smällde av kändes det rätt så lugnt...

När vi började springa så var det allt utom lugnt och jag sprang snabbare än jag någonsin gjort. Med springsällskap och draghjälp av Kicki så skulle tempot ligga på 5.30 men det gick visst lite snabbare emellanåt och jag drog ner lite på farten...det visade sig en bra bit in i loppet att Kicki trodde att hon skulle hålla mitt tempo medan jag trodde att om jag sprang i samma tempo som henne så låg vi på typ 5.30...Jag kämpade som tusan någonstans vid 6 km kände jag att nu var det nog bäst för Kicki att hon fortsatte utan mig.

Hon sprang iväg på avundsvärt lätta ben medan jag kände att jag hade bly i benen och en andning tung som en trött 100 åring. Jag stretade på i ett makligt tempo tills jag kände att nu får nog den gamla damen med bly bli ny - så jag stannade upp, hämtade andan och bestämde mig för RESTART. Sen sprang jag igen i mitt eget tempo helt medveten om att jag inte skulle klara 55 minuter men jag skulle ha en roligare resa de sista kilometrarna (Kicki, detta är INTE riktat till ditt sällskap utan bara till hur plågsamt första delen var). 

Började närma mig parken och visste med besked att i år (förra gången trodde jag nämligen att nu är det över....)när jag kommer in i parken så är jag inte precis invid målet utan jag ska få den STORA glädjen att springa ut ur parken, runt om den och sen in igen i mål.

Trots att jag hade ett för mig bättre tempo än tidigare i loppet så strålade jag inte av lycka när jag sprang förbi Daniel som då glatt hejade...

Så igenom parken, ut och runt om OCH sen var målet inte långt bort. Jag drog på för kung och fosterland - spurtade som om jag hade ett farligt lejon flåsandes i nacken ;-)

Persade med två minuter och arton sekunder. Klarade inte målet på 55 minuter och kom istället in på 57.50. 

MEN jag är mycket nöjd ändå, så det så ;-)

See you soon

Long time....

Nämen, nu är det väl ändå dags för ett inlägg på denna väldigt stilla plats!? Har gått många månader då


jag inte har haft minsta uns av energi eller lust för att sätta mig och skriva och det har ju en hel del att göra med att jag sitter vid datorn hela dagarna.

Men nu så fick jag plötsligt ett ryck och kände att bättre ett litet inlägg än inget alls.

Vad har då hänt sen sist? Ja, det är ju ganska mycket men jag är rätt så säker på att de flesta faktiskt redan vet då de säkert följer kära makens blogg som ju uppdateras sisådär 100% bättre än min :-)

Vad gäller mål, välmående osv så har det varit ett antal bra månader. Jag har hållit min vikt och ligger därmed kvar på 65 kg vilket är 13 kg ifrån samma tid förra året.

Jag springer mycket och desto snabbare än jag gjorde förra hösten. Satte mål inför Malmömilen att jag skulle komma in under 1 h och kom in 8 sekunder därifrån. Ansåg därmed det målet som avklarat och togs sats mot nästa....vilket är 55 min på milen på Trelleborgsloppet på lördag ;-)

Har tränat för detta sen början av juli med tre pass i veckan och det SKA gå vägen! Men jag erkänner jag är nervös....och har lätt ångest.

See you sooner or later

- Posted using BlogPress from my iPad

Backe upp och backe ner...

Jag var med om något magiskt igår och upplevde ett lyckorus - jag joggade inte utan sprang och i mina mått gick det fort. Och inte gick jag en enda meter inte ens i den låååånga räliga backen! Wooow, jag kan ju!

4 km på 23,07 min vilket resulterade i att jag hamnade i mitten av motionsklassen, dvs en bra bit från sista platsen....

See you soon

Nu sååååå....

Nu har vi fått vårt förmedlingsbeslut från orga

nisationen och vi kan nu sätta igång med vår ansökan till Kina.

Skönt nog så har vi redan väldigt mycket av de papper/handlingar som krävs så jag tror inte det kommer ta så lång tid att färdigställa den.

Det som behövs är nu bland annat arbetsgivarintyg, foton och ett brev riktat till Kina med våra intentioner och löften. När allt är insamlat så skall det till översättning, Notarius publicus osv.

Såååå himla härligt - nu är vi på G

och nu såååå kör vi igång på allvar.

Det är VÅR tur nu, så är det bara!

See you soon