- Same procedure like last year Miss Sophie? - Yes James, same procedure like every year...

Dags för uppdatering...

2012-01-21T19:25:00.002+01:00

.....tiden springer fram och allt sittande framför datorn dagtid är en dålig kombo för bloggandet. Detta

tillsammans med det faktum att jag ogärna skriver här om jag inte har "något" att säga....vilket jag inte riktigt känner....

Men nu är det då ändå dags för en liten liten uppdatering i "punktform";

~har faktiskt börjat medverka vid lördagarnas backträningar i Bokskogen och det är så himla roligt. Idag var jag rent ut sagt hög efteråt och pratade sår i öronen på Daniel om hur nöjd och glad jag var! Längtar till nästa lördag!

~håller vikten och har till och med gått ner ett kilo till. Att jag nu väger under 65 kg är nästintill overkligt men sanslöst skönt! Jag som aldrig trodde att jag skulle kunna komma under 70....

~adoptionsresan går framåt och på måndag lämnas utredarnas utlåtande över till nämnden som kommer ta upp vårt ärende på sitt sammanträde i mitten av februari. Utsikterna är extremt goda och vi vet att utredarna kommer rekommendera oss, vilket känns underbart.

~livet rullar på och jag gör mitt bästa för att det ska kännas så bra som möjligt. Tränar på att verkligen njuta av varje ögonblick och glädjas åt livet; ) här och nu. Ser med tillförsikt fram emot vad detta året ska föra med sig!

See you sooner or later....

Dags...

2011-11-19T15:06:00.007+01:00

....för en ny uppdatering om mitt liv och leverne....

Börjar med att berätta att jag nu med råge har passerat under det magiska 70 strecket och är nere på 66,3 kg. Detta känns overkligt och väldigt lättande i dubbel bemärkelse.

Att slippa bära på de där sluppna kilona gör en hel del så klart för sinnet men mest för kroppen. Jag är mycket piggare (även om jag fortfarande somnar på soffan ibland...), jag springer med lätthet upp för trappor och jag har faktiskt även kommit igång lite blygsamt med joggningen.

Måste erkänna att den där plankan har fått stå i sitt hörn och jag har inte gjort mina gummibandsövningar en endaste gång sedan förra inlägget, vilket är extremt dåligt...bättring där med andra ord.

Idag belönade jag mig med ett par nya tighta jeans som står i starkt motsats till de baggy jeansen i strl 44 som jag köpte för några månader och 12 kilo sedan.

Vad gäller sinnet mitt så har jag kommit till insikt med att jag behöver få in mer zen i mitt liv...hmmm....vad skall detta nu innebära? Ja, nu har jag ju inte riktigt fördjupat mig i det men efter att ha bläddrat i en tidning med en intressant artikel skriven om en amerikansk kille med skön syn på livet såååå kände jag att detta nog kunde vara rätt så bra....se hans hemsida: Zen Habits

Att sänka förväntningarna, förhoppningarna och därmed minska på stressen och pressen känns väldigt lockande i denna tid när man går med axlarna högt upp, spänd och lite lätt ångestfylld.

Jag skall försöka att leva ännu mer i nuet, njuta av tillfället här och nu

och inte tänka för mycket på framtiden.

See you sooner or later again....

Var är jag...

2011-09-27T20:36:00.002+02:00

...och vart är jag på väg?

Ja nu är det dags för en uppdatering av denna min alldeles egna lite lätt offentliga ventil som jag inte har använt på länge. Visst har det hänt en hel del men jag har inte haft motivation, lust o inspiration att släppa på trycket.

Men nu så...vad har hänt sen sist...

...Vi har varit på vårt första hemutredningsmöte och det kändes mycket bra!

Nästa gång vi ses så är det hemma hos oss ; ) o det lär bli lätt städningshysteri...

...vi har fått vår pärm från Barnens vänner med info om vad som väntar i ansökningspappernas

djungel och det känns såååå verkligt - vi SKALL bli föräldrar!

...för ett par dagar sen så trodde vi att vår fina hund skulle stryka med i den kraftiga lunginflammationen
men nu ligger hon i samma rum som mig och snarkar djupt....

...jag har tagit itu med mitt mål från tidigare i år -
det där med att jag antingen skulle gå upp 15 kg i vikt eller ner minst 5.
Och jag har faktiskt lyckats med det sistnämnda o börjar närma mig - 7 kg...
mitt närmaste viktmål är inriktat på att gå under 70 kg
vilket jag inte vägt på minst 10 år...och nu är det nära : )

...faktiskt inte heeeeelt omöjligt att jag tar itu med mina gummibandsövningar
o att jag ger mig på joggingen igen....

...Daniel jagar mig med plankan...o säger att jag måste göra den dagligen
för att stärka upp mig inför det kommande konstanta bärandet av barn.
...som jag längtar efter såååå mycket!

...just nu känner jag mig trött, sliten o lite krasslig
men det är bara högst tillfälligt, så det så!

Jag ser framemot hösten som kommer bli händelserik, intressant

och troligtvis kommer den dessutom flyga fram!

See you soon

Väntan....

2011-08-15T21:01:00.006+02:00

...för exakt åtta veckor sedan var jag nere på kommunen och lämnade in min makes fyra viktiga papper som skulle sändas upp till Socialstyrelsens rättsliga råd för bedömning.

När jag kom till jobb idag så möttes jag av ett otroligt positivt mail

- han har blivit godkänd!!!!

Så snart skall vår lååånga och längtansfulla väntan på barn gå över i en mycket aktivare fas i och med den stundande medgivandeutredningen som vi ser såååå fram emot!

Fortsättning följer...

....see you soon....

Någon annanstans....

2011-08-02T16:47:00.001+02:00

Nedanstående är skrivet på bussen så om storlek mm ser konstigt ut sååå är det förklaringen.

Har nu varit tillbaka på jobb i två och en halv vecka efter att dessförinnan ha haft hela 4 veckors semester.

Brukar ofta ha lite "börja jobba" ångest efter sommarsemestern men den uteblev konstigt nog helt i år. Jag hade på söndagen, glatt konstaterat: att jag ju har ett jobb som ju faktiskt ger en inkomst och jag jobbar ju bara 5 dagar i veckan och är ledig 2 hela dagar och alla kvällar...sååå så illa är det ju inte och jag tror att det var detta enkla ställningstagande som gjorde mig såpass nöjd att ångesten uteblev.

Visst hjälpte också det faktum att mannen och jag hade en skön semester med valfrihet och obestämdhet - inget bokat på semestern, det är semester för mig ; ) men rätt mental inställning är riktigt bra och slår mycket!

Idag intogs lunchen i det gassande solskenet och jag njöt av stunden och värmen. En ny kollega (som därmed inte känner mig så bra) utbrast efter det att hon hört min "inställning" - Men du får väl ändå hålla med om att man skulle vilja vara någon annanstans nu...som hemma i trädgården eller på stranden? Och vad svarar jag? - Nej jag är faktiskt nöjd med att vara här! Inte helt oväntat så tittade hon skumt på mig och jag fick lov att tillägga att jag kanske inte är helt normal...sa dessutom att jag troligtvis inte hade varit nöjd om jag istället befunnet mig på andra sidan jobbets väggar eftersom jag då troligtvis hade varit arbetslös el sjukskriven och då hade jag garanterat mycket hellre varit här...

Att stanna upp i vardagen och uppskatta det man gör och var man befinner sig, det är nyttigt och i många fall mer upplyftande än dagdrömmarna...

See you soon

- Posted using BlogPress from my iPhone

2011-06-26

2011-06-27T20:43:00.008+02:00

Igår morse somnade Ds mormor in i den eviga vilan

och saknaden efter henne är stor.

För inte så lång tid sedan så lämnade min egen mormor jordlivet

och jag tror att mormor I kommer välkomna mormor E

med öppna armar och visa henne runt på andra sidan.

De var starka kvinnor

fina omtänksamma mormödrar

för evigt saknade

för evigt i våra hjärtan!

See you soon

Ovisst jovisst...

2011-06-02T19:17:00.009+02:00

Vår adoptionsresa körde på ett farthinder förra veckan när vi fick besked om att min fina make måste godkännas av det rättsliga rådet innan vår utredning kan starta. De skall avgöra om hans sjukdom skall vara ett hinder för hans framtida förmåga att vara förälder...

Hur skall de kunna veta det som ingen annan heller vet?

Jovisst han har MS men bortsett från det så är han frisk som en nötkärna. Hans framtid må vara oviss men det är ju alla andras också.

Så nu väntar väntan och det är ju något som vi ju är väldigt vana vid.

Hoppas att vi under vår stundande semester skall kunna koppla av, luta oss tillbaka och inte oroa oss...

Giv mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra,

mod att förändra det jag kan

och förstånd att inse skillnaden!

See you soon

Kärleken övervinner allt

2011-05-25T22:09:00.005+02:00

Det är dags nu, ja det är dags att beskådas, synas, bedömas och slutligen godkännas. Något annat kan jag inte tänka mig att utredarna skall komma fram till. Det är klart att vi kommer godkännas som adoptivföräldrar!

Låter nog lite väl självsäkert men nu måste vi ju våga tro på oss själva och lita på att utredarna ser att vi är i allra högsta grad lämpliga.

Föräldrarutbildningens sista gång är på måndag och det sörjer jag då dessa träffar har gett så mycket i såväl diskussioner som reflektioner med de andra kring etik, moral, känslor, förväntningar, farhågor mm. Man kan plötsligt ändra sig i en fråga som man tidigare haft en något annorlunda ståndpunkt i...

T ex när vissa blivit föräldrar har vi lite bittert sagt: -ack ack vad de har blivit uppslukade. Barnet är ju inte en del av deras liv utan barnet är plötsligt hela deras liv. De bryr sig ju inte om något annat och allra minst bryr de sig om sig själv. - Så vill vi inte ha det när vi får barn...nej barnet kommer bli en del av vårt liv....

Förstår om ni tycker detta är konstigt, visst måste man väl förstå att barnet blir ens ALLT och ja det förstår jag på sätt och vis men för mig har det alltid varit viktigt att hålla fast vid att VI, Daniel och Jag, både tillsammans och på var sitt håll måste fortsätta vara - vara man & hustru, ta hand om oss själva och varandra även om vi blir en till i familjen. Det ena utesluter givetvis inte det andra men...

Under de många årens långa längtan efter "barnet" har vi i största möjligaste mån inte låtit denna längtan ta över hela oss och vårt liv. Längtan har inte fått sluka oss och det har varit av yttersta vikt att vi har levt livet till fullo under tiden.

...nu tillbaka till barnet som faktiskt plötsligt kommer VARA vårt liv. Barnet kommer bli vårt ALLT. Barnet är så otroligt efterlängtat och eftersträvat.

Barnet är så älskat långt innan vi ens vet vem det är och VI kommer vara barnets ALLT. Det är så det skall vara och det är så det kommer bli.

Jag inbillar mig inte att denna resan fram till barnet kommer bli lätt men jag räknar kallt med att den kommer bli spännande, utvecklande och slutligen helt fantastisk.

Vi skall bli föräldrar och vår kärlek skall fortsätta övervinna ALLT!

See you soon

Åsikt, avsikt & insikt

2011-05-08T22:07:00.004+02:00

Livet är som ett tivoli, där man har fribiljetter till många attraktioner och vissa av dessa ger en skräckupplevelser, andra aha-upplevelser och på det hela taget så får man verkligen känna att man lever....

Under de senaste veckornas turer i livets karuseller har vi svetsats ännu mer ihop, vi har fallit hårt men sakta och säkert har vi tillsammans klättrat uppåt igen, vi har tagit oss härdade ur spökhuset och vi är nu redo för de nya utmaningarna som skall mynna ut i det andra lyckliga slutet!

Jag har en fast åsikt om att jag inte önskar åka i graviditetskarusellen igen, en stark avsikt om att vi skall bli föräldrar på annat sätt och en djup förhoppningsfull insikt om att ett ensamt barns öde kommer bli vårt...

Jag kommer inte skrika på vägen ner i berg & dalbanans brantaste backe....utan jag laddar istället för nästa!!!!!!

See you soon

Lilla Miss Lyckad

2011-04-19T20:38:00.003+02:00

Idag har jag funderat på orden lyckad, misslyckad & lycklig, olycklig...orden som är motsatser med enkla små medel såsom ett litet "o" eller ett "miss".

Kan man vara lycklig men ändå misslyckad kan man vara lyckad men ändå olycklig?

Vad är lyckad och vad är lycklig?

Jag har alltid sett mig själv som en raktigenom lycklig person som trots motgångar och svårigheter alltid har sagt....- jag är lite ledsen just nu men egentligen är jag GLAD och i grunden är jag lycklig.

Det finns så ofantligt mycket att vara just lycklig för och det startar i det "enkla" att jag får lov att vakna varje dag och jag kan själv sätta ner fötterna på golvet och säga godmorgon till en ny dag. Vid min sida har jag min alldeles underbara make och på golvet sover vår fina hund. Vi har tak över huvudet, mat på bordet och tack och lov även kläder på kroppen.

Att jag tror mig vara frisk och att min man trots att han har MS är friskare än någon annan jag känner är det absolut viktigaste.

Så trots att inte allt i mitt liv lyckas så är jag lilla Miss Lyckad och väldigt lycklig!

See you soon

Bitter eftersmak...

2011-04-12T21:15:00.004+02:00

Snart har två veckor passerat sedan vi fick det slutgiltiga och tråkiga beskedet om att vårt sista försök hade gått förlorat. Eftersom jag aldrig hade vågat glädjas och hoppas så innerligt som mannen min så föll jag inte fullt så hårt och tungt som han gjorde.

Det är verkligen inte lätt att se och uppleva någon annans sorg och ledsamhet. För mig är det mycket värre än mina egna känslor och jag har gjort mitt bästa för att låta honom vara, dvs. jag har lyckats låta honom vara ledsen, arg och besviken utan att jag har försökt göra honom glad...och detta är något som jag aldrig har varit bra på.

Jag vill alltid att ALLA och skall vara glada och mina närmaste är absolut inte något undantag.

Hur jag själv mår har alltid varit av sekundär betydelse och det viktigaste har alltid varit att mina nära och kära har det bra.

Vet ju att man egentligen skall sätta syrgasmasken på sig själv först innan man hjälper andra...och jag skall jobba vidare med "egoutmaningen".

Sakta men säkert känns det som om den värsta & tuffaste tiden börjar lägga sig bakom oss. Kvar lämnas en bitter eftersmak & en känsla av att ha förlorat något STORT medan det fortfarande var så litet.

Att "alla" andra lyckas och att behöva se STORA magar och barnvagnar överallt underlättar inte för oss. Men jag är iallafall inte avundsjuk på magarna längre då jag tyvärr bara förknippar dessa med ångest och vemod.

Nu börjar vi vår andra resa mot ett lyckligt slut men vi vet att det inte kommer bli lätt men jag tror att den komma bli givande, intressant och att den förhoppningsvis kommer sluta med att vi också går med barnvagn....

Jag hade föreställt mig att jag de närmaste månaderna skulle träna måttligt och mysa mycket. Men helt plötsligt fick jag inse att nu var det bara att ta tag i sitt liv igen. Förra måndagen började jag därför se över kosten och startade även igång med träningen igen. Nu skall jag komma i god form och jag satsar även på att gå ner i vikt istället för upp.

Eftersom jag tyvärr trodde att jag kunde börja där jag slutade för drygt två månader sedan så fick jag grymt ont i stora delar av kroppen efter joggingpass, pulspromenerande och spinningpass. Denna veckan tar jag det lite lugnare och satsar på att komma ännu bättre igång från och med nästa vecka. Tror att jag skall satsa på ett "kom igång med jogging" upplägg från ToppHälsa och mitt mål kommer vara att klara jogga "endast" 5 km. Dvs. inga STORA mål för året såsom 1 mil eller så lååååångt som en halvmara. Vill inte få ont i knäna och vill hellre kunna jogga lite än inte alls...

See you soon

Acceptera, hantera & gå vidare…

2011-03-31T13:24:00.003+02:00

Efter ett väldigt långt blogguppehåll så är jag nu redo att skriva av mig om de senaste veckornas smärtsamma berg & dalbana.

Min kära make har på ett fantastiskt bra sätt skrivit om vår 12 år låååånga resa mot skapandet av en liten familj bestående av fler än oss två och vår fina hund Sako.

Så jag skall inte fördjupa mig i hur det har varit bakåt i tiden men jag vill bli av med ångest – acceptera, hantera & gå vidare…

En tid innan vi började med detta sista försöket så hade jag ett bra samtal med en klok vän till familjen och det han sa gick rakt in i min själ och det är troligtvis helt sant:

”Sofie – om det inte blir något barn nu så är det nog tyvärr inte meningen att du skall bära och föda ett barn.

Du skulle nog inte klara av det och något riktigt hemskt skulle nog hända dig/er.”

Det är så jag nu väljer att se det för att kunna gå vidare. Att få finnas till och dessutom ha världens bästa make vid min sida, det är värt sååå mycket.

Jag har alltid trott att mitt STORA syfte i livet är att jag skall bli mamma och dessutom så hade jag en idé om att det skulle jag bli innan 25. Nu tio år senare så kan konstatera att jag fortfarande skall bli mamma men inte på det sättet som jag tidigare envist trott och hoppats.

Världen är full av ensamma barn och det är ett av dessa som kommer bli vår VILJA & KLARA.

Vi skall inte ge upp utan vi skall gå vidare - vi vill klara det!

Det finns bara ett sätt och det är att ta sig framåt även om man ibland får ta ett steg tillbaka….

Jag vill tacka alla som skrivit så fina och otroligt omtänksamma kommentarer hos mig & hos Daniel.

Tack för att ni har hållit era tummar och skänkt oss så mycket energi och tankar!

See you soon again…

Vilja & Klara

2011-02-14T20:34:00.003+01:00

Som två envisa och högljudda tvillingar ljuder de två orden i mitt huvud;

VILJA & KLARA

Jag vill och skall klara

de närmaste veckornas STORA utmaning och jag ser med

skräckblandad spänning fram emot åt vilket håll livet skall gå

(eller jogga eller cykla......)

Lever i ovisshet, oklarhet och osäkerhet

men försöker vara lugn, hoppfull och optimistisk!

---------------------

Efter en superduper trevlig och skön helg med härliga människor, god mat och bra träning så känner jag mig fylld av kraft, energi och inre styrka.

Minuset i helgen var att inte härliga Ingmarie kom ner från huvudstaden men jag hoppas innerligt att DU väldigt snart lyckas ta dig ner till Skåneland och att våren snarast gör intåg med STORA steg så att vädret inte sätter några fler käppar i hjulen.

See you soon

Leeeeeeev livet nu...

2011-02-01T20:33:00.002+01:00

Av någon anledning så drar jag till mig människor som behöver mina öron och jag lyssnar väldigt gärna på mina vänner och familjemedlemmar men....jag blir så frustrerad å andra människors skull när de inte gör något åt det i livet som är möjligt att göra. Jag blir olycklig å deras vägnar när de inte kommer till skott utan bara pratar....

Jag förstår verkligen att det inte är lätt att förändra de STORA sakerna i livet men det är inte omöjligt att ändra en del av de små sakerna.

På bussen hem träffar jag nästan dagligen en nästan 50 årig kvinna som jag tycker riktigt synd om. När vi hade setts ett par gånger så släppte hon plötsligt på sin integritet och började stötvis berätta om sitt liv. Berättelsen visade skadade fragment av en olycklig och ensam barndom, en tråkig tonårstid och en flytt hemifrån först som 27-åring. Hon hade velat flytta tidigare men fick inte för sin mamma. Då mamman gick bort för ett par år kände sig kvinnan äntligen lite friare men inte helt fri eftersom hennes pappa fortfarande lever....

Det mest tragiska som hon nämnde i detta samtal var att hon ville leva om de senaste 20 åren och detta uttalande gjorde så ont i mig.

Hon vill byta jobb, hon vill flytta och hon vill inte vara så hårt knuten till sin pappa. Att byta jobb är ju inte så lätt men att försöka flytta, det är ju i alla fall inte helt omöjligt men pappan vill absolut inte att hon skall lämna byn och som hon gång på gång upprepar - han bestämmer....

Jag har vädjat till henne att hon skall försöka göra revolution mot pappan och inte göra ALLT som han vill utan försöka göra åtminstone något av det som hon vill göra.

Man skall inte jämföra sig själv med någon annan och alla har någon svårighet och skelett i garderoben. Men kvinnans liv och inställning får mig ändå att själv reflektera....

- Visst saknar jag EN väldigt viktig "del" i mitt liv

men jag saknar inte ALLT som är viktigt.

- Jag skulle gärna leva om de senaste 15 åren

och det inte för att de varit helt förfärliga

utan för att de har varit MEST POSITIVA.

- Hur man väljer att leva sitt liv är

upp till var och en men det viktiga är:

Att man försöker leva livet NU och inte sen...

See you soon

Växande vecka med känningar...

2011-01-22T16:22:00.006+01:00

Den gångna veckan har gett mig så många sköna insikter och jag känner att jag äntligen är på rätt väg. Vet inte om det dessutom är tidiga vårkänslor som börjat sprudla under ytan eller bara det faktum att jag har börjat finna vägen tillbaka till mitt rätta jag.

Känner att min grundlycka som förr var så STOR men som de senaste åren fått sig några törn, den kryper långsamt tillbaka och jag börjar känna mig LYCKLIGARE, LUGNARE och NÖJDARE än jag gjort på mycket länge....

Sista tiden har jag dessutom varit extra snäll mot mig själv, satt mig själv i första rummet och oftare satt ner foten vid behov.

Mitt mer sprudlande jag börjar titta fram och jag känner mig mer busig än vad jag gjort på länge. Och inspirerad att träna både fysiskt och psykiskt.

Jag känner att jag har vuxit ett par mm på höjden av det faktum att jag sträckt mer på mig och jag har nog tagit några mm mer plats på andra hållet också genom att jag faktiskt har tagit mer plats.

På det hela taget så känner jag mig

STARKARE, GLADARE och TUFFARE

LYCKLIGARE, LUGNARE och NÖJDARE

Idag inledde vi dagen med ett spinningpass och det var så himla roligt och svettigt. Jag tror aldrig att jag har förlorat så mycket vätska under ett träningspass och det var riktigt "roligt".

Jag fick till det ordentligt med belastningen och orkade dessutom mer än förut. Jag har aldrig varit något stort fan av spinning men nu är jag riktigt hooked. Kanske är det det faktum att jag är i bättre form, än för några år sen då jag väldigt sporadiskt besökte gym/spinning, som gör att jag orkar mer och det gör ju det hela mycket roligare!

Längtar till onsdag då det är dags igen...

Jag hade egentligen tänkt börja med min joggträning igen (dvs. börja om och göra rätt...) när det blir lite varmare men jag tror att jag istället skall satsa på att ge mig ut och cykla långrundor.

Kanske är det en bättre idé åtminstone tills jag har tappat några kilo mer så att knäna får mindre belastning. Måste isåfall komma till skott och köpa cykelskor och därtill nya pedaler. Och en investering i cykelskor det behöver jag ju göra redan nu, för fy tusan vad ont det gör under fötterna på spinningen.....men "det gör ingenting" det är ju ändå så himla roligt!

See you soon

Siffrornas mening & ödets drivkraft

2011-01-15T16:50:00.007+01:00

Jag är inte såååå knäpp att jag håller exakt koll på antalet månader och firar varje målstolpe som vi passerar men imorgon är det ändå en lite småhäftig dag åtminstone om man ser på siffrorna...

2011-01-16

16 år och en månad har då gått sedan vi 1+1=2

1994-12-16

Bläddrade mig igenom en del gamla kort, papper mm från den första tiden i vårt ganska så långa liv tillsammans och fann då ett kort med en dikt som jag gav min fina man då en månad hade gått dvs. 950116

Insåg att jag på den tiden terroriserade min nyblivna pojkvän med många små ramsor, dikter och brev.

Det var roligt att läsa dem nu och häftigt att tänka på att det faktiskt har gått väldans många år sedan dess....

Jag tror faktiskt att 2011 är VÅRT år och jag är säker på att vi kommer vara nöjda när vi ser tillbaka på året av en eller annan anledning...

Allting blir ju vad man gör det till och ödet driver en dit man skall.

Jag är absolut inte en fatalist utan jag tror att vi har alla tänkbara möjligheter att styra vårt liv

och det genom de val vi ständigt och jämnt gör.

Att välja ta höger istället för vänster när vi utan förutbestämd riktning skall tas till ett visst mål. Det valet kan ty sig obetydligt men vem vet vad som skulle väntat runt hörnet om jag valt annorlunda...

Något som faktiskt är lite intressant och ganska flummigt, det är numerologi;

Här kan man räkna ut sina tal och det stämmer rätt så bra för mig...

Namnstal

Uttryckstal. Hur du uttrycker dig själv i livets olika situationer.

Ödestal

Talet berättar vad du bör göra här på Jorden och vad du kan uppnå.
5

Personlighetstal

Konsonanterna i ditt namn berättar mycket om den praktiska sidan i livet, bland annat sysselsättning och personliga relationer.

Själstal

Vokalerna i ditt namn återspeglar vad du längtar efter att åstadkomma här i livet,

dvs. den subjektiva aspekten av din personlighet.

------------------------------------------------------------------

Betydelsen för dessa nummer:

Anpassningsbar, Förstående, Snäll, Samarbetsvillig, Bra lyssnare, Försiktig, Behöver en partner.

Expansion, Förändring, Äventyr, Spekulation, Visioner, Växande, Evolution, Nyficken, Aktiv, Kompetent, Talangfull, Kämpar mot gränser, Överskrider gränserna, Stadig växt, Grundlägger.

Harmoni, Kreativitet, Konst, Rättvisa, Balans, Kärlek, Medlidande, Service, Symboler, Ansvar, Skydd, Omhändertagande, Samhälle, Sympati.

Jag har inte varit så aktiv vid datorn men desto mer aktiv på gymmet vilket känns riktigt bra. Har varit på spinning två gånger den senaste veckan, power plate:at och styrketränat. Känner mig mycket stark men inte alls lätt.... Vågen har inte precis lett mot mig utan snarare räckt ut tungan. Jag har därmed lovat mig själv att det skall brukas allvar med mellanmålen och jag skall äta var 3:e timme, fortsätta konditionsträna och strunta i vågen så gott det går. Många säger till mig att jag INTE alls skall väga mig men då är jag rädd för att det skenar iväg. Sedan jag började träna aktivt så har jag lyckats hålla mig inom ett spann på ca 3 kg upp eller ner men förr så kunde jag tyvärr öka tio fruktansvärda kilo som så klart var mycket svårare att gå ner än upp.

Den där berg o dalbanan vill jag aldrig mer åka....

See you soon

2010 möter 2011...

2011-01-03T21:00:00.015+01:00

Så nu har vi fått börja om på nytt igen och återigen har vi ett blankt blad att fylla med vad vi vill och som även kommer fyllas av sådant vi inte alls väntar oss.

Mitt 2010 har inte varit olikt eller likt något annat år. Det fylldes av planerade händelser, utmaningar, möten och resor.

Fick glädjande nog uppleva många nya möten med människor som jag aldrig hade mött om det inte vore för mannens (och till viss liten del mitt egna) löpande.

Under 2010 så besökte jag den fina staden Växjö i princip en gång i månaden och så ofta har jag inte varit där sedan jag var liten. Hälften av besöken var planerade och fyllda med kalasande och några var oplanerade p g a olycka och tyvärr även dödsfall.

Att min fina mormor lämnade jordelivet kom inte som någon överraskning och hon uppnådde den anmärkningsvärda åldern 88 somrar.

Att hon försvunnit känns ändå väldigt overkligt och märkligt. Men så länge minnet lever - finns hon bland oss.

Min kära mor och jag står varandra om möjligt ännu närmare varandra än tidigare och jag är sååå stolt och glad över att hon klarat sitt års utmaningar med bravur. Att hon även med värsta stuntmanövern lyckades bli påkörd av en bil utan att bryta ett endaste ben det är såväl överraskande som förbryllande.

I början av 2010 så började jag förvånansvärt nog med joggning vilket i sin tur ledde till några lopp på 5 km till en mil och i slutet av året mitt livs första halvmara i New York. Det var skrämmande långt men inte avskräckande...

Träningen i klädd löpardojjor har varit förenande och glädjande att utföra med eller med stöd av mannen min. Alla gemensamma besök i skog och gym har varit riktigt roliga att göra tillsammans.

Under året så har min kära make gång på gång gjort mig så stolt och överväldigad av sina prestationer i löpningen och sin fantastiska inställning till sin ofrivilliga följeslagare MS:en.

Han är en målsättare av STORA mått och jag är imponerad av att han hela tiden flyttar målen uppåt och uppnår dem...

Håller nu tummarna för att han klarar ett speciellt mål för året som skall föra oss båda till NY 2012 och då skall jag högst otroligt springa....något lopp men i parker mm gör jag det gärna!

Året har gett mig nya tankar och känslor om STORT och smått. Jag har gråtit en del men inte tillräckligt, jag har skrattat en del men inte tillräckligt och jag har längtat alldeles tillräckligt mycket. Längtat efter det där som skall ge mitt liv en ännu större mening och något mer att brinna för.

Så inför 2011 har jag ett lite märkligt mål, antingen skall jag gå ner 5 kg eller så skall jag gå upp minst 15 kg och vad jag menar med detta får ni själva fundera över...

Under 2010 hade jag och min man några jubileum; 5-årig bröllopsdag och 16 år sedan vi blev ett par och sist men inte minst 10 år i vårt gamla hus på landet.

Så nu är slutligen frågan vad gäller mötet mellan 2010 och 2011....

Same procedure like last year

Miss Sophie?

Förändring och åter förändring skall leda till ännu mer förändring men det beständiga skall vara och förbli beständigt.

Och beständigt är kärleken och föränderligt är livet!

See you soon

Laddad!

2010-12-26T19:12:00.006+01:00

Jag känner mig superladdad och sugen på att ge järnet vad gäller träningen. Vi skall öka upp våra träningskort så att vi även skall kunna gå på pass och power plate.

Det skiljer bara 60 kr för att få tillgång till allt och jag kan inte riktigt förstå varför vi har tränat i två år utan detta....men men bättre sent än aldrig.

Är inte så mycket för det där med nyårslöfte men måste nog ändå lägga ett inför nästa år och det är något som jag tjatat om förut men som jag dock inte lyckats riktigt med än....

Jag måste tänka mer på mig själv och gärna börja skämma bort mig själv mer. Det innebär inte att jag skall bli en shopaholic utan snarare tidsaholic och mysaholic.

Löftet blir alltså att jag nästa år skall ge mig själv mer egotid, ompysslande, träning och mys!

Idag fick jag till ett riktigt bra träningspass, inledde med styrketräning och avslutade med kondition uppdelat på rask backgång, crosstrainer och slutligen cykel. Tidsmässigt så blev det väl ca 40 min styrka och 45 min "rörelse".

Nästa veckans träning blir upprepning av ovan på tisdag och söndag samt Bosu på F&S på torsdag dvs. om inte det blir ett nytt snöoväder som sätter käppar i hjulen

See you soon

Glada & mycket mindre glada...

2010-12-22T19:22:00.002+01:00

För en vecka sedan så fick jag en riktigt otrevlig överraskning. Min mamma ringde och jag hörde direkt att något hade hänt.

Mycket riktigt - hon hade dagen före blivit påkörd på ett övergångsställe i Växjö. Innan jag fick höra det otroliga dvs att hon var "relativt" oskadad och obruten så bultade mitt hjärta hårt. Hon hade konstigt nog inte brutit något alls men var kraftigt mörbultad, "vingabruten" och trött.

Några dagar passerade då mina tankar nästan oavbrutet var hos mamma. En väninna till mamma såg till henne och ordnade det viktigaste och igår kväll lämnade jag en kaosartad Malmö station bakom mig. På mindre än ett dygn skulle jag avklara mycket och dessutom skulle jag lyckas ta mig hem igen...

Har både per telefon och öga mot öga mött så mycket välmenande och vänliga människor. Det borde inte behöva vara en glad överraskning men även om jag är en optimistisk realist så kan jag ej låta bli att oroa mig för att saker o ting inte ska lösa sig. Men tack vare vänliga människor så verkar "allt" lösa sig!

Och det bästa av ALLT - min mamma mår bättre!

Önskar ALLA en riktigt God Jul med sina nära o kära!

See you soon

- Posted using BlogPress from my iPhone

Njuta av livet...

2010-12-11T15:54:00.002+01:00

...det är fina grejer det - att kunna luta sig tillbaka och njuta av det goda framför en, utan alltför mycket stark karaktär som sätter fällben....

Igår var det en riktig höjdarnjutardag som inleddes med chokladkaksbuffé på jobbets förmiddagsfika. Där fanns 5 olika sorter och alla med en känsla av kladdkaka men med lite olika topping och smak. Jag var bara tvungen att prova åtminstone 3 sorter och det var sååå gott.

Jag kände mig mätt ända upp i hårfästet och när lunchen gjorde sitt intåg var jag fortfarande inte hungrig. Var ute och försökte få gjort några ärenden som inte lyckades men jag fick i mig en liten cheeseburgare i farten från BK och den tillsammans med ett äpple fick mig att klara eftermiddagen.

På kvällen avnjöts god köttbit med potatissnurror, enorm spenathög (för att väga upp det onyttiga) och till det en inte alls nyttig men fantastiskt god bearnaisesås från Lohmanders och det hela ackompanjerades av rött vin.

Ikväll skall vi på kalas hos min fina söstra som själv fyllt år samt även mitt gudbarn dvs. ena sonen som tillsammans firar. Detta är en njutarfamilj i STORA mått och i deras hem lagas det alltid fantastiskt god mat men i alldeles för STORA mängder. De har tydligen varit med om att maten tog slut på en bjudning och det har de lovat sig själva att de aldrig skall råka ut för igen....

Så med andra ord fortsätter jag njuuuuta ikväll och jag hoppas att förkylningen har gett vika tills imorgon så att jag kan göra ett väldigt välförtjänt besök på gymmet för att försöka att träna bort lite av allt det goda!

See you soon

Snön yr & tankarna flyr

2010-12-02T20:21:00.005+01:00

Vilken tidig och kall vinterstart vi har, snön bara vräker ner och lite mer är att vänta innan kylans grepp släpper.

Nästa vecka väntas det plusgrader igen och jag funderar över vad meningen är med snön om den inte skall få ligga kvar? Och om den skall ligga kvar varför har jag inte några skidor?

Idag åkte jag med grannen in på morgonen och följde med mannen min hem på eftermiddagen. Fick med mig datorn och kunde jobba hemifrån ett par timmar.

Jag fick så himla mycket gjort när jag fick sitta här i lugn och ro och dessutom kunde ackompanjera jobbet med GLÖGG och pepparkakor.

Imorgon är det banne mig fredag igen, hur gick det till? Men ack så skönt det ska bli! Middag ute med vänner väntar imorgon kväll på vietnamesisk restaurang och på lördag kväll kommer tre väninnor till mig på middag och mannen min skall ha en heldag med grabbarna.

Denna veckan har jag tagit tag i min arbetsmiljö och talat med min närmaste chef. Jag berättade för henne att jag har en väldigt låg stresströskel och att den "bullriga" miljön som vi sitter i är ohållbar för mig... Förhoppningsvis skall jag därför få byta plats, lite mer avsides om det nu kan bli det i ett öppet landskap. Jag kommer åtminstone bort från de som pratar mest och det tror jag kommer hjälpa.

Jag vågade dessutom berätta för chefen att hon är en av de som pratar FÖR MYCKET och det kan jag säga krävde en hel del mod. Man vill ju inte gärna kritisera en annan människa och allra helst inte sin chef....

Jag var väldigt noga med att betona att jag verkligen gillar att hon är så sprudlande pigg, glad och inspirerande men att hennes stämma hörs lite väl mycket. Det kändes verkligen som att hon tog det på rätt sätt och hon tackade för att jag var rak och ärligt. Dessutom kan jag med glädje konstatera att hon är tystare nu.....

Veckans lite hemliga men nu offentliggjorda dröm är.... att skriva en bok....och titeln den skulle vara "liten blir STOR".

See you soon or later ; )

Statusuppdatering

2010-11-23T20:31:00.007+01:00

Nu är vintern i antågande även i de sydligaste delarna av vårt avlånga land och jag ser framför mig en lika hård vinter som förra året.

Försöker verkligen intala mig att det skall bli åtminstone lite mysigt med de kommande kalla och troligtvis vita månaderna med mycket varma kläder, kryddade elräkningar och innemys.

Man kan verkligen inte påstå att jag är aktiv på bloggen just nu och jag är beredd på att maken min kommer flytta mig från kolumnen med träningsbloggar....till blandade bloggar.

Nu är det ju "bara" gymmet som gäller och det tycker jag inte är så spännande att skriva om. Så med andra ord så kommer nog detta forum få en annan inriktning fram tills våren gör intåg.

När det blir varmare uteväder igen så är mitt mål att besöka supernaprapaten igen för att få rätt på löpsteget - dvs. börja om och göra rätt.

See you soon

Bra "passat"

2010-11-16T19:32:00.003+01:00

Fick till ett riktigt bra pass på gymmet idag, hann med nästan alla maskinerna tre ggr och avslutade på crosstrainern. Svettigt värre må jag säga men mycket skönt!

Vaknade imorse med lätt värk i knä och höft och kände mig lite bedrövlig men det gör jag minsann inte nu!

Nu är jag på väg till äggmackor och mycket kvällsmys på liten tid...synd att man inte kan teleportera sig från gymmet till hemmets lugna vrå ; )

See you soon

- Posted using BlogPress from my iPhone

Mamma & jag - helg

2010-11-14T18:01:00.001+01:00

Denna helgen har jag spenderat hos min fina mamma i de småländska skogarna och vi har haft det så mysigt!

Jag valde att åka upp just denna helgen eftersom kära maken skulle viga helgen till sin favoritsyssla och vad kan det vara ; )?

Han har varit ute och sprungit ett helt dygn och jag har i princip "bara" varit inne...detta då det regnat nästan hela tiden.

Detta är mitt första inlägg gjort från iphonen så jag vet inte hur det blir. Men läsbart bör det bli om än inte läsvärt ; )

- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Gasverksgatan,Lund,Sverige

Gott & blandat

2010-11-08T20:12:00.020+01:00

Den gångna helgen var aktiv, social och mycket trevlig!

Den har innehållit styrketräning med mannen, löpträning med ett gäng mycket trevliga hurtbullar....

...kallbad utan bad, supergod linssoppa med tillhörande gott surdegsbröd...

...grillat kött, god glögg, en väldigt skön skogspromenad och mysig fika vid statarmuseet i Torup.

Har även hunnit med att städa, fått mannen min till att klättra på taket, plockat ner och upp ett antal tavlor och jag har även fått en lång stund i mitt mysiga maxihörn med min skönlitterära historiska bok om New York och den lite mer faktabetonade boken om samma stad...

See you soon

Nu sååå....

2010-11-01T21:25:00.002+01:00

...är jag ordentligt mätt, efter en väldigt matig sallad med bl a matvete...

...vill jag krypa upp i soffan med filt och läsa...

...är jag beredd på vinter, kyla och mörker...

...mår jag bra...

See you soon

Mindfulness....

2010-10-27T21:17:00.006+02:00

...har sedan ett par veckor tillbaka gått på meditation en gång i veckan. Det är inte någon andlig meditation utan det är en närvarande och inkännande form.

En omtänksam kollega hörde mig prata om mina stressade känslor och lätta ångest och berättade därför om UM = Uppmärksamhetsmeditation som tydligen hade hjälp henne.

I denna meditationsformen riktas uppmärksamheten mot andning, kroppsrörelser och tankar. Jag hoppas att jag på detta sätt kommer få sinnesro och en bättre förmåga att hantera mig själv....

Visst är det vackert ute nu med alla fina höstfärger?! Och visst är det mörkt, blött och blåsigt?! Men det ena väger upp det andra!

Det kan också hjälpa att vända sig inåt - se sitt eget ljus, allt vi kan glädjas åt och därmed inse att vi nog inte har så mycket att klaga på utan snarare att tacka för!

Avslutningsvis så vill jag repetera sinnesrobönen som jag tror att många skulle kunna ha glädje av i sitt liv;

Giv mig sinnesro att acceptera

det jag inte kan förändra,

mod att förändra det jag kan

och förstånd att inse skillnaden.

See you soon

Trötter...

2010-10-21T21:09:00.005+02:00

...jag är ganska så trött...

Jag känner att dygnsrytmen inte riktigt som den skall än, sover dåligt,

har svårt att komma ur sängen och att komma av bussen där jag passar på att få en liten lur....

Men jag har faktiskt tagit mig till gymmet

både i måndags och idag & det känns riktigt bra!

Längtar till lördag för då skall jag sova tills jag vaknar!

See you soon

Skön vecka i New York

2010-10-17T11:25:00.019+02:00

Nu är vi hemma igen efter den bästa semestern vi haft på länge och då dessutom i den bästa storstaden i världen. Vi har haft det så mysigt, roligt, trevligt, soligt & gott!

Mina orosmoln för vad som kunde ha hänt på resan infriades så klart inte och allt gick smidigt och bra. Det enda minus:et var att vi på vägen till hotellet kom på tunnelbanan i rusningstrafik med vår "stora" resväska och det kändes lite jobbigt. Så på vägen till flygplatsen då lyxade vi till det och tog taxi hela vägen...

Min kära make har varit lika duktig som alltid och uppdaterat sin blogg varje dag men jag har (med ett undantag) sparat mig till detta inlägg....så nu skall jag med bilder visa lite av det vi hittat på och med text beskriva vad vi gjort under veckan;

Semestern sparkades av med en dyr men mycket trevlig frukost på Kastrup. Vi visste om att det inte skulle vara billigt men hade inte räknat med att kaffet skulle kosta hela 70 kr per person...å andra sidan så var det ju väldigt gott men ändå.Har man semester så har man och frukosten är ju dagens

viktigaste mål...

Den medtagna guideboken var väldigt användningsbar och studerades noggrant och ingående.

Första dagen dvs. fredagen inleddes med en relativt tidig jogg i Central Park, första och bästa bagelfrukosten och sedan inleddes första långa promenaden i staden, genom East Village och Lower East Side.

Kartan vändes och vred på och stadsdelarna genomskådades ganska grundligt innan vi gick vidare.

Vi hann prova knish (ingen höjdare), se på Chinatown, synagoger och flera gamla deli:s mm.

På lördagen hade vi vår första planerade lunchdate med Ingmarie och Anders. Den skulle intagas nere i Chelsea på en supermysig vegorestaurang som heter Blossom.

Innan dess hann vi bland annat med vistelsens första men inte sista besöket i Nikes STORA Niketown och en av mina favvofynd affärer Filene´s Basement. Jag hann med att göra mitt första fynd och lyckan var total.

Efter lunchen så promenerade vi tillsammans mot WTC och sedan ner mot Hudson och Battery Park. Det blev latte och väldigt god brownie med utsikt mot frihetsgudinnan.

Vi fick gå upp riktigt tidigt på söndagen eftersom vi skulle ta båten över till Staten Island redan 6.30. Jag brukar inte vara nervös inför lopp men det var jag nu och trött....

Vädret var strålande och det myllrade av löpare. Starten gick 08.30 och jag startade långt bak, typ näst sista gruppen. Jag trodde att jag skulle bli sist men det blev

jag inte....

På kvällen gick vi till en väldigt trevlig restaurang på West Side som heter Gabriela´s och där intogs goda chimigangas och öl därtill.

Vi var trötta, mätta och lite slitna och skulle egentligen kunnat trilla i säng men då klockan bara var runt 18 så fick vi ju lov att hålla oss på bena ett tag till.

När måndagen anlände så hade jag planerat att vi åter skulle ta oss ner till Chelsea och äta frukost på den gamla dinern Empire Diner.

Vi gick och gick och gick och när vi väl kom fram, ja då var det inte längre öppet. Nu var vi väldigt hungriga och tyvärr så blev det en nödfrukost på Subway (inte den bästa....).

Vi utforskade sedan staden vidare och kom förbi en gammal fd. kyrka som nu var omgjord till galleria, Limelight Marketplace. Kyrkan hade även under 90-talet innehållit en otroligt populär och välbesökt nattklubb, ; ).

Jag gick först in själv men var tvungen att hämta Daniel så även han fick uppleva detta lilla men mysiga ställe. Det var uppdelat i många små "rum" med olika innehavare och bland annat så fanns det en massa goda cupcakes. Vi kunde inte stå emot frestelsen och var tvungna att köpa med oss två godingar.

På vägen ut blev jag hejdad av en trevlig man som ville demonstrera en organisk hudvårdsserie, Om Aroma & Co. Jag tänkte - varför inte...och gick en stund senare därifrån med en söt liten påse.

Vi tog oss därefter över till Brooklyn och styrde stegen mot parken runt Brooklyn Bridge. Där blev det en skönstund i solen med latte och god utsikt ; ).

Daniels sötsug var inte riktigt mättat så han köpte sig även god glass från den lilla glassfabriken på plats.

När glassen hade landat så gick vi tillbaka mot Manhattan över Brooklyn Bridge.

En lite lätt farlig promenad om man inte såg sig för, eftersom cyklisterna var fartdårar...

När vi åter var på Manhattan så letade vi reda på The Dumpling Man och köpte med oss några godingar. Väldigt billigt och gott! Kan varmt rekommenderas!

Efter en mysig kaffeträff Ingmarie och Anders vid Union Square så tog vid tunnelbanan ut till Coney Island.

Detta var ett väldigt konstigt ställe - nästan helt öde, fallfärdigt och vindar från 50-talet kändes tydliga... När jag hade gått i sanden, tittat på de gungande attraktionerna och mörkret hade fallit, ja då ville jag därifrån så fort som möjligt.

Tisdagmorgon då tog vi det säkra för det osäkra och gick till vårt favorit bagelställe igen. De undrade om vi var hungriga, konstigt?!

Välfyllda till bristningsgränsen var vi redo för en ny dag som skulle innehålla besök på Naturhistoriska, fin promenad i Central Park, shoppingfynd och trevlig lunch på East Side med Ingmarie, Anders och den spännande mannen Toby som hade så mycket att berätta!

På onsdagen så hade vi siktet inställt på Highline Park som är en park gjord uppe på ett gammalt järnvägsspår. Parken färdigställs i etapper och än så länge så kan man gå i luften från Gansevoort Street upp till 20:e gatan.

Det var en väldigt trevlig och solig stund vi fick där uppe. Därefter gick vi ut till Chelsea Pier och intog lunch och god öl på Chelsea Brewery. Solen gassade och det var hur skönt som helst!

Daniel skulle därefter göra en grundlig tur på Interpid som är ett gammalt hangarfartyg med mm. Detta fick jag glädjande nog hoppa över och gick istället till Macy´s för att gotta ner mig i deras väskavdelning som är förvånansvärt liten med tanke på hur stort stället är för övrigt....

På torsdagen så bands säcken ihop och de sista shoppingfynden blev funna. Vi träffade Ingmarie och Anders för lunch på Gust Organics. Jag åt god sallad med palmhjärta (första gången) och mycket groddar, kändes nyttigt och framförallt väldigt grön...

Kom tillbaka till hotellet tidigare än någon annan dag eftersom vi hade en del packning att få till. (Jag trodde inte att jag shoppat så mycket....men motsatsen bevisades vid hemkomsten.)

När vi kände oss klara med den packningen så gick vi ut i ösregnet, fann ganska snabbt ett intressant middagsställe, Toast. Där åt vi riktigt god mat och vistelsens första efterrätt som så klart var alldeles för stor...

Vi damp sedan i säng och kunde konstatera att vi var väldigt väldigt nöjda med vår vistelse i denna STORA stad med sitt enorma utbud av ALLT.

Nu är frågan, när skall vi åka tillbaka? Kanske för att springa Brooklyn´s halvmara i maj 2012?

See you soon

Sååå himla lång en halvmara är...

2010-10-11T01:49:00.013+02:00

Ja, att ta sig 21,1 km var verkligen en utmaning och jag är så himla glad för att jag klarade det.

10.10.10 - en minnesvärd dag med en halvmara som jag sent kommer glömma!

Jag var mer nervös än vad jag brukar vara och detta troligtvis för att jag i min enfald trodde att jag skulle vara ensam om att behöva gå emellanåt.

Tanken var ju att jag skulle jogga i början för att inte sticka ut och sen skulle jag gå...men det gick ju inte när jag väl var igång. Det är ju tråkigt och långsamt att gå även om jag försökte göra det snabbt.

Så resultatet blev ett enda långt "intervallande" som aldrig tog slut...och jag var långt ifrån ensam om detta. Inte heller kom jag sist i mål så ännu en gång hade mannen min rätt.

Det var häftigt att få uppleva lite mer av USA eftersom loppet inte var på Manhattan utan på Staten Island och där fick man en annan känsla av samhälle, bebyggelse och miljö. Loppet gick längst med vattnet men även genom lite industriområde, bostadsområde och stadsmiljö.

Riktigt häftigt var det att springa tillbaka efter vi vänt halvvägs och se Manhattan på andra sidan Hudson och ha den mäktigt Verrazano Bridge i ryggen.

Då stannade jag upp och såg bakåt, framåt och njöt av att vara just där just då.
Och tiden - ja jag hade bestämt mig för att ramla över mållinjen senast efter 3 tim men klarade det med hyfsad marginal och det hela slutade på 2.47.49.

Jag var mäkta berörd över att ha klarat det och tårarna rann över i takt med att stegade över mållinjen, snacka om lättnad!

See you soon

Packad & glad...

2010-10-05T20:35:00.003+02:00

...är jag snart men ack ack ack vad jag har resfeber!

På torsdag bär det ju av till staden som aldrig sover för åtta dagars skön semester med allt vad det innebär i "födointag", motion och avkoppling.

Packningen ger mig huvudbry eftersom vi inte skall ha med oss så mycket dit och desto mer med oss hem. Det var vi nämligen helt överens om förra året, att nästa gång skall vi ha mer plats för shoppingfynden, som man faktiskt ju kan använda på plats också.

Men vad skall jag då satsa på? Jag som brukar vara garderad med många skor, många ombyten och därmed mycket variation - skall jag nu bara ha med mig två par skor, nästan inga nederdelar och väldigt få överdelar....

Ja, det får väl bli så men jag använder makens klädhögar som mått för hur mycket jag ändå "får" ta med. Har konstaterat att hans hög med träningskläder är högre än min så då kan jag ju öka på något bland de vanliga kläderna ; ).

På söndag så skall mannen min satsa på pers på Staten Island Half Marathon och lilla jag skall satsa på att ta mig oskadd i mål. Eftersom jag inte har tränat tillräckligt på sista tiden så har jag inga ambitioner på att springa hela eller halva vägen utan jag kommer jogga i starten (för att inte sticka ut för mycket...) och sen bitvis.

Naprapaten har ju visat mig hur jag skall springa rätt för att inte få ont i knät, men detta nya korrekta sätt är tyvärr långt ifrån inövat och jag vill verkligen inte bli hindrad i min framfart till fots nästa vecka.

See you soon

Tiden må gå, vindar må vända men minnena de består...

2010-09-30T19:19:00.008+02:00

Imorgon skall det vändas blad i min livsbok eftersom en av mitt livs viktiga vägledare skall begravas - min kära mormor!

Mormor somnade lugnt och fridfullt in för en vecka sedan och det efter flera veckors sängliggande, månader av försämrad hälsa och år med värk och krämpor.

Mormor uppnådde den höga åldern 88 år men hon trodde själv aldrig att hon skulle leva längre än till 60 och levde som hon själv uttryckte det på övertid.

Min mormor var en härlig inspirationskälla och hon var en mästare på att matcha färger och stilar. Hon hade verkligen öga för det hela och klädde sig alltid väldigt piffigt! Hennes garderob innehöll en otrolig mängd sjalar, scarfsar och så klart en väldig massa kläder.

Mormor var väldigt noga med att poängtera att vi inte skulle sörja när hon "äntligen" fick somna in och eftersom hon så gärna ville ha frid så känns det skönt att så blev fallet till slut.

Jag har i flera dagar letat efter ett speciellt fotografi föreställande mormor sittandes på en mur under ett rosa blommande träd i Spanien. I Spanien vet jag att hon trivdes och mådde riktigt bra! Jag ser framför mig att hon kanske sitter på samma ställe nu och "tittar ner" på oss...

Under mitt sökande har jag hunnit se många andra bilder från livets gång vilket har givit härligt uppfriskande minnesvindar - man borde verkligen gå på nostalgitripp oftare!

Till slut fann jag bilden och nu står det framme tillsammans med en gammal försilvrad ljusstake som var mormors och ljuset brinner vackert!

Jag vill härmed hylla dig kära mormor,

ditt liv, all kärlek och omtanke du gav

samt tacka dig för att jag finns - du var ju faktiskt vår familjs "urmoder"!

Så länge minnena finns, bevaras och vårdas

- så finns du kvar hos mig & dina nära kära!

Slapp söndag

2010-09-19T17:25:00.004+02:00

Gårdagen var ganska arbetsam, intensiv och avslutningsvis mycket trevlig. Mannen min åkte iväg för att springa Skanörsmilen medan jag valde att stanna hemma och feja, dona och baka den godaste kola/chokladkakan jag någonsin ätit.

Ståhejet innanför hemmets väggar berodde på att vi skulle ha rysk middag tillsammans med fyra goda vänner.

Menyn bestod av; Ryska blinier, Borsjtj och rysk/svensk kaka med kolakräm och valnötter.

Det inmundigades "några" cl rysk vodka och det tillsammans med vinet gjorde huvudet lite tungt men inte värre än att jag efter vännernas hemgång kunde gå över till goda grannen som hade 50 års fest och där avrunda kvällen. Tillbaka över tröskeln hemma klev jag strax efter 03.00 och då var jag nästan för pigg för att sova....

Idag har jag bara tagit det lugnt, myst med lång frukost och sen har jag bläddrat igenom hela guideboken NEW YORK som ramlade ner i brevlådan i veckan. Kan inte fatta att vi om tre veckor kommer befinna oss där igen och det skall bli så himla roligt.

Denna gången så måste vi inte pricka av några sevärdheter utan vi skall "bara" se till att "uppleva och vara"! Inte behöver vi stressa heller eftersom vi nu kommer ha åtta dagar till vårt förfogande - härligt!

Denna veckan skall jag införskaffa gummiband och tanken är att jag skall komma igång med min rehabträning både i joggingdojjor och användande av gummiband....

Måste erkänna att den skånska vinden inte lockar mig ut men däremot det välbefinnande som fram tills för några veckor sedan fanns i mitt liv och det skall få ett återintåg - så är det bara!

See you soon

Glädjen tillbaka...

2010-09-15T21:50:00.003+02:00

Dagen idag kan sammanfattas med återfunnen glädje till löpningen och något så oväntat men gott som chili con carne.

Besöket hos naprapaten Jimmy var riktigt intressant och jag ser fram emot att ta itu med min rehabträning som skall mynna ut i att jag börjar springa på rätt sätt. Gör om och gör rätt!

Han gav mig mycket att tänka på och som tur var skulle han maila en sammanfattning. Jag är så glad för att han inte sa att jag inte skulle springa utan endast att jag måste göra det annorlunda.

Firade detta positiva besöket med att laga en efterlängtad chili con carne. Mannen min tycker att jag har spårat ur lite vad gäller mängden bönor och han har inte direkt längtat så mycket som jag...därför passade jag på att göra den nu när han jobbar kväll...

See you soon

Till fots...

2010-09-13T20:13:00.006+02:00

Har inte snörat på mig dojjorna efter förr förra tisdagen då jag var ute på min misslyckade runda och jag känner mig såååå inaktiv. Jag behöver ett nytt program och efter onsdagens naprapatbesök så skall jag be kära maken/PT:en att välja ett passande upplägg.

Som det känns nu så kommer jag nog inte att jogga mig igenom 1/2 maran i NY utan istället gå den i rask takt. Anledningen till att jag känner mig osäker är för att jag inte har varit ute och "rullat" benen på längre rundor som det var tänkt och dessutom för att jag efter de senaste knäproblemen anar att jag kommer ha svårt att gå dagarna efter loppet. Och om det är något som jag vill att vi skall kunna göra i NY så är det att ta oss fram till fots....

See you soon

Steget är taget....

2010-09-07T18:49:00.002+02:00

...och min första tid hos naprapaten Jimmy är bokad.

Fick nämligen problem med höger knä iallafall och det dök upp förra tisdagen när jag skulle jogga en liten runda på 4 km. Jag haltade mig genom rundan dock utan smärta. Hade ju varit så himla glad för att jag var problemfri men icke sa nicke...

Så nu har jag avhållit mig från denna form av rörelse och har istället varit på gym och cyklat. I söndags blev det istället för långpass i joggingkläder, en cykelrunda fram och tillbaka till Bokskogen - nästan 4 mil kom jag upp i. Det var så himla vackert väder och jag njöt i fulla drag. Jag cyklade igenom mina gamla kvarter i Svedala och mindes svunna tider.

Ser fram emot nästa veckas besök och det skall det bli spännande att se om naprapaten kan få rätt på mig eller om han kommer säga - men herrejisses inte skall du jogga inte.....

See you soon

Yepp!!!

2010-08-30T20:30:00.004+02:00

Yepp yepp yepp, mina knän känns bra och jag har inte ont! Så himla roligt då det innebär att jag kan fortsätta träna (utan besök hos den omtalade naprapaten) och jag se fram emot att ta mig igenom den planerade halvmaran om lite mer än en månad.

Borde firat ovanstående med en runda ikväll men den är planerad till imorgonkväll istället och nu sitter jag bara och myser i soffan och är ensam om fjärrkontrollen.

Mannen min jobbar nämligen första kvällsveckan på si så där 9 veckor så ett par dagar framåt så kan jag äta bruna bönor, rotmos och kåldolmar....och byta kanal var femte minut utan att det stör. Å andra sidan så saknar jag honom supermycket redan och jag längtar till helgen då vi träffas igen.

I december i år har jag haft den stora glädjen av att vara hans flickvän/sambo/fru i totalt 16 år. Under nästan alla år så har han jobbat skift och det har gjort att vi aldrig har träffats konstant. Det känns nyttigt att få sakna varandra och därmed uppskattar vi varandra än mer när vi väl ses.

Har funderat lite på min motivation och jag är förvånad över att jag inte tvekar vad gäller att anmäla mig och dessutom springa 1 mil och snart även 2,1 mil. Jag är inte speciellt orolig innan loppen men visst lite nervös precis innan start. Tror nog att det är pga att jag har lagt min prestation på en tillåtande nivå dvs jag tillåter mig själv att gå några meter om det verkligen behövs. Jag tycker det känns helt okej och skäms inte för det men jag skulle bra gärna vilja pressa mig själv mer så det skall jag försöka göra framöver....

Denna veckan är sista veckan i programmet jag följt och jag skall be min kära PT om hjälp att finna ett nytt upplägg.

See you soon

Trelleborgsloppet

2010-08-28T13:52:00.007+02:00

Idag har jag tagit mig igenom livets andra 10 k lopp, Trelleborgsloppet.

Jag tycker inte om det här med att springa varv och med andra ord så var jag inte överförtjust i att "behöva" ta mig upp till starten på andra varvet och sen springa samma sträcka en gång till...men jag gillade dock att det lutade lite lätt neråt under ett antal hundra meter!

När jag bara hade avklarat 4 km så reflekterade jag lite snabbt över hur jag kunde vara så "dum" att jag valt springa 10 km när jag nästan hade kunnat vara i mål på 5....men det var bara att knata vidare.

Knäna kändes i det stora hela bra men jag kände lite lätt obehag då och då men fick aldrig riktigt ont. Hoppas att jag är hyfsat besvärsfri också imorgon när jag vaknar.

Trots det där med två varv så tycker jag att loppet var riktigt trevligt. Vår härliga hejarklack fanns på plats och jag fick dessutom för första gången träffa några av mina löparidoler och de var precis så trevliga och inspirerande som jag trodde!

Ja sen var det ju det där med tiden och jodå jag kom in på en lite bättre tid än Kåsebergaloppet. Fick dock kuta som bara den på slutet för att klara det och kom in på 1.07.16. Så jag har alltså persat som det så snyggt heter och nu känner jag lite lätt oro för var detta skall barka...nu måste jag ju springa ännu bättre nästa gång och därefter ännu ännu bättre...

See you soon

Ändrat fokus

2010-08-24T19:07:00.005+02:00

Denna veckan vilar jag mina utsträckta knän från löpning och försöker istället besöka gymmet mer frekvent. Så min fysik har fått ett tillfälligt ändrat fokus och så även min mentala uppmärksamhet då jag i söndags var tvungen att ta farväl till min kära mormor som är gammal, svag och trött.

Jag trodde inte att jag skulle ta avskedet så hårt eftersom hon är gammal och faktiskt inte vill leva längre. Men ack så fel jag hade....när jag kramade om henne verkligen insåg jag att detta med största tänkbara sannolikhet var sista gången jag träffade henne.

Med mig hem från Småland har jag fått en del små minnessaker som kommer påminna mig mer eller mindre dagligen om min stilfulla och inspirerande mormor. På bilden ovan är den andra kvinnan från höger min mormor.

Min kloka omtänksamma mormor som alltid haft problem med värk sade med eftertryck - Sofie, var nu rädd om dina knän och spring inte sönder dem....

Men på lördag är det dags för mitt livs andra 10 k lopp och då skall jag springa

för dig mormor och mig och livet

som måste fortsätta trots att älskade medmänniskor som du måste gå vidare....

See you soon

Utsträckt gångstil...

2010-08-18T21:25:00.001+02:00

Igår skulle jag joggat veckans första pass men pga det extrema regnet så byttes passet mot styrketräning. Detta var klokt också med tanke på att jag inte satt mina fötter innanför gymmets väggar på nästan två veckor så det är liksom dags att komma igång igen. Det där med att gymma två gånger i veckan har jag alltså inte lyckats med...

Då regnet inte alls var lika intensivt idag så hade jag bestämt mig för att kvällen skulle inledas med en kortare runda. Kort eftersom jag har lite besvär speciellt med höger ben. Jag har nämligen en som mannen kallar det "struttande" gångstil - jag sträcker ut benet/knät helt och "fjätter" lite med fötterna.

När jag joggar så blir väl inte detta bättre och jag har märkt att milsrundorna sätter sina spår. Framför allt höger ben har liksom känts som om det är för utsträckt och jag har nästan haft en lite haltande gång...Inte helt lätt att förklara men kontentan är iallafall att jag nu skall försöka sträcka mer på resten av kroppen/bättra min hållning och försöka gå med lite mjukare knä...

Om det inte blir bättre så har mannen "hotat" med ett besök hos hans favorit naprapat som jag vet är bra men som ändå skrämmer mig med sina så klart väldigt väl beprövade metoder....

Ingen mer löpning denna veckan utan istället ett besök till på gymmet och sen på måndag hoppas jag på att få med mig maken till skogen igen för lite backe upp och ner träning.

See you soon

Mitt första 10 k lopp....

2010-08-14T15:03:00.008+02:00

Idag har sprungit mitt första lopp på en mil och jag är sååå himla nöjd! Jag som för ca ett år sedan sa att jag aldrig skulle springa mer än högst fem kilometer om jag ens skulle springa något alls....har förflyttat mig tio kilometer och dessutom snabbare än någonsin!

Programmet som jag tränar efter skall mynna ut i en sluttid på under en timme för en mil och det klarade jag inte idag. Dock kom jag in på en tid som är enkel att komma ihåg!!?.... 1.08.48.

Jag hade som mål att klara det under 1.10 och gissa om jag var förvånad när jag insåg att det skulle jag fixa. De sista 300 metrarna uppför backen till mål var riktigt jobbiga och det var tur att hejarklacken stod redo - jag behövde dem verkligen.

I målet mötte jag förutom kära hejarklacken även min idol tillika make som hade kommit in på fjärde plats. Vi blev därefter bjudna på mysig picknick och aldrig har en "sillamacka" smakat så bra som den jag fick inmundiga i väldigt gott sällskap.

Nu är siktet inställt på Trelleborgsloppet som äger rum om exakt två veckor och det skall bli spännande att se om jag kan göra "detta" bättre....hur som helst så är jag glad för att min man fick rätt när han som svar på mitt negativa svar om att jag aldrig skulle springa "långt".... sade - Sofie, du kommer springa både en och två mil, vänta bara!

Snart är det även dags för lite mer än två mil och jag bävar en aning men är faktiskt inte avskräckt.

See you soon

Rastning av fru...

2010-08-09T20:31:00.002+02:00

Idag var det dags att ta itu med gårdagens en mils runda och jag lyckades

utan problem locka med mig kära maken till skogen. Han brukar inte få jogga med mig eftersom jag är såååå otroligt långsam och jag brukar bli ganska stressad av hans tjollahoppsan pigga steg. Men idag gick det riktigt bra och han var inte för hård utan rättvist snäll och hjälpsam. Så han får väldigt gärna följa med mig fler gånger....

Tack kära PT & make för att du stod ut med mig idag!

See you soon

En dag på slätten

2010-08-08T11:57:00.004+02:00

Vi har spenderat det senaste dygnet med två goda vänner som körde in på vår uppfart vid lunch igår och hem till sig för en liten stund sedan.

Dagen igår inleddes med en tur till Abbekås, en mycket liten by mellan Ystad & Trelleborg. Tur med vädret gjorde att vi satt ute - kisandes ätandes räkmackor på hamnkrogen och drickandes vars ett glas vitt. Så himla mysigt!

Därefter körde vi via kustvägen till Smygehamn och besökte en galet till bredden fylld kökstillbehörsaffär,New Food. Så mycket grejer som man inte hade en aning om att de fanns och vi gick en bra stund och vände och vred på allt från smörformare till knasigt vibrerande vispar....och behövde därefter stärka oss med en helt vanlig kopp kaffe med äppelkaka som intogs i Smygehuk.

Efter kaffet så promenade vi till Södrast som är en liten butik vid Köpmansmagasinet. Där fann jag och P vars en superfin kofta/tröja till ett mycket lockande pris. Sen var vi nöjda och styrde kosan hemåt men lyckades göra ett snabbt stopp hos HawardBusck.

Hela kvällen spenderas i uterummet och innehöll allt från grillat till bananer, vin och musiktävlingar....

Idag är det tänkt att vi skall göra våra "långpass" dvs. för mig en mil och för maken några till. Men det ösregnar och jag känner inte alls för att åka ut i skogen och bli genomblöt. Håller därför på att bearbeta min andra hälft och mitt mål är att skjuta upp denna aktivitet till imorgonkväll. Och istället mysa inne hela dagen samt gå på bio ikväll - men om jag lyckas återstår att se...

See you soon

Tiden bara springer....

2010-08-02T20:39:00.002+02:00

...och jag jobbar, tränar, äter, myser och sover...

Ja det är väl ungefär vad som hänt sen sist jag skrev här. Skrivinspirationen är ganska låg för närvarande men det har nog att göra med att tiden och energin inte riktigt räcker till. Kvällarna är för korta....

Jag håller fast vid mina tre joggingpass i veckan och igår tog jag på mig löpardojjorna och joggade hemifrån till Svedala. Det blev exakt en mil med några tillfällen för snabb gång pga. en faslig massa åskdjur/streck, flugor, värme och en väldigt lååååång backe. Tiden slutade på 4 minuter längre än vad det stod i programmet och efter omständigheterna så är jag mycket nöjd!

Nu närmar sig Kåsebergaloppet med stormsteg. Att jag skall kunna klara det är nu ingen tvekan men det beror ju på vad man lägger in i ordet "klara". Jag kommer inte bry mig om tiden utan ser bara fram emot att ta mig runt min första mil på ett lopp.

Har blivit tipsad av en kollega att prova UM=Uppmärksamhetsmeditation som skall vara bra för stressade personer vilket jag konstigt nog kan säga att jag är. Och det konstiga är att det är inte jobbet, huset eller trädgården som stressar mig utan "allt" annat. Så jag behöver få inre harmoni och ro så detta hoppas jag kan vara något för mig, för intresserade se länk.

See you soon

Måndag, segdag, löpdag

2010-07-26T21:05:00.009+02:00

Arbetsdagen idag var ganska seg, kontoret tyst, telefonen tyst och mailtrafiken var sååå långsam. Detta gör mig så otroligt avslagen och jag var därför väldans glad för att jag uppbådade energi för att ge mig ut i skogen!

Egentligen stod det inte löpning på programmet idag men det blev lite ändrade planer igår och därför blev långpasset flyttat...

Det gick hur som helst riktigt bra och jag tog min runt milslingan 90 sekunder snabbare än sist. Inte någon större förbättring men tillräcklig för att jag skulle le när jag kom i "mål".

Återigen var det dags för Sommarprat i lurarna och idag lyssnade jag på Per Holknekt. Intressant och inte alls långtråkig att lyssna på utan det var snarare en inspirerande och imponerande man som tagit sig upp ur djupet flera gånger och som slutligen lyckats otroligt bra.

See you soon

Tiiiiidlöst

2010-07-24T20:15:00.003+02:00

Nu har jag jobbat mig igenom första veckan efter semestern och det känns absolut helt okej. Och nej det är inte förnekelse utan det gör mig faktiskt ingenting att vara tillbaka!

Efter fyra helt perfekta veckor som vi fick fylla med allt eller inget och då inte vädret satte några käppar i hjulen så har jag fått ut precis det jag ville av semestern.

Däremot så känner jag att tiden inte räcker till, kvällarna är för korta och jag hinner inte med det jag vill. I tisdags till exempel så var jag på väg att hoppa över det planerade joggingpasset då jag faktiskt ju samtidigt ville "lapa" sol med en bok på trädäcket...men till slut så gav jag mig ändå ut på min runda iaf och fick ju faktiskt sol och värme samtidigt... Det där med att göra allt och inget när tiden inte är tillräcklig gör att man känner sig något otillräcklig.

Imorgon är det dags för veckans långpass och jag hoppas på samma sköna känsla som förra veckans pass gav. 9,5 km i skogen med sommarpratare i öronen är planen och jag hoppas att regnet håller sig väck...

See you soon

Tillbaka igen

2010-07-18T20:42:00.003+02:00

Efter tre ganska dåliga löppass som fått mig fundera på om detta med löpning verkligen är något för mig...så gav jag mig idag på veckans långpass.

På programmet stod det ca 9 km och jag gav mig på 10 km slingan i skogen. Uppdelningen var inte ihållande löpning utan omgångar på 17, 16, 14 och 13 minuter med 1 minuts rask gång mellan. Lyssnade på Eva Dahlgren från Sommar i P1 och det gjorde att tiden bara flög fram!

Det hela gick överraskande bra och mitt självförtroende fick sig ett riktigt lyft - nu är jag tillbaka!

Imorgon är jag dessutom tillbaka på jobb igen efter fyra helt underbara semesterveckor som har varit fyllda med mycket strand, sol, bad, god mat/vin och lika mycket eller t om mer träning än annars. Det har varit omväxlande sköna veckor och jag känner mig utvilad och redo för hösten...men först så har vi ju många sommarveckor kvar.

See you soon

Miss Soffie i farten...

2010-07-08T19:00:00.004+02:00

På programmet idag stod det fartlek och med förra veckans jobbiga pass i minnet så fick jag kraftig ångest när jag såg att det skulle vara fartlek i 2 x 3 km.

När vi kom hem efter några sköna timmar på stranden så läste jag lite mer noggrant och såg då att det stod att det skulle vara samma upplägg som förra veckan....dvs. 1 omgång á 3 km. Denna felaktighet gjorde mig sååå nöjd och jag gav mig ut på slätten mycket mindre ångestfylld.

Värmde upp i 2 km och körde därefter den fasansfulla fartleken som jag dock hanterade mycket bättre. Anpassade hastigheten så att jag faktiskt kunde jogga hela tiden och inte som förra veckan då jag var TVUNGEN att gå eftersom jag var helt färdig efter de snabbare partierna.

Mötte coachen och hunden hemma vid och fick en skön nervarvning i en gemensam promenad. När jag kom in så plågade jag mig själv med coachens foamroller och insåg då att detta är något som jag så klart borde göra mycket oftare eftersom det gjorde så ont?!!!

Efter en efterlängtad dusch så fick jag mig en god martini och ett gäng salta nötter. Så himla gott!

Imorgon skall mannen springa ett lopp i Kristianstad och jag skall heja, fotografera och njuta av att det är vilodag!

See you soon

T/R Svedala

2010-06-30T11:28:00.005+02:00

Igår var jag lite busig och skiftade löpningen mot cykel men detta så klart i samråd med min coach. Skulle egentligen sprungit 4 km men cyklade till Svedala och tillbaka och den totala längden på denna tur råkade bli precis en halvmara...

Dock blev det ett väldigt trevligt och ganska långt avbrott i Svedala eftersom jag där hälsade på min goda vän M. Satt hos henne med "ett" gott glas vitt vin och såg på barnen på deras gata som cyklade fram och tillbaka, fram och tillbaka och återigen fram och tillbaka. Vilken energi de små har....

Efter några timmar så var det bara att sätta sig på sadeln igen och ta sig hemåt. I fjärran såg himlen mörk ut och det började bli lite kyligt men det bekymrade mig inte ett endaste dugg. Såg fram emot att i princip ensam på vägarna få susa fram, backe upp och backe ner och lite plant då och då.

Jag var mycket nöjd när jag slutligen landade i soffan med coachen och en väldigt bra film med mysko handling och skumt slut, Shutter Island. Vi är helt eniga om att denna filmen behöver vi se igen för att ev. kunna reda ut ett och annat som var väldans oklart.

Vad som dock är helt klart är att jag i stora stora drag njuter av att ha semester -

känner mig energisk men ändå väldigt lugn och därtill mycket harmonisk.

See you soon

Vila, vilja, orka...

2010-06-27T21:44:00.003+02:00

Vet att det inte är tillåtet (enl mannen min) att räkna ner semestern och det väljer jag därmed att inte göra men jag kan konstatera att endast 7 dagar har passerat och det är låååångt mycket mer än halva semestern kvar - Yeeeees! Och det finaste av väder har vi också välsignats med vilket inte gör livet ett dugg sämre.

Känner mig helt nedvarvad, totalt avslappnad och det känns som en evighet sedan jag jobbade - precis som det skall vara med andra ord.

Idag var det dags för årets första tur till stranden och vi hade ett par riktigt sköna timmar dock utan bad. Det var liksom inte tillräckligt varmt (OBS! Jag klagar inte!) för att jag skulle ta det steget men doppade fötterna till stor belåtenhet. Det kommer ganska troligt bli en tur dit varje dag och det ser jag mycket fram emot. Visst vi har en skön trädgård som vi kan sitta i men den totala avkopplingen som sätter in på stranden är oslagbar.

Efter stranden så blev det lasagne på favoritstället Da Aldo i Falsterbo som har supergod mat i skön miljö. Därefter så gav vi oss hem för att ganska omgående ge oss ut på varsin löparrunda på ca 8 km. Tanken var att vi skulle börja rundan tillsammans men jag kände inte alls för att ge mig ut på direkten utan satte mig istället på trädäcket med min bok och ett glas rosévin.

När Daniel var tillbaka så var det min tur och jag drog lite lätt motsträvigt på mig löparkläderna, dojjorna och utrustade mig med D:s superklocka för att jag skulle kunna hålla koll på mina intervaller. Sen fanns det liksom inte någon återvändo utan det var bara att ge sig ut på "långtur" vilket innebar samma upplägg som förra helgen.

Det blev 8,4 km och jag var rejält varm när jag kom tillbaka men också extremt nöjd över att jag klarade av att få igång kroppen från det otroligt lugna tempo som den gått i resten av dagen. Från vila till vilja och orka...

See you soon

Triss i"ess"...

2010-06-23T10:54:00.007+02:00

...Sommar, Semester och Sol

Hade väntat mig att det skulle regna åtminstone hela första veckan eftersom det oftast är så när vi har tidig semester. Men i år så skiner solen och även om det inte är varmt nog för stranden så är det ett superväder. Inte för varmt och inte för kallt!

Ofta på semestern så får jag inte gjort något i trädgården alls eftersom det antingen är för hett eller för blött. Har dock redan fått planterat om, rensat ogräs och Daniel har klippt häcken.

En semester som innehåller lite av varje är toppen och att både känna nytta och nöje är en fin balans. Att dessutom ta hand om sig själv i form av träning under semestern känns riktigt bra.

Precis som alltid så står det tre pass med löpning på veckans program och två turer till gymmet. I måndags gjordes det första av det sistnämnda och igår kväll det första av veckans löpturer.

Söta Sako vaktar just nu trädgården och hon skäller med jämna rum till och jag riktigt hör hur hon vill säga - sluta sitt vid datorerna husse & matte, kom ut istället...

Så vi får dra nog ta oss ut till uppfarten för städning av båda bilarna invändigt, sen är det nog dags för kaffemys och ikväll skall jag på sommarfest på jobbet....nytta och nöje även idag alltså...

See you soon

Längsta passet...

2010-06-20T23:21:00.003+02:00

...hitintills är nu avklarat och det blev över 10 000 meter dock uppdelat i 16 min x 3 med jogg och 5 min gång i mellan samt viss extra tid för att komma tillbaka till startpunkten. Egentligen skulle jag komma upp i 8-8,5 km så jag är mycket nöjd över att det lyckades bli så pass mycket längre...

Helgen har spenderats i den småländska staden Växjö och vi var där för att hälsa på min kära mamma. Jag hjälpte till att slänga, släpa och flytta på en hel del lådor, kläder och andra pryttlar från mormors gamla lgh till mormors nya lgh....

Jag har därmed fått lite extra träning så jag hoppar med gott samvete över mannens planerade besök på gymmet och ser fram emot en solig frukost på trädäcket men är lika beredd på en regnig grötstund med tända ljus i uterummet...

See you soon

Svajig start

2010-06-17T20:41:00.006+02:00

När jag vaknade idag och satte mig på sängkanten så kände jag mig lite lätt svajig men inte så mycket så att jag gjorde någon större notering av det utan jag tänkte att jag reste mig nog lite hastigt...

Jag tog mig ner för spiraltrappan och tyckte mig känna ett visst drag åt ena hållet och efter en runda in i duschen var jag helt säker på att jag inte var i ett helt stabilt upprätt läge.

Detta har hänt en gång förut men då var det värre och jag var verkligen yr och kunde knappt gå utan att det gungade rejält. Då åkte vi till vårdcentralen och en läkare gjorde en ganska grundlig undersökning och konstaterade att det inte var något fel på mig. Troligtvis hade det utlösts av stress....

Så med andra ord så utgår jag lite lätt från att det är samma sak nu. Jag har inte varit så stressad på mitt arbete men privat så har det varit ganska mycket på sistone och semestern kommer därför väl till pass.

Då jag kände mig bättre och bättre desto mer av dagen som passerade så ville jag ge mig på kvällens skogspass. Jag skulle ta mig fram 1 km lugnt, 3 km lite snabbare och 1 sista km lugnt.

Jag valde 7 km slingan och tänkte att jag skulle springa de första fem och gå de sista två. Men det var inte så lockande utan jag hoppade istället över backarna dvs. i dem gick jag och sedan sprang jag resten. Troligtvis så fick jag ihop åtminstone 6 km och det är ju hursomhelst mer än jag skulle springa...så jag är nöjd!

Är också väldans nöjd med det faktum att jag har mina löprundor tre gånger i veckan vilka kommer motverka "semestersvullandet". Dock kommer jag även mysa, njuta och sitta "mycket" stilla då jag har en hel hög med nya bra pocketböcker som jag längtar efter att ge mig i kast med...

See you soon

All träning....

2010-06-14T20:29:00.005+02:00

....som blir av är bra träning!!!

Denna sanna mening uttalade min kära PT och make till mig när jag trögt tog mig runt på gymmet och försökte komma igång med dagens träning.

Jag har inte varit på gymmet mycket den senaste tiden pga löpträningen. Jag vet att det är bra att göra både och gärna på samma dag men det får jag liksom inte till. Och att göra det varannan dag när jag inte springer det är också svårt att "hinna" med. Men jag skall försöka skärpa mig och åtminstone komma dit två gånger i veckan.

Det är hur som helst väldigt bra att åka dit med Daniel eftersom han är ett riktigt energipaket och han peppar mig att göra mitt bästa.

På torsdag skall vi åka till skogen och springa, "tillsammans" tror jag dock inte det blir men det är mysigt att ha sällskap dit iallafall...

Nu är det bara 4 dagar kvar till semestern och då skall det bli mycket TILLSAMMANS!

See you soon

Mål nr 1 – 10 000 meter

2010-06-13T14:32:00.002+02:00

Så nu har jag anmält mig till mitt livs första mil lopp, Kåsebergaloppet som äger rum den 14 augusti och i september skall jag springa mitt andra, Skanörsmilen.

Idag skulle jag ha sprungit 8 km men bytte faktiskt ut detta mot 3,5 mil på cykel istället. Imorgon blir det styrketräning, på tisdag skall löpardojjorna på, onsdag får jag tyvärr hoppa träning och på torsdag blir det löpning igen.

När vi kommer till söndagen så finns det inte någon möjlighet att byta passet mot något annat. Då skall jag springa!!! Och då blir det 8-8,5 km skönt uppdelat i 3x16 löpning i lugn fart med hela fem minuters rask gång mellan.

Semestern närmar sig med stormsteg och det är endast fem tidiga morgonar kvar. Så härligt!!! Det enda som man nu skulle kunna önska sig är vackert väder men....har man bra kläder så finns det väl inte något dåligt väder.....så det är kanske en ursäkt för en trevlig shoppingrunda? Det eller restresa?

See you soon

Date med Newton

2010-06-08T22:44:00.004+02:00

Ikväll hade jag en speed date med Newton fast ändå längre än någon gång innan. Det står ju att man skall vänja sig långsamt och trappa upp användandet efter hand.

Jag har känt mig lite stressad då jag inte riktigt har fått till några extra rundor tillsammans med ordinarie pass. Denna veckan passar det dock bra att bara ha dessa på fötterna då jag endast skall springa 3 km två av dagarna.

De senaste gångerna när jag har varit ute och provsprungit så har jag fått en ganska obehaglig och konstig känsla under båda framfötterna. Jag tror att det har att göra med att jag har hållit för lågt tempo och att fötterna därför har varit längre stund mot marken. Idag så sprang jag ganska mycket snabbare och fick faktiskt nästan inte några känningar alls.

Så på torsdag har jag en ny date och jag ser fram emot att träffa Newton igen. På söndag däremot så är det mitt första långpass/8 km och då får jag ta mina vanliga skor istället. Innan långpasset så skall jag hinna med en 3,5 mils cykelrunda tillsammans med kollegor. Så det blir en ganska så aktiv dag....

Det känns tyvärr inte som att det blir så mycket styrketräning denna veckan heller men man kan ju inte hinna med allt och jag får ta nya tag nästa vecka.

See you soon

Wooooooow...

2010-06-07T21:24:00.008+02:00

I fredags så styrde vi kosan mot Stockholm och mannens mål, hans andra maraton. Vi innefattade även mina kära svärföräldrar och vi såg fram emot att få agera hejarklack. På lördagen vaknade vi upp i ett Stockholm med klarblå himmel och ett fantastiskt bra väder ackompanjerade hela dagen!

Vi i hejarklacken följde med stor spänning Daniels tider och hoppade högt varje gång vi fick ett sms som visade att han sprang helt enligt plan. När han passerade oss vid 1,6 mil så såg han lika oförskämt pigg ut som alltid och vi trodde inte att han hade några större problem.

Vi tog oss sedan till stadion och fick se ett antal hundra, närmare bestämt 631 innan han, mannen i mitt liv syntes i fjärran. Han klarade sitt mål, att komma under 3:15 och slog sin tid från New York med 26 minuter.

3.12.10...wooow var vi imponerade eller var vi imponerade? Vi var vääääldigt imponerade!!!

En stund innan Daniel kom in i mål så fick jag gråta en skvätt då en löpare sträckte ut en hjälpande hand till en annan som inte hade en chans att klara av att ta sig den sista biten mot mål.

Hejarklacken tog sig tillbaka till det väldigt väl belägna hotellet på Karlavägen och beställde sig var sin öl samt en extra till vår löpare.

Efter en som det kändes evighet så kom han gåendes och då insåg jag med ens att det nog hade varit svårare än vad vi trott. Inte för att jag för ett ögonblick skulle tro annat än att 42 195 meter måste vara fruktansvärt att ta sig igenom men han hade ju sett så pigg ut vid målgången.

Att springa två varv och inte en enda runda hade en negativ inverkan och jag har lovat att jag inte skall säga GÄRDET på länge då detta inte ger honom några sköna associationer....

Jag erkänner, jag har en STOR idol

och inte helt oväntat så är det min kära make.

See you soon

Nerräkningen...

2010-06-01T20:48:00.003+02:00

...till semestern har börjat och nu är det bara 13 tidiga morgonuppstigningar kvar tills det blir 4 sköna veckor med sovmorgon varje dag!

Jag är helt klart inte ensam om att längta efter sol och värme. Regnet fick dessutom lov att ställa in söndagens "långpass" och det blev filmtittande med tillhörande chips istället. Vi var verkligen onyttiga och längtan efter löpningen blev ännu större.

Då det så klart regnade idag också så bestämde mannen och jag att det fick bli gym och löpband. Kändes inte alls lockande att springa 5 km på detta sätt men ikväll skulle ingenting få komma emellan...men det var lite gnälligt ett tag då de bra löpbanden var upptagna, det dåliga löpbandet var lika dåligt som vanligt, batteriet i Ipod:en började ta slut, chipet och mottagaren till Ipod:en pratade inte med varandra osv. Det slutade med att jag tog jackan och gav mig ut i regnet...

På programmet så stod det att man kunde dela upp 5 km:s rundan i 18 min löpning, 3 min rask gång och sen 14 minuter löpning. Kunde idag inte motstå detta men kortade ner "vilan" till knappt 2 minuter.

Benen kändes mycket bättre idag i jmf med i torsdags då mitt högra ben var dumt, stumt och tungt. Idag gick det dock inte fort alls men det gick framåt....

På torsdag lutar det mot att löpningen blir utbytt mot innebandy men det beror på vädret. Är det strålande sol så skall jag istället ge mig ut i Pildammsparken.

See you soon

Paus & vila

2010-05-26T22:05:00.007+02:00

Ikväll skulle jag styrt stegen förbi gymmet på vägen hem men det gick bara inte då jag var och är så himla trött.

Pappas flytt på fredag är en bidragande orsak med allt som den tillhör och det skall bli så skönt på måndag då jag lämnar över nycklarna till de nya hyresgästerna efter en helgs flyttstädning.

Hur trött jag än var när jag gick in i trädgården så stannade jag glatt till under äppelträden och beundrade alla knopparna som helt plötsligt slagit ut i blom. Så himla vackert och jag inbillade mig att till och med doftade gott....

Gick in och hämtade söta hunden och gav mig ut på kvällspromenad. Längs vägen passerade vi två förälskade pilar som höll om varandra....och jag blev varm i själen.

Vinterns spår är nu ett kallt minne blått och jag lääääängtar efter vår semester som ligger endast tre veckor bort....om man inte räknar torsdag och fredag....

Imorgon står det löpning på programmet och då är det återigen 5 km som skall avverkas och ingen trötthet skall förstöra planerna - jag skall ut och springa!

See you soon

Blodomloppet

2010-05-25T21:17:00.004+02:00

Ikväll så tog jag mig igenom årets första men absolut inte sista lopp. Det var precis som jag misstänkte ganska trångt i starten men inte alls så farligt som jag trott.

Jag gjorde mitt bästa för att inte bry mig om de andra löparnas högre tempo och kom ganska snabbt in ett bra tempo med skön känsla. Det kändes lite drygt i början och när 2 km skylten kom så trodde jag att vi hade kommit längre....men sen när 4 km skylten dök upp så undrade jag var i all sin dar de 2 km tagit vägen.

Inte en endaste gång stannade jag upp och gick och detta är jag mycket mycket nöjd med. Det är första gången jag springer så långt utan vila - Yes!!! Och det bästa i kråksången är att jag verkligen kände att jag skulle kunna springa längre.

Den totala sträckan var inte 5 km utan mer exakt 5640 meter och detta tog mig 36,38 minuter.

Avslutningsvis så kan jag säga - jag längtar till nästa lopp!

See you soon

Yippey!

2010-05-24T20:57:00.004+02:00

Nu är det klart, bestämt och bokat - vi åker till New York i oktober!

Vi blev alldeles kära i staden och det skall bli så himla kul att få åka tillbaka!

Ett av målen med löpträningen kommer realiseras och det i form av en halvmara på Staten Island....

See you soon

Svårt & lätt

2010-05-23T18:28:00.005+02:00

Idag stod 42 minuter / 6 km på programmet och jag som hade tänkt springa in de nya skorna bestämde mig för att dela upp detta i två sekvenser.

Gav mig först iväg på ena hållet och allt kändes fantastiskt bra fram till jag vände efter 8 minuter...då började framfötterna kännas väldigt märkliga och strax därpå fick jag riktigt ont i magen. Jag klarade hålla mig springandes fram tills klockan släpat sig förbi 16 minuter och då fick jag ge upp och gå sista biten hem. Suck suck!!!

Efter ett skobyte till Nike Free gav jag mig ut igen och tänkte då att nu räcker det ju att jag springer ca 4 km alt. ca 26 min. Men det kändes så himla mycket bättre så jag fortsatte efter 2 km punkten och vände snarare närmre 3 km.

När jag var hemma igen så stod klockan på 34 minuter och jag hade fått ihop nästan 6 km. Så det blev ganska bra idag iaf, först en jobbig uppvärmningsrunda och sedan nästan den utsatta distansen men dock på lägre tid.

Nu ser jag mycket fram emot kära makens spagetti carbonara med ett glas rött vin till...

See you soon

Äntligen...

2010-05-20T20:19:00.003+02:00

Igår kom äntligen mina nya fina löpardojjor från Newton och idag har jag varit ute och provsprungit dom.

Min kära make följde med och instruerade samt betraktade mitt löpsteg så att jag satte ner fötterna rätt. De kändes otroligt lätta och jag ville springa snabbt... Klackarna under kändes lite märkliga men dom vänjer man sig nog snabbt vid.

Har förstått att man skall ta det lugnt och inte börja springa "långt" i dem direkt. Man skall endast springa ca 1,5 km ett par gånger i veckan de första två veckorna och sedan gradvis öka distansen efterhand som det känns bra för kroppen.

Idag var jag ute i ca 10 minuter i dessa innan jag var hemma igen och hoppade i ett par andra dojjor. Gav mig ut igen, sprang samma strecka fast längre denna gången och var ute i ytterligare 20 minuter. Totalt sätt så fick jag ihop 4 km vilket också var tanken för dagens pass.

Längtar till på tisdag nästa vecka då jag skall springa Blodomloppet 5 km. Det skall bli spännande att se hur jag klarar det. Vet om att det kommer vara väldigt mycket folk och jag har därför bestämt mig för att satsa på 30 minuter så att jag kan starta i första gruppen.

See you soon

Snabba ryck...

2010-05-16T18:15:00.007+02:00

Vaknade lätt orolig i själen och stressad pga att min kära far förhoppningsvis skall flytta om två veckor. Vi är inte riktigt säkra eftersom inte kontrakt på ny lgh och uppsägning av gammal lgh är klart men det lutar mot detta.

Väldigt snabba ryck och som ensam dotter så är det mycket att dra i vad gäller flytt, packning och städning. Är superdålig på att be om hjälp men lyckades till slut ringa till min kära kusin C och fråga om flyttstädningen....och hon sa så klart att hon ville hjälpa mig.

Imorgon hoppas jag att saker och ting faller på plats så att jag kan koppla av. Har inte några större problem med att jobba fysiskt för att hjälpa pappa men dessa grubblerierna sliter ut mig helt.

Det har varit väldigt sociala dagar sedan i fredagskväll då vi styrde kosan mot Småland och firandet av min morbror som fyllde 65 år. Vi hann träffa 18 släktingar, 24 hundar och 5 katter innan vi körde hemåt igen på lördagsmorgonen och då åkte vi direkt till Daniels kära mor och mormor som firade sina födelsedagar med en gemensam lunch.

Mätta och väldigt belåtna åkte vi därefter vidare till vänner i stan som bjöd på indisk mat...och öppnade slutligen vår egen ytterdörr kl. 01.00 och landade mjukt i sängen kort därefter.

Idag bjöd goda grannar på lunch och därefter var det bara till att dra på sig löparkläderna för att ge sig ut och göra av med något av allt det man hunnit stoppa i sig de senaste 48 h...

Idag stod det 5 km på 35 minuter på programmet och jag tog erbjudandet om att dela upp passet i tre intervaller, 15/10/6 minuter med 2 minuters vila emellan. Jag var ute i 38 minuter och han med ca 5,5 km. Benen var lite tyngre idag och en bra bit in i passet så hade jag lite onda känningar långt ner i vaderna.

Nu sitter jag nöjd i soffan och funderar på hur kall mannen min kommer vara när han är åter efter sitt sex gånger så långa löppass. Den stackaren har inte något underhudsfett och jag är därför glad för att han idag tog det kloka beslutet om tights istället för shorts... någon vårvärme har vi verkligen inte sett susen av.

Nästa vecka skall jag löpträna enligt nedan och även hinna med två pass med styrketräning;

Tisdag; 28 minuter/4 km

Torsdag; 28 minuter/4 km

Söndag; 42 minuter/6 km

See you soon

Repetition

2010-05-13T18:36:00.006+02:00

Idag var det repetition på tisdagen dvs 21 minuters ihållande jogg och jag gjorde som sist, joggade upp till kyrkan och tillbaka på 24 minuter och fick ihop 4 km.

Idag provade jag för första gången att springa i mina Nike Free 3.0 och det kändes bättre än jag väntat mig. Jag har haft mina 5.0 de senaste gångerna och de har varit väldigt mjuka och följsamma. 3.0 är styvare och uppbyggda med mindre klossar i sulan.

Det fina med båda skotyperna är att det är som att man endast har på sig en extra strumpa dvs de klämmer och spänner inte någonstans utan de är såååå sköna. Får ett ganska naturligt steg och det känns lite som att springa barfota.

Igår fick jag en uppmuntringspresent av min kära make, en super fin rosa löpartröja, som jag kommer synas väl i. Han överraskade mig totalt och lovade dessutom att det skulle komma fler små presenter efterhand....tänk vad mycket positivt det kan komma i spåren av jogg....

See you soon

Nöjd & belåten

2010-05-11T20:35:00.010+02:00

Idag skulle jag jogga 21 minuter ihållande om jag kunde och om inte så skulle jag dela upp det i två intervaller. Men det gjorde jag inte utan jag joggade hela vägen upp till kyrkan och tillbaka igen. När jag var åter hemma så stod klockan på 24 minuter och sträckan blev på ett ungefär 4 km.

Tempot idag var något högre än vid tidigare turer men det kändes fantastiskt bra och inte tänkte jag mycket alls varken på återstående tid eller längd.

Såååååå himla nöjd & belåten och jag ser fram emot torsdagens repetition. Imorgon skall jag ta en runda om gymmet innan jag åker hem. Söndagens träningsvärk känns fortfarande och den påminner mig om att jag inte får glömma bort de där musklerna.....

Vad gäller uppsatta mål så har jag nu lyckats med det första som sattes för länge länge sedan och det var att jag skulle kunna springa dagens sträcka utan vila/gång. Nästa mål är att jag ta mig runt Blodomloppets 5 km utan några större problem.

Därefter så satsar jag nog på att ändå kunna springa en mil. Det känns faktiskt inte längre som en omöjlighet....

Tackar och bockar min kära man för att du förflyttade mig från blandade bloggar till träningsbloggar. Är så himla glad för att du finns vid min sida med din inspiration och dina glada tillrop. Ser också fram emot att min kondis skall förbättras så pass mycket så att vi skall kunna träna ihop när det passar....

See you soon

Lyxigt

2010-05-09T18:29:00.004+02:00

Idag hoppade jag in på söndagen i 20 veckors schemats tredje vecka.

Det blev 2 minuter rask gång och sen fyra intervaller på 9-8-7-6 minuter med lyxiga 2 minuters gång emellan. Eftersom jag haft endast 30 sekunders "vila" de senaste veckorna så kändes det som en oändlighet.

Den kommande veckan så är tisdagen, torsdagen och söndagen tillägnad löpning och jag skall köra enligt nedan. Nu är det slut på intervallerna och det är ihållande löpning som gäller, dock inte så länge;

Tisdag; 21 minuter/3 km och styrketräning 10 minuter

Torsdag; 21 minuter/3 km

Söndag; 35 minuter/5 km

Har som mål att jag nästa vecka skall till gymmet minst 2 gånger. Jag har ju inte varit där alls mycket den senaste månaden då jag helt satsat på att komma igång med löpningen. Igår var vi dock där igen och idag vaknade jag med värsta träningsverken....

Det som förgyller nästa vecka lite extra är det faktum att den är kortare rent arbetsmässigt. Slutar 14.30 på onsdag, torsdagen är ju röd och egentligen är jag också ledig på fredag. Tyvärr måste jag dock jobba men jag är istället ledig på måndag den 17 maj...då norrmännen skall fira sin egen dag. Så med andra ord blir ju veckan därpå också kortare, inte illa!

Vi har haft en så skön helg, bara mannen & jag. Tränat ihop, lagat mat ihop och suttit i soffan ihop.

Det är så lyxigt att "bara" få vara tillsammans.

See you soon

Inre styrka & vilja

2010-05-07T21:57:00.003+02:00

Jag känner mig så mycket starkare nu än jag gjort på länge,

har en inre styrka och en vilja att lyckas.

Jag tror på mig själv, att jag kan, att jag vågar,

att jag vill och att jag kommer kunna lyckas.

Känner inte längre så stor rädsla för att misslyckas utan snarare en rädsla

för att jag faktiskt inte skall få försöka.

Jag kroknar inte vid tanken på det eventuella ansvaret

utan jag stärks, spänner bågen, siktar och satsar på fullträffen.....

See you soon

Nya jag...

2010-05-06T18:52:00.012+02:00

...joggar alltså tre gånger i veckan och gillar det!

Är inne på femte veckan och jag har utöver de fyra veckorna kört upprepningar

då jag inte var helt nöjd med genomförandet.

Innan jag började så bestämde jag mig för att om jag genomförde alla

träningarna, förbättrades och även kände att detta var något som jag skulle fortsätta med, då skulle jag unna mig ett par nya skor. Och då så klart löpardojjor.

Så i måndags började mina tankar på allvar ta form och mitt sikte var inställt på ett par Nike Elite+. Om de hade haft dem på Stadium som jag besökte i tisdags, ja då hade de varit i min ägo.

Men så hände något annat...mannen min började "hinta" om Newtons.... Det kom fram att han hade tänkt köpa ett par till mig i födelsedagspresent och han kunde ju faktiskt ge dem till mig redan nu...

Så en beställning gick iväg och nu väntar jag tålmodigt på att ett paket innehållande dessa rosa fräckisar skall komma in i mitt liv!

Från och med söndag så börjar jag på 20 veckors programmet som min kära PT skrivet ut till mig. Det känns lyxigt och lite onödigt med 2 minuters rask gång mellan intervallerna så dessa pauser kommer jag korta ner. Utöver detta så är min plan att följa programmet då jag tror att det är något som jag behöver för att min träning skall få "struktur".

I lördags var jag fotograf på Sydkustloppet och det var supertrevligt både att se och vara en del av.

Fåglarna visade även i år vägen och utöver det så hade vi två herrar som gjorde sitt bästa för att löparna skulle veta i vilken riktning de skulle bege sig....

Jag blev nästan, bara nästan sugen på att själv springa när jag såg alla lättade och glada löpare passera mållinjen. Distansen är ju verkligen i längsta laget för lilla mig men jag ser faktiskt en möjlighet i att jag någon gång kommer göra det. Åtminstone om jag får göra det i mitt eget, kanske lite långsamma tempo.

See you soon

Vårligt kallt & lite blåsigt

2010-04-30T22:34:00.002+02:00

Sköna maj välkommen till vår bygd igen....sjöng manskören i stadsparken och framför dem stod en ganska stor vindpinad skara som troligtvis längtar efter densamma.

En skön varm och vårlig majmånad är ju väldigt välkommen och den får gärna börja imorgon. Då är det nämligen dags för Sydkustloppet, halvmaran från Trelleborg till Smygehuk - favorit i repris från förra året då det var premiär.

Jag skall åter få äran att vara loppets fotograf och jag kan tänka mig att jag kommer ta minst lika många bilder som förra året och då slutade det på ca 1300 st.

På söndag är det dags för mig att köra om onsdagens joggingupplägg och jag ser fram emot att lyckas bättre. Efter söndagsförmiddagens brunch så tror jag att det kommer finnas gott om energi att ta av.

Önskar alla en trevlig vårlig och solig helg!

See you soon

10 sköna minuter...

2010-04-28T21:57:00.002+02:00

....blev det idag gånger fyra.

Jag hade en del strul med tekniken. Hade tänkt komma igång med Nike+ men Ipoden hittade inte mottagaren som faktiskt satt fast i Ipoden, varför?!!!!....suck suck. När jag var inne på min andra intervall så råkade jag dessutom komma åt stoppuret utan att jag vet om det och springer vidare utan att den tar tiden...

Jag kompenserade de eventuellt missade minuterna på slutet då jag joggade extra länge. Totalt var jag ute i cirka 55 minuter. Eftersom jag inte är riktigt nöjd med detta pass så har jag bestämt mig för att göra om det igen på söndag.

Min kära make har skrivit ut ett 20-veckorsprogram som jag tänker följa när jag är klar med Topphälsas upplägg. Tanken med det programmet är att man skall klara springa en mil på 60 minuter men det vet jag inte om jag är så intresserad av. Det jag vill är att jag skall fortsätta och bli bättre, uthålligare och mer leende under resans gång.

Det är så himla roligt att min inställning mot jogging har ändrats så radikalt och när jag kommer tillbaka hem så brukar jag numera tänka - det hade varit härligt att fortsätta en stund till....

See you soon

Första dagen fjärde veckan....

2010-04-26T22:02:00.006+02:00

...och jag tog mig igenom de fem 7 minuters intervallerna med bravur och utökade med en extra. Jag hade kommit lite väl långt hemifrån när jag var klar och fick en ganska lång nervarvningsjogg innan jag åter var hemma. Rundan skall enligt min kära PT vara 8,5 km och jag lyckades nog jogga åtminstone 7 km.

Är mycket mycket nöjd och lite sliten i benen, det känns att jag har rört benen mer aktivt än någonsin tidigare. Igår använde jag dem för att ta mig till Trelleborg och det blev en rask promenad på ca en mil.

På onsdag är det dags för näst sista övningen i programmet, 4 x 10 min och på fredag är det final med 4 x 12 min. Får nog ta ett litet samtal med PT:n om hur jag skall lägga upp fortsättningen.

Nu måste jag ta itu med min ansökan till "jobbet på jobbet" och det känns konstigt att skriva det till någon som känner mig så väl och som dessutom var med och anställde mig för 12 år sen.

See you soon

Wooooooow...

2010-04-24T20:31:00.002+02:00

.....jag är så himla glad för att min joggingrunda idag blev både lång och dessutom angenäm!

Idag var det 7 stycken fem minutare med 30 sekunders gång mellan som som stod på programmet. Men jag tyckte det var så "skönt" så jag la till en extra sekvens plus att jag inte kunde sluta när jag kom hem så jag fortsatte förbi hemmets lugna vrå..... När jag tillslut ändå kom in tillbaka så stod klockan på 1 timme och 1 minut. Wooow så länge har jag aldrig varit ut och joggat!

Tänk att jag har tagit mig igenom tre hela veckor av detta programmet och det fungerar!

See you soon

Tredje veckan

2010-04-19T20:42:00.003+02:00

Nu har tredje veckan i mitt träningsprogram inletts och idag kändes det väldigt tufft innan jag ens gett mig ut. Men det var bara att dra på sig träningskläderna och gå ut i det vackra kvällsvädret.

Som tur var så följde min kära PT/make med och höll koll på de många och som det kändes ganska låååånga intervallerna. 12 stycken 3 "minutare" med 15 väldigt korta sekunders gång emellan.... Vi hann komma upp mot Minnesberg och totalt blev det 7 km.

Jag är så himla nöjd med mig själv och ser nästan fram emot onsdagens träning....som blir 9 stycken 4 "minutare" med de korta sekundernas vila som mellanrum. Tyvärr kommer detta utföras i ensamhet men då istället med lite skön musik i öronen.

Detta programmet kommer jag genomföra & jag ser fram emot att kunna jogga ihållande i fem hela kilometer UTAN PROBLEM!

Tar tillfället avslutningsvis och tackar goa mamma för en skön helg i ditt härliga sällskap

och tackar även kära svärisarna för hundpassningen!

Sänder också en massa positiv energi till D:s morfar som snart skall opereras

och till min mormor som imorgon hoppas på att bli beviljad plats på äldreboende.

Håller tummarna för er!

See you soon

Stressande torsdagsdilemma

2010-04-15T21:01:00.003+02:00

Idag har jag blivit varse att det finns en tjänst som jag skulle kunna söka och det är som ansvarig för funktionen som jag idag är en del av. Spännande till tusen och lätt skrämmande också eftersom jag kommit fram till att jag är mycket intresserad.

Man måste våga, man måste vilja, man måste gå vidare, man måste......och jag skall försöka!

Mannen min är i tulpanlandet och dit skulle han egentligen flugit men han har istället spenderat 7 h i bil pga av askläget. Imorgon bär det för min del av till "the little land" för att fira min kära mor som fyller år på söndag. Det skall bli mycket mysigt att rå om henne. Har även tänkt hinna med att träffa en gammal barndomsvän och en räkmacka hos Börjes i Tingsryd.....

Alla önskas en skön och solig helg!

See you soon

Stilla onsdagsreflektioner

2010-04-14T22:38:00.005+02:00

Inte skall det väl vara så svårt att leva med godhet som ledord. Men världen idag är inte bara god utan den är i mångt och mycket egoistisk, egensinnig och vansinnig.

Man lever kortsiktig, man lever nu och säger att livet är för kort för att.....inte göra ditten eller datten. Vad är då alternativet? Ja det skulle ju kunna vara att alla bestämde sig för att ta det lugnare och inte stressa fram. Därmed så skulle man verkligen leva just nu, ta vara på det som man har och kanske skulle då inte livet kännas så kort...

Kan göra liknelsen mellan min jobbvardag och semestervardag. Jag trivs väldigt bra på mitt jobb och mår absolut inte sämre av att vara ledig utan det är så klart ännu bättre. Dock så finns det en betydande och kanske underlig skillnad, en jobbvecka flyger verkligen fram - det är måndag och det är fredag. Men när semesterfriden infinner sig så går tiden långsammare. Detta innebär absolut inte att jag har tråkigt utan snarare att jag själv väljer vad jag vill fylla min tid med.

Utnyttjar tiden bättre eller åtminstone så gör jag den ena dagen mer olik den andra... Ordet långsamt ger mig negativa känslor men det är positivt när det handlar om ledig tid.

Det finns saker man kan sakna, stora, små, viktiga för vissa och mindre viktiga för andra. Låt oss alla projicera vår energi, styrka och vilja på det som känns rätt. Ingen skall berätta för mig att nu skall du göra "det". Jag bestämmer själv över mitt liv och de val jag gör, gör jag själv.

Löften håller man gärna när de uttalas till någon annan men löften till sig själv kan lätt brytas, förringas och glömmas. I min pågående karaktärsträning så ingår det så klart att jag skall hålla fast vid det jag bestämt mig för. Det finns inte något kanske, det finns inte något känner för eller inte utan det finns bara - jag skall genomföra!

Har nu gjort 5 utav 12 övningar i mitt komma igång med löpningen program. Om jag ändå skall känna efter så kan jag säga att det känns BRA och jag är mycket nöjd med mig själv!

See you soon